Hejsan, jag har märkt att endel studerar i en ny stad när dom börjar gymnasiet fast ibland kan det vara jobbigt att pendla, så det finns även dom som bosätter sig i nya lägenheter.
Jag känner att jag vill börja om mitt liv på nytt, jag trivs verkligen inte i den hära staden och föräldrarna har inte planerat att flytta, så eftersom andra kan så kan väl jag. Därför undrar jag ifall någon har nån som helst erfarenhet kring detta, hur det är att flytta i en ny stad till en ny lägenhet, med en rumkompis och utan föräldrarna. Fick ni föräldrarnas tillåtelse? Hur det blir med mat och räkningarna? Vilken stad ska man välja liksom? Vill så gärna..
Tänkte skriva "hur fick ni föräldrarnas tillåtelse" *
Jag vill flytta men får inte, dessutom finns det inga billiga lägenheter. Nä, jag accepterar två timmars pendling varje dag.
det är säkerligen lärorikt,drygt, fritt och skönt
Amboshed:
Jag vill flytta men får inte, dessutom finns det inga billiga lägenheter. Nä, jag accepterar två timmars pendling varje dag.
Men finns ju många som hyr lägenheter och delar me nån rumkompis och dom är bara 16 år.. Man borde väl på nåt sätt oxå kunna de eller måste man vara stenrik för de.. :/
Lipbalm:
Men finns ju många som hyr lägenheter och delar me nån rumkompis och dom är bara 16 år.. Man borde väl på nåt sätt oxå kunna de eller måste man vara stenrik för de.. :/
Hur gammal är du och hur långt har du till skolan?
Om det är mindre än mig så tycker jag att du är bortskämd.
Jag började gymnasiet i en annan stad. Jag pendlade först 1 år. Sedan flyttade jag. Jag började med att bo inneboende hemma hos en äldre dam, hade eget rum och toalett. Det var tre andra ungdomar i samma lägenhet (Sjukt stor lägenhet). Det var väl helt okej, man slapp vara helt ensam, och man lärde sig hur det var att laga sin egna mat, städa allt efter sig själv och så.
Där bodde jag i ett halvår. Sen flyttade jag hem en månad, för att senare flytta in i en sjukt liten etta med kokvrå. Har sedan flyttat till en annan etta där jag bor nu.
Jag löste hyra och mat med hjälp av jobb, bidrag och föräldrar.
Fick 1315:- i inackorderingsbidrag + 1050:- i studiebidrag. Jobbade så jag fick ut 2-3000:- varje månad plus 850:- vardera av mamma och pappa.
Hyra på lägenheter är ofta oförskämt dyrt. Sen ska man räkna med ifall om inte elen inräknas, vatten, tv- och radiolicens, internet.
jag betalar ungefär 500:- var tredje månad för elen.
Jag tycker inte att man ska dela lägenhet med klasskompis eller annan kompis, blir lätt att man börjar bråka, irritera sig på varandra osv. Då är det enklare att hyra ett rum hemma hos någon, då får man oftast mycket mer ensam tid.
Hur jag fick mina föräldrars tillåtelse? De visste om hur mycket jag ville ifrån den by jag kommer ifrån. Jag sa också med att jag skulle sköta skolan bättre om jag slapp pendla.
När jag började gymnasiet flyttade jag till en ny stad utan mina föräldrar. Jag delade lägenhet med en annan tjej och fick inackorderingstillägg från CSN. Enda orsaken till att jag fick inackordering från dem var för att jag annars också hade varit berättigad till det om jag stannat kvar på platsen jag bodde innan.
Maten betalar jag själv med mitt studiebidrag, så det gäller att ha koll på budgeten. Får endast ca 2200 kr/månaden från CSN, så en del av hyran hjälper mina föräldrar mig med.
Det var inte direkt svårt att "övertala" mina föräldrar, då de respekterade mitt val och de vill att jag ska lyckas i den karriär jag senare kommer att välja. Då jag valde att gå på en av Sveriges bästa gymnasieskolor, så var ju även det ett plus.
Om du har svårt att välja var du vill studera borde du kolla upp bra skolor med utbildningen som du vill gå på. Ett tips är att välja en friskola med riksintag, då det är väldigt svårt att komma in på en kommunal skola i en annan kommun, där man direkt hamnar som andrahandsökande.
Men åh jag lyckas på nåt sätt inte övertala min mamma 🙁
Hon tror ja vill flytta till en egen lägenhet bara för att kunna supa och knulla runt!! BLIR GALEN och riktigt sur, va ska ja göra..
Amboshed:
Hur gammal är du och hur långt har du till skolan?
Är 15, men hade tänkt när jag blir 16 och börjar ettan
Lipbalm:
Men åh jag lyckas på nåt sätt inte övertala min mamma 🙁
Äsch, om det inte är flera timmars pendling så bör du stanna kvar, i alla fall i ett tag framåt. Sen bör du skaffa dig ett jobb också, då är i alla fall ekonomin inget problem.
Jag hatar stället jag bor på men accepterar det ändå.
Jag kanske flyttar i framtiden, men då är det självklart att jag måste ha jobb först, orka leva på bidrag. Jag är ingen sosse ![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
Amboshed:
Jag hatar stället jag bor på men accepterar det ändå.
Jag kan inte acceptera att bo kvar här, jag bor fast i en liten äcklig håla jag har tröttnat på den för längesen.. Glider ifrån mina vänner så jag kommer ändå inte sakna någon och visst kommer det att bli dyrt men mina föräldrar kan hjälpa till men det är inte det som är problemet, mamma litar inte på mig och tror jag kommer att bli galen och umgås med fel umgänge osv..
Och min äldre bror gör det bara värre, han säger jag inte är för mogen att ta sånt här beslut bara för jag är 15, bara snackar skit 24/7 vill bort från han oxå
Lipbalm:
mamma litar inte på mig och tror jag kommer att bli galen och umgås med fel umgänge
Du bör i alla fall vänta tills du gått ut nian innan du flyttar.
Om du sköter dig, går ut nian med bra betyg och inte hamnar i dåligt umgänge, då ser jag inga problem med att du kan flytta till samma stad där du väljer att gå gymnasiet.
