En sen sensommarkväll en massa år i framtiden så sitter en trasig gammal Correh utanför sin friggebod och kramar om de gamla nersarrade kuddarna som Jensoman lämnat efter sig i Correhs båt ca 60 år tidigare. Han satt och tänkte tillbaka på livet, alla analkörningar han fått och hur stolt han var att aldrig knullat en fitta. Han känner sig så mycket bög man kan bli och stoppar upp ett finger i pastejköket och tänker på Strongo. Correh mår inte så bra, han känner sig lite deprimerad över att vara ensam kvar, ingen av de andra böggubbarna hade hört av sig på år och dar. Så nu sitter han där ensam, ser ut i den vackra naturen och drömmer sig bort.

Varje morgon går Correh upp och daskar sig själv på stjärten med en flugsmälla och börja direkt gråta för att han saknar alla böggubbarnas daskande. Tårarna rinner nerför hans kinder likt ett par floder i myrstorlek, han tar tag i en kökskniv och trycker den mot sin skrynkliga hals och ska precis göra något dumt när det ringer på dörren. Han suckar och lägger ner kniven och känner att det är lite blod på halsen som han torkar bort med den nerspydda filten från Correhs båt (som han heller aldrig tvättat) och går sedan mot dörren.
Han går långsamt, varje steg känns som om en ångvält kört över hans ben men efter en sisådär 30 minuter når han till dörren och öppnar. Ingen är där, men det ligger en liten lapp. Han svär för sig själv och frågar sig varför inte brevbäraren kunde ha väntat på Correh när han tog sig igenom sin friggebod på 5 kvadratmeter på 30 minuter för att öppna.

Han öppnar försiktigt det lilla vita kuvertet och börjar böla som han inte gjort sen han var en liten flicka. I brevet står det.

”Mattias negern är död =( omfg… hälsningar Strongo”

Några dagar senare befinner sig Correh ståendes hand i hand med Strongo på Mattias begravning och de båda tjuter som två stuckna grisar. Correh klarar inte av att se Mattias ligga där så han slänger sig på honom och trycker sitt huvud mot hans bröst och tjuter ännu högre så alla fåglar blir rädda och flyger iväg. Han kan föreställa sig Mattias hjärtdunk mot sin tinning och han vill verkligen bara känna en stor balle i röven. Han får en idé, Correh skriker åt Strongo att hämna sin väska och Strongo som förvandlats till jordens toffel springer snällt bort och hämtar Correhs rosa handväska vid rullatorn som Correh fått i 85års present av Lindblom och Pårrarn. Han kommer snällt lunkande tillbaka och Correh klättrar upp ur gravhålet och börjar gräva i väskan och tar fram en stor kukpump. Han hoppar ner till Mattias igen men landar lite fel och ett av ögonen ploppar ur och splattas i Strongos ansikte. Correh sliter av negerns byxor och sätter på kukpumpen och pumpar, och pumpar och pumpar tills den gamla halvmögliga svarta dasen blivit stor och fin igen, relativt sätt. Correh drar av sig sina byxor och tar den i stjärten och skriker av njutning, han guppar upp och ner på kuken och känner hur bajset trycks upp i tarmarna igen. In och ut går den och samtidigt går Mattias ruttna kropp sakta men säkert i bitar, armarna lossnar och huvudet imploderar. Men Correh fortsätter och börjar göra sittande piruetter på negerkuken. Och när han snurrar runt ser han hur Strongo tagit fram sin numera gula och blåa minikuk och runkar för full fart och har redan hunnit spruta flera gånger vilket Correh fick en del av rakt i munnen. Correh slikar sig glatt runt munnen och sväljer och fortsätter sitt guppande på den stora uppblåsta kuken.

Solen skiner och fåglarna sjunger i kör med Correh som stönar högt fortfarande efter timmar av guppande. Strongo kan inte heller få nog utan stor där och fortsätter runka trots att det börjat rinna blod från ollonet som hänger i trådar. Correh börjar äntligen komma närmare en orgasm och den kommer hårt och skoningslöst och Correh skriker så högt att Strongo blir döv och fåglarna svimmar och faller till marken pladask. Han bara sitter där på det som återstå av den döda negerkroppen med en kuk i röven och är så otroligt nöjd med sig själv. Helt plötsligt stannar Correhs hjärta och han dör på likresterna. Strongo som är för kåt för att orka bry sig om död hoppar nu själv ner i graven och vänder på Correh, men han har lite mer fantasier än Correh någonsin haft så han sliter istället av sig det som återstår av sin egna kuk efter allt runkande och gräver fram en pincett och nagelsax ur Correhs rosa handväska och borrar upp ett hål där tjejers fitta normalt sitter. Sen tar han och skär av Mattias penis och stoppar upp den i sin egen röv och stoppar sen in Correhs där fram i det blodiga köttiga hålet som han borrat upp i sig själv. Långsamt juckar han mot Correhs stånd och känner hur livet blir fullkomligt. Han har aldrig mått så bra tidigare, aldrig nånsin. Han sitter där för sig själv, med 2 kukar i sig och det är alldeles tyst, ingen jobbig fjortisbrud som stör. Han börjar förstå att slutet är nära när han ser allt blod han förlorat som rinner ut i graven och hur hans gamla skrynkliga kropp vitnar. Men han fortsätter och vet att han kommer dö lycklig, vilket han gör 5 minuter senare och lägger sig pladask mot Correh med sin mun mot hans i en långdragen kyss.

Där slutar de perversa äventyren med Correh och Strongo, aldrig ska någon under detta århundrade få uppleva så bra sex