När man snabbt hettar upp en organisk förening saknas ofta tillräckligt med syre för att det helt ska övergå till gasform. Materialet förkolnas då istället genom en process som heter pyrolys. Återstoden innehåller en hög andel av grundämnet kol.

Du har alltså helt rätt.

Allt du äter är åtminstone delvis gjort av kol

Om maten blir svart så är åtminstone delar av maten förkolnat ja. Om det brunt är det inte förkolnat, brunkol(nat) kanske? 😛

tex ett rostat bröd som blivit svart på kanten är ju inte kol, inte i min värld

Sicken tur att jag precis satt med Kemiboken 2 i knät och gick genom typ detta.
Ursäkta min wall of text, men ville bara vara noggrann. Svaret på just trådstarten är i sista stycket.

Alla kända levande organismer på jorden, d.v.s. allt som har celler som kan replikera sig själva, innehåller kol. Bakterier, växter, insekter, människor och svampar likaså.
Detta eftersom grundämnet kol är helt fantastiskt bra på att bilda långa molekylkedjor. Diamant är ett bra exempel på detta, fruktansvärt hållbart rent kol i en tredimensionell struktur, men skulle man mala sönder det till enskilda atomer igen skulle det se precis likadant ut som om du gjorde desamma med grillkol.

Hursomhelst, i levande organismer bildas inte tredimensionella kristallstrukturer av kol, utan kedjor, ringar och kombinationer av dessa. En hel molekyl kan vara gjord av allt från en kort kedja (kanske med bara en ensam kolatom, tillexempel metan), till tusentals kedjor som sitter ihop med varandra och bildar jättemolekyler som t.ex. proteiner. På dessa kedjor kan i sin tur andra ämnen haka fast (kan hända innan eller efter kolkedjan gjordes, beroende på vad det är), vilket ger den hela molekylen särskilda egenskaper.

När man värmer mat så bryts dessa kedjor sönder. De slås bokstavligen sönder av andra molekyler som kommer farande mot dem i slumpmässig fart, eftersom det är just det värme är. Slumpmässigt vibrerande molekyler.
Att äggvita stelnar vid uppvärmning är ett enkelt exempel på detta. Äggviteproteinerna bryts sönder så att vattnet i äggvitan kan binda till de tomma platserna vid avbrotten (så att det inte är vatten längre, utan del av en större molekyl), och då bildas en lite hårdare geléaktig massa av äggvitan. Den blir trots allt mindre blöt fastän vattnet inte försvinner därifrån.

När mat blir bränd så har den blivit så kraftigt uppvärmd att i de flesta molekyler i den slagits sönder, och eftersom kol har en väldigt hög kokpunkt jämfört med andra vanliga ämnen i kött (t.ex. väte och kväve, gasformiga vid rumstemperatur) så är det det ämne som ångar bort sist. Lite förenklad förklaring, men det är rätt princip.
Att det sägs att man får cancer av bränt kött är för att det kan bildas nya otrevliga ämnen vid kraftig upphettning. Benspyren är ett exempel, ett bevisat cancerframkallande ämne som består av endast kol och väte.
Skrapar man bort det brända så behöver man inte vara orolig för annat än att köttet under kanske är lite torrt.

Kolet har alltså varit i maten ända sedan maten började existera på jordytan.
Det är bara resten av joxet som försvinner när man bränner maten. Det mesta åtminstone.

handendärnissen:
tex ett rostat bröd som blivit svart på kanten är ju inte kol, inte i min värld

Bröd innehåller kolhydrater. Kolhydrater är (som man hör på namnet) uppbyggt av kol (och även syre och väte). Således finns kol i hela brödet. 
Likaså finns kol i allting som innehåller protein eller fett, då även dessa innehåller kolatomer.

Kål är grönt/vitt väl?? 

åh #flashbacktickstart +_+