Jag har alltid vart dålig med maten.. det började när jag var liten då jag inte gillade mat, jag hade som ordspråk: Jag äter inte för att det är gott, utan för att jag måste.. sen blev det bara värre.. jag började spy och sånt efter måltiderna och sånt ända tills jag var 11 år.. har vägt mellan 40-45 i ca 5 år nu och verkar som om jag aldrig går upp i vikt.. vill inte de heller.. Tränar minst en timma varje dag och äter inte godis och sånt på vardagar om jag gör det så måste jag träna direkt efteråt.. jag brukar äta max 2 ggr om dagen.. och jag brukar inte vara hungrig så att jag måste äta mer, ibland är jag jättehungrig en dag och äter jätte mycket.. dagen efter kanske bara en macka.. Brukar väga mig varje dag och fick panik när jag vägde 47 kg.. jag är ungefär 155 cm lång och ska bli 14 i höst. Min mens uteblev från december till juni.. och brukar försvinna flera ggr hela tiden.. Ibland kan jag vara jättehungrig men efter ca 3-8 tuggor brukar jag tänka på att gå upp i vikt och hur maten ser ut och sånna saker och därför börjar må as illa och tappa matlusten..ibland är jag rädd att jag ska börja spy upp maten igen. Kompisar säger att jag måste äta hela tiden och att jag är för smal.. Men jag vill ff inte äta hela tiden.. är så jävla rädd för att gå upp i vikt... men när jag är ensam vräker jag i mig men mår jävligt dåligt efteråt..
Tycker själv att jag måste gå ner i vikt och därför tränar jag hela tiden tills jag knappt kan stå, men skäms så mycket att jag inte säger något när andra frågar om jag tycker jag e tjock lr ngt...