Hej!
Har inte vart inne här på ett par år, vilken oerhörd besvikelse att se att de ändrat designen på hela sidan. Ingenting är till det bättre heller, snarare tvärtom. Väldigt tråkigt :/
Ville i alla fall skriva av mig lite,
Är 21 år gammal, har tränat styrketräning sen jag var ungefär 13 år. När jag var runt 16 så började jag få bristningar på axlarna, och ut till mitten på brösten. Jag specialiserar mig på bänkpress då jag har lite ambitioner inom det, därav anledningen att det är så mycket vid de delarna på kroppen. På senare år så har så har de ökat radikalt. Jag ser ut som de värsta fall av bristningar pga barnfödsel hos kvinnor. Jag har även tre stycken decimeter långa över magen. De är väldigt röda och syns mycket tydligt i ljust ljus.
Kort och gott så ser det förjävligt ut. Det ser inte ut som det gör på de flesta som klagar över detta, då oftast deras bristningar inte är något att bry sig om, och en lätt tröst är att de enda som verkligen tänker på dom är dom själva, vilket är helt sant i 95% av fallen. Det är dock ingen tröst för mig, då folk kollar och undrar vad fan jag har gjort i princip. Vilket jag förstår, jag hade också kollat. De kommer inte heller blekna med åren, då jag kommer att fortsätta att träna då det är det roligaste jag vet, vilket gör att de hela tiden irriteras och håller sig röda. Även om jag slutar träna så kommer dessa enbart bli vita om säkert 20 år eller mer.
Min kropp är förstörd för resten av mitt liv, och jag kommer aldrig att se riktigt bra ut på grund av det här. Jag har naturligtvis enorma komplex över det och har vart väldigt, väldigt, väldigt ledsen över det de åren som jag har haft dom. De påverkar inte mitt liv nämnvärt, då jag badar och har inga problem med att visa mig i bar överkropp och liknande. Även sex går bra. Det förstör dock min självkänsla, och jag kommer aldrig att känna mig snygg på grund av dem, på grund av att ja, jag kommer egentligen aldrig att ha en snygg kropp. Och jag vet att de inte är någonting någon annan föredrar att kolla på heller. Krämer, laser, dermaroller, carboxy, det finns ingenting som hjälper överhuvudtaget. Jag måste helt enkelt leva med dom, och acceptera dom så mycket jag kan. Det enda som är någon form av en tröst är att jag i alla fall har en fungerande kropp i övrigt, och har inga mentala eller psykiska problem överhuvudtaget. Det räcker dock inte, jag vill väl se normal och bra ut som alla andra?
jag gillar inte heller nya design. det som är bättre man mer uppmärksam om trådarna1
jag har också decimeterlånga, och tro mig jag har aldrig sett bristningar som jag reagerat på, inte ens när folk sagt sig ha stora komplex över dem har jag tänkt på det. Visst det syns, men vuxna människor reagerar inte mer på det än på leverfläckar. Den som har haft mest som jag sett har tränat som fan, men jag har aldrig hört någon kommenterat det trots att halva hans överkropp är bristningar. Dessutom är han av afrikansk börd så det syns lite mer på honom än blekfisar som mig.
Knuvel: jag gillar inte heller nya design. det som är bättre man mer uppmärksam om trådarna1
Håller inte med, tyckte det var mycket krångligare att navigera, och det var mycket färre kategorier än innan. Alla är samlade på samma ställe. Det var ljusår bättre förut.
Järn: jag har också decimeterlånga, och tro mig jag har aldrig sett bristningar som jag reagerat på, inte ens när folk sagt sig ha stora komplex över dem har jag tänkt på det. Visst det syns, men vuxna människor reagerar inte mer på det än på leverfläckar
Inte för att gnälla så, men många glor på mig. Jag har även fått höra en del kommentarer om dom. Även om det då finns dom som inte bryr sig nå vidare. Det är en ganska svår sak att smälta måste jag säga, helst eftersom de jämt kommer vara där. Man får en ganska skaplig ångest av det. Vet inte hur man ska bearbeta det mentalt egentligen, det enda man kan göra är att lära sig leva med dom helt enkelt, men det är ju lättare sagt än gjort då. Jag har kört på det att de inte ser så allvarligt ut egentligen, och inte kollat på mig själv så mycket och försöka glömma av det. Men det håller i perioder och spricker alltid.
Har du sett dom som har tagit steroider och fått bristningar av det? Finns de som har flera centimeter breda och sträcker sig över hela kroppen, ser helt sjukt ut 😛
Majkie2: Inte för att gnälla så, men många glor på mig. Jag h
om man har komplex tror man ofta att folk glor pga det. en rimlig förklaring kanske är att de kollar pga att du är biff osv osv
och kommentarer behöver inte vara illa menade eller ens att man tycker att det är något negativt
Majkie2:
Håller inte med, tyckte det var mycket krångligare att navigera, och det var mycket färre kategorier än innan. Alla är samlade på samma ställe. Det var ljusår bättre förut.
det är både och dåligt. jag har inte sagt det är helt bra
bra: Man blir uppmärksam tråden som behöver läsa kategori för att man inte missar för de som läser en forumdel
dåligt: man kan inte se kön och ålder, ser tråkigt ut, lite krågligt, inte så många forumlekar, kommer inte på mer.
man vänjer sig sän
Ingen jävel är perfekt. <3
Järn: om man har komplex tror man ofta att folk glor pga det. en rimlig förklaring kanske är att de kollar pga att du är biff osv osv
Man ska inte vara ignorant heller. Det är ingen permanent lösning. Det ser så illa ut som jag beskriver det, det är inte *nej men det är bara i ditt huvud*. Och komplex, ja, var en kille häromkring som råkade ut för en olycka för ett litet tag sen så hela hans ansikte förstördes, svåra brännskador. Han har förmodligen lite komplex också. Jag har gått igenom såna tankar många gånger, nej det är inte så illa som jag tror, ja men jag ser ju bra ut förövrigt och så vidare. Det är ingenting som får mig att må bättre över det hela, jag kan helt enkelt inte acceptera varför jag ska behöva se ut så. Jag kan inte acceptera det, så jag vet inte hur man skall tackla det och kunna, ja, gå vidare med det.
Man får tänka positivt (även om det känns rätt svårt.)
Bristningarna/ärren bleks åtminstone med tiden och det ser "bättre" ut.
Jag har själv 4-5 bristningar över insida lår. Men det
är ingen big deal, det är ju inte så att man smittar eller så med
bristningar.
Dessutom döljs dom med ett par kalsonger, det är som en droppe i havet av problem.
Vi kan säkert köra ett träningspass ihop om du vill? Trots att jag inte är någon jätte stark bänkpressare. Men det lyftet går iallafall framåt.
Mina tre stora
Mark: 200.
Knäböj: 175.
Bänkpress: 100.
Majkie2:
Man ska inte vara ignorant heller. Det är ingen permanent lösning. Det ser så illa ut som jag beskriver det, det är inte *nej men det är bara i ditt huvud*. Och komplex, ja, var en kille häromkring som råkade ut för en olycka för ett litet tag sen så hela hans ansikte förstördes, svåra brännskador. Han har förmodligen lite komplex också. Jag har gått igenom såna tankar många gånger, nej det är inte så illa som jag tror, ja men jag ser ju bra ut förövrigt och så vidare. Det är ingenting som får mig att må bättre över det hela, jag kan helt enkelt inte acceptera varför jag ska behöva se ut så. Jag kan inte acceptera det, så jag vet inte hur man skall tackla det och kunna, ja, gå vidare med det.
Allt bygger på att vara nöjd med den lannär, jag har ly kats och jag äe fan ince Brad Pitt. Trl mig, inget är omöjligt
JÄVLAR VAD FULL JAG MÅSTE HA VARIT
MEN SKITSAMMA ORKAR INTE FÖRKLARA DU FÅR VARA LEDSEN OM DU NU VERKLIGEN TYCKER DET ÄR SKOJ.
har roliga bristningar, de ser ut som åska
Det är så onödigt att låta något som inte går att ändra ta upp så mkt energi och tid... Byt ut dessa tankar mot något du älskar med dig själv istället...
Angelize: Det är så onödigt att låta något som inte går att ändra ta upp så mkt energi och tid... Byt ut dessa tankar mot något du älskar med dig själv istället...
Jag försöker, men jag klarar det helt enkelt inte. Det går inte. Det är väldigt, väldigt illa. Jag är nöjd med min kropp i övrigt, den är helt okej. Men jag kan inte hantera att mina (vänstra, egentligen) axlar är fullständigt sarjade. Det funkar om jag lever i ignorans, och försöker glömma att jag har dem, men jag kan inte leva så i längden, det är ingenting man blir lycklig av. Har börjat kolla mig i spegeln nu varje dag istället och försöka att acceptera att det är som det är, det är nog inte så illa egentligen. Saken är dock att det är så illa, jag kan inte inbilla mig att det är bara något jag tänker på och hela den biten när det ser fullständigt förskräckligt ut.
