Jag får extremt lätt tårar i ögonen. Bara någon höjer rösten mot mig så blir jag antingen väldigt skakis eller får tårar i ögonen.
Blir du lite arg på mig så blir jag jätte ledsen.
Talar du i en lite hotfull ton mot mig så blir jag skakis. Blir jag pressad så blir jag också skakis.
Jag vet inte hur jag ska lösa detta. Jag är nu 20 och det har varit såhär med mig i hela mitt liv tror jag. Varför blir det inte bättre?
Du är en känslig själ.
Det är mysigt med sådana.
Känner flera sånna. Kallar dem för mesar.
Du kanske har dåligt självförtroende eller något sånt?
Jag är likadan faktiskt. Men bara när det är min familj eller auktoritära personer som blir arga på mig. Jag tror att en kombination av respekt och vara duktig gör att i alla fall jag reagerar så starkt på vad andra säger. Det är väl inte bra egentligen, borde bli mer hårdhudad...
Du bör ta itu med det, det går inte att undvika att komma i konfrontationssituationer någon gång.
spaceFlea:
Känner flera sånna. Kallar dem för mesar.
Kviq:
spaceFlea: Känner flera sånna. Kallar dem för mesar.
Hade nog förväntat mig mer från dig. Något mer konstruktivt.
spaceFlea:
Du kanske har dåligt självförtroende eller något sånt?
Ja men det har blivit bättre. Det handlade om att ta småbattles om skitsaker. på så vis ökar självförtroendet.
Grejen är den att jag tar ofta striden, men jag är ändå skakig och gråtfärdig. Låter dock inte dessa grejer hindra mig (oftast iaf ).
isola:
Du bör ta itu med det, det går inte att undvika att komma i konfrontationssituationer någon gång.
Precis vad jag gör. Men din formulering fick mig att få en annan syn på det hela i alla fall
Sahara_star:
. Jag tror att en kombination av respekt och vara duktig gör att i alla fall jag reagerar så starkt på vad andra säger.
Ja det blandat med att man inte vet vad som gäller. Om man känner att man är på det klara med vad som gäller kan man enkelt sätta den andra personens agerande i kontrast till detta. Då går det snabbt att känna att man vet vad som skall sägas.
I familjerelationer kan det vara lite annorlunda. I min familj så känns det inte som om det finns några tydliga grundregler. Vilket gör att vissa människor kan agera lite som dom vill, utan att någon säger till. Anledningen till att jag inte alltid säger ifrån är för att jag inte vill börja gråta framför dom (detta kanske låter konstigt men är sant).
Kanske har jag en något dysfunktionell relation till min familj? Tror respekt har fått en för stor plats.
oktoberbarn:
Men din formulering fick mig att få en annan syn på det hela i alla fall
oktoberbarn:
Hade nog förväntat mig något mer från dig. Något mer konstruktivt.
Fast nä. Tråden var inte värd det.
keybored:
Du är en känslig själ.
Det är mysigt med sådana.
Så tycker jag också.
Är rätt känslig av mig själv, fast det blir bättre med åren. ;9 Iofs blir jag inte gråtfärdig. :p
Kviq:
Fast nä. Tråden var inte värd det.
Väldigt givande. 😛
tror du är väldigt osäker/har dåligt självförtroende vad gäller att umgås med andra människor
superlee:
Väldigt givande. 😛
Varför skulle jag vara givande för? Palla upprepa vad andra redan sagt. Lösningen på tråden är uppenbar för alla som inte är fullkomliga tards.
Kviq:
Fast nä. Tråden var inte värd det.
Är du sur över något annat just nu?
Kviq:
Lösningen på tråden är uppenbar för alla som inte är fullkomliga tards.
Jag är en fullkomlig tard i dina mått mätt. pls tell me vad lösningen är
Blivande_japan:
tror du är väldigt osäker/har dåligt självförtroende vad gäller att umgås med andra människor
Ja :/. Vet egentligen inte varför. Bör nog gå till en psykolog.
oktoberbarn:
Ja :/. Vet egentligen inte varför. Bör nog gå till en psykolog.
mkt möjligt
oktoberbarn:
Är du sur över något annat just nu?
Varför skulle jag vara det?
oktoberbarn:
Jag är en fullkomlig tard i dina mått mätt. pls tell me vad lösningen är
Kviq:
Palla upprepa vad andra redan sagt.