Jag hade nyss en "debatt" (bråk) med min religiöse kompis, där han påstod att jag som ateist var en fanatiker, att jag var lika extrem som vilken präst som helst.
"Ateister påstår att gudar inte finns, ett påstående som de över huvudtaget inte kan bevisa. På vilket sätt är då ateister mindre troende än de religiösa, som de så gärna kritiserar?" lät det ungefär, om man lägger till några svordomar.
Just där satte han fingret på något som jag i efterhand insåg var en extremt viktig punkt i teism/ateism-debatten.
Ateister kan inte bevisa att gudar inte finns. Det är ju trots allt omöjligt att motbevisa Gud, han kan ju alltid gömma sig. Betyder det att ateister och teister är lika goda kålsupare?
Givetvis inte.
Teister (de som tror på gud(ar)) har, till skillnad från ateister (de som inte är teister), "The Burden of Proof"(!)
Var ligger bevisbördan? Vem är det som behöver plocka fram bevis, och vem är det som sitter och väntar?
Bevisbördan ligger hos den som gör påståendet. Det är ett faktum.
En teist gör (per definition) påståendet: "Det finns en eller fler gudar."
En ateist gör inte nödvändigtvis något påstånde alls. Det enda som behövs är att de inte påstår det ovannämnda. Alla som inte är teister är per definition ateister.
Ateisten behöver alltså bara avvakta tills teisten kommit med ett solitt bevis för att gud(ar)s är trovärdiga. Innan dess finns det inget sätt att försvara sin ställning som teist.
Teister är tvungna att plocka fram bevis. Förstår ni?
Effigy of Hatred:
Förstår ni?
![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
Vad är det vi ska diskutera? Du svarar ju på frågan i ditt inlägg
Men sen är jag är glad att du inte drar slutsatsen att alla ateister tror på big bang, vilket väldigt många gör.
Det är väl menat som en kungörelse, det finns ju de som säger åt ateister att motbevisa gud. Det här är till dom.
Tanken är väl att någon som inte håller med mig dyker upp, så att jag kan ta upp kampen med denne. Eller så kanske någon teist tar mod till sig och gör ett tappert försök att faktiskt bevisa sin ståndpunkt, sen dyker någon upp och petar hål i bevisen, sen kanske det eskalerar i personangrepp, vilket alltid är kul.
Så länge det finns någon som tycker annorlunda finns det rum för diskussion, eller hur?
Gudomars existens kan varken bevisas eller motbevisas. Man får helt enkelt tro på vad man själv kommer fram till.
Om du aldrig sett ett troll hur kan du då veta att det inte finns?
Jag har inte sett Göran Persson.... Han finns inte!!! ![[surprised]](/img/smilies/surprised.gif)
Det flygande rosa spaghetti monstret finns, jag lovar. Tro på mig eller döööööööööööööööööööööööööö! ![[mad]](/img/smilies/mad.gif)
![[party]](/img/smilies/party.gif)
![[bigcheers]](/img/smilies/bigcheers.gif)
Malachi88:
Om du aldrig sett ett troll hur kan du då veta att det inte finns?
För att ingen har sett ett. ![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
Malachi88:
Om du aldrig sett ett troll hur kan du då veta att det inte finns?
Homunculi:
För att ingen har sett ett.
Jag skrev det om trollet som en liknelse för hur många resonerar angående gudmors existens. Många påstår att man endast kan förklara Guds existens genom att tro, men om man tror på Guds existens då har man ju inget att motbevisa längre. Alltså kan man inte bevisa gudomars existens helt och fullt lika lite som vi kan förneka deras existens.
Malachi88:
Många påstår att man endast kan förklara Guds existens genom att tro, men om man tror på Guds existens då har man ju inget att motbevisa längre. Alltså kan man inte bevisa gudomars existens helt och fullt lika lite som vi kan förneka deras existens.
Skullw su kunna utveckla det lite?
Homunculi:
Skullw su kunna utveckla det lite?
Antagligen inte. Jag vet inte om jag förstår det själv ens.
Det lustiga är hur vissa troende reagerar på detdär om bevisbördan.
Tänk om samma skulle funka i en rättegång
Åklagaren: Du dödade Anders andersson!
Anklagade personen: Nej jag var hemma och sov!
Åklagaren: kan du bevisa det?
Anklagade personen: Nej, jag bor ensam
Åklagaren: Då är du skyldig med andra ord
det funkar inte, om man påstår att något finns måste man kunna bevisa det, det ska inte behöva motbevisas
Jag förstår inte riktigt vad du grundar det här burden of proof på...
1.Vetenskapsteori: Hypotetisk-Deduktiv metod
Enligt hypo-deduktiv kan man aldrig bevisa något man kan bara motbevisa, det kan alltid komma fram någon annan som motbevisar teorin senare. Hypo-deduktiv metod går kort sagt ut på att hitta på massa teorier (ju fler och fantasifullare desto bättre) och sedan försöka falsifiera (motbevisa) dem. De teorier som ej går att motbevisa efter flera genomarbetade försök får en status som sanna, tills de motbevisas.
Troende har antagligen mindre anledning att försöka motbevisa gud än vad ateister har, logiskt sett...
2. Ateister gör visst ett påstående, nämligen att gud inte finns. Om man inte gör något påstående är man en agnostiker, dvs en person med uppattningen att det inte går att veta om Gud finns eller ej. (Det är detta som gör Ateist till en tro enligt min mening, ni tror att gud inte finns, ni kan aldrig påstå att ni vet)
Jag skulle nu kunna säga att bevisbördan ligger hos ateisterna, men det tycker jag inte, jag anser att ateister och troende har samma bevisbörda, även om det är ganska oviktigt eftersom ingen av ass med största sannolikhet kommer uppleva den dag då någon lyckas finna ett bevis, om den någonsin kommer.
Napoleana:
1.Vetenskapsteori:
Att bevisa något är mer av en matematisk term och vetenskap handlar oftast inte om att bevisa saker.
Ingen kan bevisa att t.ex en rosa känguru skapade Gud.
Effigy of Hatred:
Teister är tvungna att plocka fram bevis. Förstår ni?
Jag anser att Napolena har ett bra svar på ditt påstående. Ditt påstående är förvisso sant, men inte absolut sant, det beror helt på vilken vetenskapsteoretisk metod / epistemologi som man sätter påståendet i kontext till.
Effigy of Hatred:
En ateist gör inte nödvändigtvis något påstånde alls. Det enda som behövs är att de inte påstår det ovannämnda. Alla som inte är teister är per definition ateister.
Man kan diskutera det där väldigt läge. Är det möjligt för en människa att vara helt fördomsfri och utan påståenden om det yttersta? Men det tänker jag inte gå in på djupare, jag lämnar det mest som en tankenöt.
Det jag främst vill beröra är något som togs upp när jag läste vetenskapsteori: Det är bra att definiera vad något är. Men det är minst lika viktigt att definiera vad något inte är.
Så vad är ateism egentligen? Är det en absolut kunskap? Nja...
Ifall det inte handlar om en objektiv sanning vad är det då? Övertygelse? Tro? Religion?
Napoleana:
De teorier som ej går att motbevisa efter flera genomarbetade försök får en status som sanna, tills de motbevisas.
Du har ju totalt missuppfattat metoden. En teori tas inte som sann bara för att den inte motbevisats. Man måste även motbevisa de alternativa teorierna.
Som det är nu är Guds-teorin kvävd av ett oändligt antal alternativa teorier (till exempel flygande-spaghettimonster-teorin), och förblir därför osannolik. Trots allt har ingen av dessa teorier motbevisats heller.
Napoleana:
2. Ateister gör visst ett påstående, nämligen att gud inte finns.
Det gör de inte alls.
Läs det här, det kan inte upprepas för många gånger:
ALLA SOM INTE ÄR TEISTER ÄR PER DEFINITION ATEISTER.
Ordet ateist betyder "inte teist".
Stenar är ateister. Gör stenar några påståenden?
Napoleana:
Om man inte gör något påstående är man en agnostiker, dvs en person med uppattningen att det inte går att veta om Gud finns eller ej.
En agnostiker är mycket riktigt av åsikten att Gud varken går att bevisa/motbevisa, men den åsikten är separat från teism och ateism.
Det är fullt möjligt att vara teist/ateist och agnostiker samtidigt, om du till exempel tror att chansen att Gud existerar är 70%
Microwave:
Så vad är ateism egentligen? Är det en absolut kunskap? Nja...
Ifall det inte handlar om en objektiv sanning vad är det då? Övertygelse? Tro? Religion?
Ateism är varken kunskap eller tro. Det är inte ens en åsikt. Det är egentligen ingenting.
