Hej! Det är mycket tjafs med min mamma, hon verkar må dåligt men hon förnekar det och hon tar ut det på mig. Får hela tiden kritik och hur mycket jag än försöker så tycker hon att jag är dålig i skolan, allt jag gör är fel, och att hon är perfekt. Hon ska alltid ha sista ordet och hon börjar snacka om allt hon tycker är fel från att jag kommer hem från skolan tills att jag går och lägger mig. Hon är omöjlig att resonera med och hade soc blivit inblandat med utredningar osv så hade situationen förvärrats medan allt pågår. Hon vill inte ha någon alls kontakt med soc. Hon vet att jag har depression och hon säger att psykiska sjukdomar är en illusion och att det som gör mig "deppig" är musiken jag lyssnar på. Min pappa har jag ingen kontakt med längre, han respekterar inte mig för att vi inte har samma religion. Han blev arg för det och han ringde inte på 3 månader, sen ringde han och blev arg för samma sak igen, och nu för nån månad sen ringde han men jag orkade inte svara. Detta kanske verkar som småsaker men det har hållt på sen jag var 8 (är 12 nu). Håller på att bli galen känns det som. Och att jag tappar vänner och inte har ngn att lita på gör fan knappast saken bättre. Jag har länge känt att jag inte orkar en jävla sekund till i detta helveteshålet jag kallar hem. Har inget alls socialt liv pga min mamma. Har länge känt att jag verkligen HATAR henne. Pga att hon tycker att hon är perfekt, alltid har rätt, och att alla andra har fel och är dumma. Hon klarar sig inte en jävla dag om hon inte ser mig bli ledsen och börja gråta. Hon gör allt för att förstöra mitt liv. Blir jag omhändertagen av soc om jag rymmer hemifrån? (Vill inte leva på gatan eller så, vill bara bli omhändertagen)  Eller finns det risk att jag blir hemtvingad?