I ungefär 6 månader så har alla tankar funnits om att jag är för tjock, att jag måste gå ner i vikt, att jag inte duger som jag är osv. I 2 månader nu så har jag försökt svälta mig själv och har spytt upp maten ett flertal gånger. Jag vet inte riktigt om jag vill ha hjälp, men jag tror det. Jag är inte underviktig, men tankarna inom mig får mig att må jävligt dåligt.
Om jag nu bestämmer mig för att söka hjälp, hur ska jag börja? Ska jag berätta för mamma, ska jag gå till skolsystern eller vad? Kan man gå till skolsystern och be henne att berätta för mamma? Vet inte hur jag ska göra? Snälla hjälp mig, innan det blir värre!
Du kan ju fråga skolsyster, om inte hon kan hjälpa dig så kan hon säkert säga vilka som kan.
Om du vill berätta för din mor är upp till dig, jag skulle nog säga att du borde göra det. Men om du vet med dig att din mor inte kommer att ta det på de sättet du vill så tycker jag att du kan låta bli.
Du är så stark som inser att du kanske skulle må bättre av hjälp, jag skulle aldrig klara av att ta det steget på egen hand!
du kan gå till skolsystern eller kuratorn jag vet inte om skolsyster har tystnadsplikt men kuratorn har det iallafall, så du kan ju välja om din mamma ska veta att du får hjälp eller inte
Gå till skolsyster/kurator, de kommer förmodligen hänvisa dig vidare till bup, och där någonstans kommer de nog hjälpa dig att berätta för din mamma (om du inte vill berätta direkt för henne, då). Beror väl på din relation till din mamma om du vill berätta för henne själv eller få hjälp med det.
Jag tror att det kan vara en bra idé att berätta för din mamma på en gång. BUP och skolsyster är säkerligen jättebra stöd de också, men din mamma känner dig troligtvis bättre och kan därför stötta hemifrån också!
Man behöver liksom stöd från alla håll!
Lycka till och hoppas att du mår bättre snart! Du är jätteduktig som vågat inse att du behöver hjälp!
lejonmamman:
Man behöver liksom stöd från alla håll!
absolut, men jag betvivlar att UM är rätt ställe om du söker stödhjälp
nazgul:
absolut, men jag betvivlar att UM är rätt ställe om du söker stödhjälp
Menade mer att hon skulle få hjälp/stöd från både BUP och från sin mamma!
lejonmamman:
Menade mer att hon skulle få hjälp/stöd från både BUP och från sin mamma!
Ahaa, okej....men dåså
.. Hur vet man när det är dags att söka hjälp egentligen ?? Kan man bli nekad hjälp på BUP om problemet inte anses vara så "allvarligt" ??
joof:
.. Hur vet man när det är dags att söka hjälp egentligen ?? Kan man bli nekad hjälp på BUP om problemet inte anses vara så "allvarligt" ??
Av vad jag har läst tycker jag att du bör söka hjälp, tror knappast att du blir nekad. Gå till skolsyster först och prata med henne om hur du känner kring mat och vikt. Om det kretsar för mycket runt ditt huvud och du får SJUKA TANKAR OM ATT BÖRJA SPY är det dags att söka hjälp innan det är för sent. Kom ihåg, man behöver inte vara underviktig för att ha ätstörningar.
Se till att du får riktigt bra hjälp. Jag blev skickad till en vårdcentral, och där sa de att det inte var något fel på mig pga jag var normalviktig och det var inget fel på blodproven. Skolsyster och mamma blev upprörda båda två, för de på vårdcentralen fick inte se min tillväxtkurva (heter det så?) och det är mycket viktigt att de får se den innan de kan ta beslut. Btw, det slutade med att jag fick gå till ett annat ställe och där bestämde de att jag skulle gå till ett ställe med ätstörnings-experter.
Det är också viktigt att du pratar med någon du känner dig bekväm med, ibland kan jag inte snacka om hur jag känner alls med de på sjukhuset just för att "kemin" inte riktigt funkar
joof:
Hur vet man när det är dags att söka hjälp egentligen ??
Svar:
joof:
I ungefär 6 månader så har alla tankar funnits om att jag är för tjock, att jag måste gå ner i vikt, att jag inte duger som jag är osv
joof:
Kan man bli nekad hjälp på BUP om problemet inte anses vara så "allvarligt" ??
Svar: Mmm om du inte är ärlig och säger som det är...
Tråden låst på grund av inaktivitet