Okej, detta kommer låta oerhört omoget och antar folk kommer skriva att jag kommer behöva växa upp/mogna så var snälla skriv inte sådana kommenterar utan skriv vad jag ska göra
Jag är 19 nu (20 i år). Jag lärde känna X för ungefär ett år sen. Han fyllde 21 nyligen. X är bra vän med min bästa polare. Iallafall, jag och X fann varandra riktigt snabbt. Jag har inte skitmånga vänner och jag har knappt något som är riktigt "social" på nätet, som man kan snacka med om allt osv. X var en sådan person som jag kunde prata med hela tiden. Kunde sitta i timmar och snacka osv. Träffades mycket annars på fritiden med.
Vi hade något tjafs (minns inte vad de handlade om) på våren för ett år sen och vi bröt med varandra på några veckor. Men sen så vid sommaren så tog jag kontakt med han och vi löste det. Sen var vi vänner. Umgicks under sommaren, festade osv. Men mitt i sommaren hade vi ännu ett tjafs (minns inte vad de handlade om men han tog bort mig facebook) och vi bröt med varandra. Tog några veckor sen ringde jag upp han. Jag trodde han var sur på mig så jag bad om ursäkt för vad jag nu hade gjort. Men han sa att han inte var sur på mig, att han var rädd för att jag var sur på han. Iallafall, vi blev vänner igen.
Så i oktober ungefär så satt vi snackade en kväll. Så då sa han att han fick 4k i månaden i bidrag (arbetslös) och att han slösade 2k på krogen då varje månad. Jag undrade då ifall han inte var riktigt klok som spenderade så mycket pengar på alkohol när han bara får 4k. Han blev sur, började kalla mig rikemansbarn osv. Att jag var miljonär och blablabla. Jag tjafsade tillbaka (försvarade mig i princip). Han fick väl nog för han tog bort mig på facebook. Så jag skrev till han skype och undrade varför han tog bort mig på facebook. Han sa då att han inte orkade bråka med mig. Sen blocka han mig skype. Så skickade sms till han och fråga varför han blocka mig skype nu då. Inget svar. Så 30min senare skickade jag ett jävligt fint sms till han där jag skrev ungefär:
"Ledsen för ifall jag nu gjort något dumt och jag ber om ursäkt för vad jag gjorde. Gillar dig skitmycket som kompis och vi har haft skitkul ihop och har ingen lust att bråka med dig 🙂 Så förlåt för vad jag gjorde."
Skrev ungefär så fast lite längre och lite mer "känslosammare".
Jag hade väl förväntat mig att få ett "Okej, sorry för att jag blev sur med. Klart vi ska vara vänner :D" eller något liknande, fick ett "jaha, men de va ditt fel". Då kände jag bara ilska..han sa det var fine sen mellan oss men han hörde inte av sig till mig på 4-5 dagar och då kände jag bara fu. Så sa upp kontakten med han. Inte för att jag direkt var sur/arg på han utan mest för att han aldrig vågar säga eller be om ursäkt till mig. Vad fan är det för jävla svar man får på sms?
Så iallafall, gått ett par månader nu. Saknar han som vän. Bad vår gemensamma polare att kolla med han vad han tyckte om mig. X tyckte tydligen om mig fortfarande, han var inte arg eller nåt på mig. Men nu är ju grejen att X aldrig, aldrig, ALDRIG vågar säga förlåt/be om ursäkt eller ens våga ta kontakt med en ifall man tjafsar med han. Vår gemensamma vän och X har bråkat ibland med och det är alltid polaren som får be om ursäkt till X.
I somras ringde jag upp X för att kolla så vi kunde vara vänner. Skulle han våga göra samma sak? Nej.
Så sitter här nu och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet att han vill bli vän med mig. Jag vill bli vän med han. Ska jag ringa? Smsa? Adda facebook? Om jag nu tar kontakt med han så kommer jag såklart be om ursäkt för vad jag nu gjorde men då förväntar jag mig fan att få samma sak tillbaka, eller?
Känner mig bara så irriterad på att det ALLTID är jag som får ta kontakt med han och säga förlåt men aldrig att han vågar det mot mig...
Jag vet att detta är oerhört barnsligt, skäms över det nu när jag ser tillbaka på det. Så kommenterar där folk skriver att jag är omogen/barnslig/12år kan vi undvika! Istället kan ni säga vad jag ska göra 🙂
Kärlek börjar alltid med bråk
Men ni måste sluta säga upp kontakten med varandra bara för att ni bråkar/tjafsar lite, låter som typiskt tjejer de där
Ta kontakt med honom om du tycker att det är värt det. Men prata ut om att ni måste sluta överreagera varje gång ni tjafsar
Ja, alltså bråken vi har är ju rent patetiska skitsaker. Som nu t ex med pengarna som han slösade. Blir oftast så att han börjar, jag tjafsar tillbaka. Han blir sur, blockar mig osv så då känner jag att vafan, dra åt helvete nu då. Så snackar vi inte med varandra (han vågar såklart inte höra av sig till mig) sen så får jag nog så ber om ursäkt.
Sen så inser jag att jag gjort fel och ber om ursäkt men får oftast ett "trodde du var sur på mig så vågade inte ta kontakt" som svar eller något. Jag vet fan bara inte. Han är bara så feg, så inihelvetes feg. Så jag har ingen aning om nu hur jag ska göra. Ber jag om ursäkt ska han fan göra det med.
Han verkar rätt omogen utav sig.
Men du gillar honom som kompis och antar att ni har det bra förutom de gånger ni tjafsar så på något sätt kan ni säkert lösa det.
Om du inte kan få honom att ändra på sig kan du inte försöka att inte tjafsa tillbaka? Sjunk inte till hans nivå liksom.. då eggar ni bara varandra mer.
Fungerade rätt bra bland mina polare. Blev nån sur och försökte bråka/tjafsa med mig så svarade jag alltid med min vanliga ton och lugnt, brusade inte upp mig även om jag kunde koka som fan inombords. Nån gång hände det väl att dem blev ännu surare (som en tjej) eftersom man satt helt lugnt och oberörd men det gick över mycket snabbare än om man skulle tjafsa tillbaka.
Aken:
Ber jag om ursäkt ska han fan göra det med.
Tycker det jag med men han tycker kanske att han inte gjort något fel all?
Jag var "förvirrad" förut. Jag kunde ibland, istället för att lugna ner mig, tjafsa tillbaka. Nu gör jag det inte längre. Jag har mognat 😉 Och jag är klokare i skallen så jag tvivlar på att det blir mer bråk mellan oss ifall vi blir vänner.
Men är just dethär med att jag vill ha en ursäkt. Eller bara något som visar att han vill vara vän med mig. Om jag nu addar han facebook och skriver "Tjenare, länge sen 😀 Du, jag är ledsen för om jag nu var en idiot förut och jag vill vara vän med dig och allt då du är en skön människa så upp till dig nu vad du tycker"
Han kan antingen då säga "Nej, faktist ingen lust vara vän med dig" då är det, okej fine. Hej då.
Men om han vill bli vän med mig förväntar jag mig ett "Jo visst, klart vi ska vara vänner! Skittjafs vi hade" istället för ett, som jag antar jag kommer få, ett "okej, visst" svar eller något. Får jag ett sådant svar dumpar jag han nästan på dirren..
Fasiken:
Tycker det jag med men han tycker kanske att han inte gjort något fel all?
Ja, men vad har jag gjort för fel då? Jag är minst lika skyldig som han till varje bråk vi haft och till senaste. Är inte så att jag är skurken och han hjälten utan båda är vi skurkar som båda ska ha skulden för vad hänt. Det är just detta jag är så irriterad över, att han inte kan se vad han gör för fel.
Aken:
Eller bara något som visar att han vill vara vän med mig.
Det klart! Det förstår jag till 100%
Upp till dig, chansa och skriv till honom och se vad han svarar. Om du inte är nöjd med svaret så får du göra som du vill.
Aken:
Det är just detta jag är så irriterad över, att han inte kan se vad han gör för fel.
Nej precis. Inte alltid man ser sig själv som boven även om det egentligen är så. Han kanske inte lägger lika stor vikt på det eftersom det alltid slutat med att ni blivit vänner igen?
Jag skulle iaf inte orka med en sån kompis ifall han fortsätter
Va fan är ni för män egentligen?
Bro-hug, ett par öl och lite TV-spel löser det.
det låter jobbigt att tjafsa sådär mycket
är det verkligen värt att ta kontakt med honom igen om han med största säkerhet kommer reagera på samma sätt än en gång?
han kanske förändras så du behöver ju inte radera honom helt ur ditt liv, men att du ber om ursäkt för något som är bådas fel verkar inte hjälpa så mycket.. vänta och se om han slutar larva sig och tar kontakt med dig