Jag är 16 är och verkligen så trött på allt! Skolan, hemmet, mitt liv, allt allt allt. Jag har länge mått dåligt över hur jag har det hemma och i skolan. Blir inte mobbad och så i skolan... Har kompisar som jag älskar, de stöttar mig och allt. Men det är det att jag inte orkar alla läxor, själva skolan. Känner mig verkligen korkad när jag sitter i klassrummet och fattar ingenting! Går i 9:an och nästan hela året som gått har jag skolkat från skolan.
Sen en hur jag har det hemma är väldigt jobbigt och aldrig haft det lätt. Älskar min mamma mer en allt annat men ibland väldigt ofta gör hon mig galen! Kan inte snacka med henne, litar inte så mycket på henne och hon förstår ju ändå inget! Tycker att hon inte är en sån bra mamma, hon kan skrika och bli arg för små saker som hon säkert inte ens vet varför.
Min brosa har rymt hemifrån och vart borta i 5 dagar nu kanske. Jag är den ända som faktiskt har kontakt med honom, jag har försökt att snacka med honom och försökt då honom hem men han vägrar. Jag förstår ju ändå honom, jag har själv länge tänkt på att sticka hemifrån flera gånger! Nu när brosan inte kommit hem på flera dagar och mamma inte har fått träffat honom på länge så är hon väldigt stressad och lägger all stress på mig. Hon vet att min brosa har kontaktat mig så hon tjatar hela tiden på att jag ska säga att HAB ska hem och så, jag säger att jag har föröskt men att han ändå inte skulle lyssna på mig men då blir hon så arg och sur på mig och börjar skrika på mig.
Så har själv tänkt att sticka hemifrån fast tycker ändå synd om henne. Vill inte att hon ska gråta ännu mer och göra nåt dumt när jag sticker! Men jag pallar verkligen inte med det här nåt mer. Jag har haft en väldig jobbigt uppväxt hemma, skulle jag skriva om allt här så skulle det kunna ta år innan det tar slut!
fan va alla rymmer
Kanske för att man har en anledning till det!
"Running from your problems is a race you'll never win"
Sätt dig ner och prata med mor din. Det är trots allt din mamma. Hon kanske inte förstår till fullo hur du mår, och hur mycket sämre du mår när hon gör som hon gör. Eller ännu bättre, be din bror komma hem. Sätt er ner båda två med henne och börja förklara. Krävs det, får ni be henne respektfullt hålla käften och lyssna.
Ni kan ju börja där, löser det sig är jag rätt säker på att mycket kommer bli bättre och slipper du allt kaos hemma kan skolan mycket väl också lösa sig.
Hej. Det är svårt att svara på detta i och med att vi inte vet hur bakgrunden till allt ser ut. Det som verkar vara det vettigaste i det här läget tror jag är för dig att kontakta kuratorn i skolan eller söka dig till en ungdomsmottagning. Det verkar ju som att du bryr dig om din mor väldigt mycket då du tänker på hur hon skulle reagera om du tog avstånd ifrån henne. Det enda som kan hjälpa då är kuratorer som även kan få kontakt med din mamma så att ni kan jobba tillsammans för att förbättra situationen.
Det kanske skulle vara bra med en stödfamilj eller liknande? Så att både du och din mor får vila lite och tänka över allt. Jag vet som sagt inte vilka problem ni har haft tidigare men jag tror en kurator skulle kunna ge dig lite alternativ för att förbättra situationen. Önskar dig all lycka i detta!
Min brorsa vill inte komma hem han vägrar komma hem. Även om min mamma skulle lyssna på oss så förstår hon inte...
Tennsoldat:
Hej. Det är svårt att svara på detta i och med att vi inte vet hur bakgrunden till allt ser ut. Det som verkar vara det vettigaste i det här läget tror jag är för dig att kontakta kuratorn i skolan eller söka dig till en ungdomsmottagning. Det verkar ju som att du bryr dig om din mor väldigt mycket då du tänker på hur hon skulle reagera om du tog avstånd ifrån henne. Det enda som kan hjälpa då är kuratorer som även kan få kontakt med din mamma så att ni kan jobba tillsammans för att förbättra situationen.Det kanske skulle vara bra med en stödfamilj eller liknande? Så att både du och din mor får vila lite och tänka över allt. Jag vet som sagt inte vilka problem ni har haft tidigare men jag tror en kurator skulle kunna ge dig lite alternativ för att förbättra situationen. Önskar dig all lycka i detta!
Jag har gått till kuratorn och pratat med bup... Fast jag har väldigt svårt med att lita på människor så jag har svårt med att berätta saker.
