Jag öppnar återigen Jodi Picoults roman 19 minuter och läser på måfå några rader här och några rader där och det är inte svårt att konstatera att orden träffar lika starkt ännu en gång och att detta är en bok som enbart tjänar på att läsas om. Detta är konst, detta är litteratur när den träffar som bäst. När den gör ont, gör avtryck och stannar kvar.

Jag drar mig för att skriva vad boken handlar om, det känns helt enkelt inte viktigt. Det viktiga är människorna och vad som händer med och i dem på grund av det som sker. Det viktiga är språket, tankarna och reflektionerna. Det viktiga är känslan och smärtan den skapar, spänningen och den sällan skådade rytmen som bara flyter på som om hela boken är ett enda andetag.

Om jag ändå skulle skriva något om handlingen skulle det vara en kort mening om att det är en sjuttonårig pojke som skjuter ner ett antal elever och en lärare på sin skola. Jag skulle kanske säga något om att Jodi Picults inspiration hämtats från skolskjutningen i Columbine och att research har skett genom människor som var inblandade där. Jag vill hur som helst definitivt skriva väldigt mycket mer om det underbara berättandet. Språket är vackert och använt på precis rätt sätt. Den skickliga användningen av upprepningar och och de ständigt rakbladsvassa formuleringarna gör att det känns som att bladen bläddras automatiskt. Under bokens lopp hinner jag skapa en relation till karaktärerna och när de sista raderna är lästa och insikten om att det är slut slår ner känns det lite som att förlora en vän. En vän som stått nära och gett oerhört mycket, en vän som kan ha förändrat ens liv.

19 minuter lämnar knappast någon oberörd. Den visar händelser av mobbing och utfrysning, den skildrar sociala beteenden och berättar om svek och skuld, om tappra försök att vara som alla andra och om att inte kunna försöka vara som alla andra. 19 minuter väcker minst lika många tankar som den talar om. Den skapar ett stort intresse för vad som ska hända karaktärerna men också för vad som ska hända med mina tankar när jag läser boken som trollbinder mig så totalt att jag inte kan göra annat än just läsa.

Om du tycker det är överskattat att tänka, om du är rädd för att behöva reflektera eller om du inte vill riskera att förändras eller utvecklas mer än nödvändigt ska du hålla dig så långt borta du kan från boken. Om du tycker om att fundera, om du gillar överraskningar, om du inte kan få nog av ett språk som är briljant använt, om du vill lära dig något nytt och se saker ur nya perspektiv, eller om du helt enkelt gillar spännande böcker borde du se till att läsa 19 minuter så snart som möjligt.

Betyg: 5