Hej allihopa
Har bra en snabb liten fråga, jag går just nu ettan på i teknikprogrammet och jag har nu efter ungefär en halv termin upptäckt att jag inte klarar av det. Det är inte bara programmet som är fel utan att jag har ingen riktig kompis där eftersom vi inte är så många tjejer i klassen,  vissa av lärarna är så borta hälften av tiden att jag inte ens tror dem vet vart dem bor och dom klarar inte av att lära ut. Jag har haft mycket ångest över skolan dom senaste 4-5 månaderna och har nu även pratat med min mattelärare som säger att jag kanske inte kommer klara matten (alltså få ett F). Jag tog ett snack med min mamma för några dagar sedan om mitt problem och hon stötar mig helt och hållet med mitt beslut att jag vill försöka byta program och mina tankar går då till samhällsprogrammet, jag har många av mina kompisar där, jag kommer våga prata bland folk och även fråga om hjälp. Jag tänkte då att om jag byter kanske jag i tvåan kan läsa upp den jag missat när vi har individuella val. Jag skrev ett mejl till min mentor igår och väntar nu på svar, men varför har jag fortfarande en konstig "gnagande" känsla i magen? Och om jag inte kan byta nu i år vet jag inte om jag kommer vilja byta sen eftersom jag kommer fortfarande vara för blyg om jag inte känner någon. Är jag nervös för att jag kanske inte kommer kunna byta? eller är det att jag kanske tänker "men gud kommer jag klara av samhällsprogrammet"?