Om cancern fortfarande är isolerad är prognosen i de flesta fall god. Läkandet är dock en väldigt jobbig process oavsett. Tänk på att det inte handlar om dig om hon reagerar på sätt du inte tänker dig hon ska reagera på. Till exempel att hon blir arg eller ger konstiga svar på frågor. Det är lätt hänt då man kan känna en frustration över sin sjukdom och ta ut det på de anhöriga. Det är bara att försöka ge så mycket stöd som möjligt. 

Det finns andra forum du kan söka till också som riktar sig till anhöriga av cancerpatienter. Hoppas allt ordnar sig.

kram här får du en bild

vet inte vem jag ska prata med, skriva med. känner mig ensam och det känns del att säga, för det är inte mig det är synd om. jag är inte beredd att se cancer.

kook: vet inte vem jag ska prata med, skriva med. känner mig ensam och det känns del att säga, för det är inte mig det är synd om. jag är inte beredd att se cancer.

Din mamma behöver ditt stöd, ta vara på den tid ni har tillsammans. Vi vet aldrig hur länge vi kommer vara tillsammans med våra föräldrar, syskon, vänner. Livet är orättvist och kan rycka bort de närsomhelst.

Du kan fortsätta diskutera med många bra umare här så du har stöd. Kram på dig.  

kook:
vet inte vem jag ska prata med, skriva med. känner mig ensam och det känns del att säga, för det är inte mig det är synd om. jag är inte beredd att se cancer.

Har flera cancerdrabbade (aggressiv dessutom) i släkten och jag vet vad du går igenom. PMa om du känner för det. I alla fall, ta hand om dig. Kram 

åh beklagar fina du