1. Välkommen till verkligheten

Madde springer för livet. Hon har inte gjort någonting, varför jagar de henne? Ambulansen som är bakom henne börjar helt plötsligt att tjuta, konstigt tjuter den. Inte alls som en ambulans ska låta. Madde fattar att någonting är fel, väldigt fel. Hon ökar på stegen och råkar ramla i en vattenpöl. Hennes blåa jeans går sönder och hon får ett stort sår på knät. Hon hinner inte bry sig, det gör inte ens ont. Ambulansen är nära nu. Madde kan inte resa sig, hon ligger som förlamad i den skitiga vattenpölen. Ambulansen kommer närmare och helt plötsligt är den framme vid henne...

Madde vaknar med ett ryck. Hon känner sig helt skakig av den hemska mardrömmen hon precis haft. Än är hon inte riktigt tillbaka i den verkliga världen. Hon sitter nu käpprakt upp i sängen, det konstiga ljudet från ambulansen tjuter fortfarande i huvudet på henne. Plötsligt rycks dörren upp.
 Stäng av väckarklockan för helvete! ryter hennes pappa i dörröppningen. Eller hade du tänkt att ha på den hela morgonen?
 Va? Jo... nää!? Eller jag ska, sluddrar Madde och fattar plötsligt att det var väckarklockan som var ambulansens konstiga ljud. Hon sträcker sig efter väckarklockan på nattduksbordet och trycker på knappen.
 Bra, jag sticker till jobbet nu, säger Maddes pappa stumt och drar igen dörren efter sig.
Madde fattar att de har bråkat igen, annars skulle hennes pappa inte varit så tjurig. Hon vet att mamma och pappa inte kommer att vara mamma och pappa så länge till. Eller, det är klart att de kommer att vara mamma och pappa, men de kommer skilja sig. Det har Madde räknat ut för länge sen. De kan inte hålla sams längre. Tårarna rinner sakta ner för kinderna på Madde när hon tänker på det. Bestämt torkar hon bort dem och stiger upp från sängen.
 Man kan ju inte vara en mes idag, inte när man ska träffa Daniel. säger Madde för sig själv och börjar leta efter något att ha på sig i garderoben.
Tillslut väljer hon ett par supertajta svarta jeans och en röd tröja. Madde har alltid sett bra ut i rött, det passar så bra ihop med hennes bruna hår och mörka ögon. Hon står och vrider sig lite framför spegeln, ser hon inte lite tjock ut?
 Äh, det får duga, säger hon, nästan ljudlöst till sig själv.
Ibland tror Madde att hon är knäpp. Hon går runt och pratar med sig själv hela tiden. Som om det inte var nog med kompisarna Tina och Engla som svansar efter henne hela tiden. De är så korkade. Tror de inte att hon fattar att de bara vill vara kompis med henne bara för att få status?! Egentligen har inte Madde någon riktig kompis hon kan lita på. Hon vet att om det skulle komma någon snyggare, smalare, coolare och med mer makt till skolan så skulle inte Madde ha en chans. Hennes kompisar skulle bara skita i henne och ansluta sig till den nya flockledaren istället.

2. Billigt skräp på Gina
Felicia går i korridoren mot skåpet. Korridorerna som hon hatar, i skolan som hon hatar som ligger i byhålan som hon hatar. Gullaskolan i Mölnlycke. Vem fan vill bo här när Göteborg ligger precis brevid. Klackarna på stövlarna ekar i tystnaden som uppstår när människorna vänder sig om och kollar på henne. Felicia totalt älskar uppmärksamhet! Hela tiden hörs snabba ”hej” och ”tja”. Felicia hejar inte tillbaka. Men vaddå? Dom kan inte räkna med att hon ska svara om de inte har status. Ibland tror hon att det bara är hon själv som har några vettiga tankar i huvudet. Alla andra är ju bara så puckade. Hon kommer fram till skåpet och låser upp hänglåset. Helt plötsligt står Olivia och Lisa bakom henne och babblar som två yra höns.
 Amen guud vilken snygg tröja du har Fille, säger Lisa och slänger med håret sådär tillgjort.
 Ah shit! Guud va snygg alltså, tillägger Oliva. Varför hade du inte på dig den på festen i lördags?
 Men hallå!? Jag köpte denna på Gina. Den är liksom bara billigt skräp.
Felicia vet att Lisa och Olivia alltid brukar köpa sina kläder på Gina men hon bryr sig inte. Dessutom vill hon se om de ska fortsätta fjäska och hålla med henne.
 Jag håller verkligen med, det är bara billigt skräp, säger Lisa.
Men Felicia ser de sårade ögonen. Hon bryr sig inte. De får väl hitta en annan kompis om de inte står ut med hennes åsikter. Det är klart att de inte tycker att det bara är billigt skräp på Gina, men det tycker hon. Själv handlar Felicia bara märkeskläder egentligen. Till exempel Prada och Lacoste. Hennes föräldrar är rika som troll. När de träffades för 20 år sedan startade de ett företag tillsammans. De tillverkar datorer, mobiler och andra tekniska prylar. 5 år senare fick de Felicia och nu är hon 15.
 Mm... vi börjar om två minuter förresten, säger Felica, smäller igen skåpet och går därifrån utan att låsa hänglåset.

detta var då bara 1½ sida av min 6 sidor långa berättelse, men ett smakprov blev det i alla fall
säg nu vad ni tycker