Jag är hos min kille och hans familj som ligger i södra Sverige och själv så bor vi i norra. Hans lillebror på 9 år kallade mig lat då jag inte ville följa med och åka pulka. Jag svarar att jag heldre ville bygga klart pusslet. Har levt med en ätstörning ångest och deprision sedan jag var ca 11 år och är 18 han är 19 år och vi har varit tillsammans i 2,5 år. Jag kände mig utsatt och det var en stor TRIGGER för mig å särskilt eftersom vi nyss hade ätit. Då till frågan. Borde han reagerat/sagt något? Han själv har inte haft någon egen upplevelse om mina sjukdomar eller haft någon annan innan mig i sitt liv som varit mentalt sjuk.
Vad har det med nåt att göra? Jag förstår inte problemet
Jag tror inte att varken din kille eller hans bror förstod vilka tankar som ordet "lat" framkallade för dig. Hans bror var troligen besviken för att du inte följde med honom och åkta pulka. Att bli kallad för "lat" för att man inte följer med ut och leker är nog inte något konstigt att få höra i de flesta familjer. Det behöver inte betyda att din pojkväns bror ser dig som en i allmänhet lat person. Utifrån din grundproblematik är det inte konstigt att dina tankar vandrar iväg i fel riktning. Det är därför viktigt att försöka lära sig att hantera liknande situationer och bryta den negativa tankegången, vilket du troligen har lärt dig mycket om då du enligt din beskrivning kommit ifrån de värsta problemen.
Det är bra att du inte gjorde något mot din vilja. Du kände att du behövde en lugn stund med puzzlet och då var det rätt att ta dig tid till det. Beträffande din pojkväns bror så tycker jag att du ska glädja dig åt att han tycker så pass mycket om dig att han vill åka pulka med dig och att han känner sig så trygg samt familjär med dig att han vägar kalla dig för "lat". Att din pojkvän inte reagerade berodde med största sannolikhet på att han inte förstod vilken tankegång broderns ord satte igång i dig. Han la troligen inget värde i det brodern sa då han förstod att det inte var något som han sa för att göra dig illa. Om du inte hade haft din grundproblematik så hade du troligen inte gjort det heller. Det är därför bra att du tar upp dina tankar så du kan få en bild från någon utifrån. Vid liknande funderingar i framtiden kan du säkert även rådfråga din pojkvän hur han tolkar situationen.
Nej han borde inte ha sagt något. Tips: bry dig inte om vad en 11 åring säger till dig, du kommer må så mycket bättre då.
