Jag blev kär när jag var typ 15 år. Sen dess har jag varit olyckligt kär i den personen på avstånd, och aldrig blivit kär i någon annan efter det. Nu är jag 20 bast.
Jag VET att jag inte kommer kunna bli kär, eftersom jag vägrar att släppa taget om den här första killen. Alla är bleka bredvid honom, jag tittar bara efter folk som liknar honom, han har blivit mitt ideal. Men så fort jag blir intresserad av någon så kommer minnena av honom fram och stör och tar över allt. Jag tappar intresset för personen och återgår till att älta min olyckliga kärlek.
Har jag fastnat? Hur tar jag mig vidare? Finns det nån där ute i vida världen som känner likadant?
![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
typ
Jungman Jansson:
typ
been there?
The May Queen:
been there?
Ja, men det är nog mer pga brist på alternativ och alldeles för långsynt
Kan relatera till något liknande, det blir inte bättre förens man förlikat sig med tanken på att det aldrig var menat. Vilket typ inte går.
man glömmer allt ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Jungman Jansson:
brist på alternativ
ja, varför träffar man ingen konkurrent så att säga? hittills har bara en snubbe kunnat konkurrera med snubbe 1, men det var inte långvarigt. Upptäckte snabbt att jag inte alls var lik honom.
Jungman Jansson:
alldeles för långsynt
hur menar du där?
OF 5:
det blir inte bättre förens man förlikat sig med tanken på att det aldrig var menat. Vilket typ inte går.
![[bigcheers]](/img/smilies/bigcheers.gif)
![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
eller hur!
Macktorsken:
man glömmer allt
how? jag läste att hypnos inte funkar mot sånt. Man kan bara förtränga minnena av en person ett kort tag, sen kommer de tillbaka om känslorna finns där.
The May Queen:
eller hur!
Det är lite så, för det kommer alltid att finnas i huvudet. Det måste man bara lära sig hantera på något vis. Men hur tvista de lärde
Det är lite så, för det kommer alltid att finnas i huvudet. Det måste man bara lära sig hantera på något vis. Men hur tvista de lärde
Ja, tänk att leva ett helt liv så här. Jag fasar för den framtidsvisionen! ![[chocked]](/img/smilies/chocked.gif)
Även om jag kan hantera det så är det lite knäckande att vara dömd till ett liv utan kärlek.
The May Queen:
hur menar du där?
Retroaktiv idolisering förmodligen
Jungman Jansson:
Retroaktiv idolisering förmodligen
jo men faktiskt.
The May Queen:
Man kan bara förtränga minnena av en person ett kort tag, sen kommer de tillbaka om känslorna finns där.
en vacker dag blir du dement.
The May Queen:
Jag VET att jag inte kommer kunna bli kär, eftersom jag vägrar att släppa taget om den här första killen.
Det är nog problemet. Du intalar dig att det är så. Kan tänka mig att det är en skyddsmekanism att du varje gång du blir intresserad av någon ny tappar intresset och tänker på den där gamla killen istället, du är kanske rädd för att bli sårad, men är trygg i att sakna honom?
sök upp han igen da, han kanske har ändrat sig![[party]](/img/smilies/party.gif)
The May Queen:
Jag VET att jag inte kommer kunna bli kär, eftersom jag vägrar att släppa taget om den här första killen
sådär har jag också sags. men så vips, så har jag blivit kär igen. han är kanske ditt "ideal" nu men kommer inte vara det föralltid.
