szara:

OMG! Ska man vänta så länge på att få hjälp.. nu dog mitt sista hopp

har du otur där du bor så :/

szara:

Bror väl på hur akut ens hjälp är..

njae, lite kanske.. jag kunde inte leva normalt och var mitt uppe i en behandling, fick ändå vänta i 6 mån.. utan nån som helst hjälp under tiden

szara:

Hur fungerar dom där? Sätter man sig bara ner och ska berätta allt man mår dåligt över eller?

Ja, och så tror de att de förstår precis hur du menar o.s.v.

Finns säkert många bra psykologer runt om i världen. Men de som jag har haft kontakt med hjälpte inte ett piss. Kändes riktigt onödigt, fjantigt och slösade bara en massa tid.

Problemen som jag hade har löst sig själv kan man säga.. Märker inte av dem så ofta.

Ha kul!

Angeleyes:

skjut INTE upp på det.

Nu har jag berättat allt för mamma och hon har ringt dit.

szara:

Nu har jag berättat allt för mamma och hon har ringt dit.

bra gjort av dig att du faktiskt tog tag i det

Angeleyes:

bra gjort av dig att du faktiskt tog tag i det

Jo det känns ganska skönt nu efter... de sa att jag kommer få en tid senast om en månad! 🙂

gå till skolsyster/kurator och spill ut dina bekymmer (du behöver inte noja, de är aktiva i samtalet och ställer frågor), sedan sänder skolläkaren en remiss till bup. där får du en tid bokad med en psykolog eller psykiatriker (läkare).

fast ah, såg nu att din mor ringt. bra. hoppas det går bra.

Jag gick till skolsköterskan och sa "Jag skär mig och jag vill sluta"
Då ringde hon till bup...Sen försökte jag ta livet av mig så nu MÅSTE jag gå till bup...Ska dit på tisdag

De brukar att börja med att ta in dig i ett rum med en psykolog/kurator och dina föräldrar med en annan. Sedan kan de ställa frågor som " Varför är du här idag?, Hur mår du? Hur länge? Varför?"
Efter det brukar de ta in alla samtidigt i ett rum och pratar om situationen och vad bup föreslår ni ska göra. Bup har tystnadsplikt och får inte berätta saker för dina föräldrar om du inte tillåter det, såvida det inte är något jätteallvarligt.

Ekorren:

De brukar att börja med att ta in dig i ett rum med en psykolog/kurator och dina föräldrar med en annan. Sedan kan de ställa frågor som " Varför är du här idag?, Hur mår du? Hur länge? Varför?"

Jag har fått en tid nu, och såg att mamma måste hänga med 🙁 ush fan vad pinsamt. Hon vet allting men ändå! Ännu en till som ska sitta och lyssna på mig.. 🙁 Det är skit svårt att ge ett bra svar på såna svåra frågor som "hur mår du?" jag vet inte hur jag mår i ord!

BUP?, Visst har man det, ganska intressant att läsa igenom papperna efteråt..

BUP Journalen '99-'06:

Ett par förstoringar:

drömde en hemsk dröm där min mentor och psykologen från bup jagade mig. tror det är mitt undermedvetna som säger åt mig att ta tag i mitt liv.

Zsasz:

BUP?, Visst har man det, ganska intressant att läsa igenom papperna efteråt..

jäävlar med papper!

BUP hjälper inte ett skit imo. Jag gick bara dit för att få läkemedel...

Men tänker du på självmord ska du verkligen dit. Prata med kuratorn på skolan, säg att du tänker på självmord och bre på lite...skickar hon inte dig dit då, så ta kontakt med rektorn, hjälper man inte någon med självmordstankar som kurator så ska hon fan inte vara där

gick där innan hjälpte inget! Dem bara babbla slutade med att ja sket i att gå ditt!