bostadsrätt nånstans vid folkets park o nobeltorget i malmö

En villa på Gotland

bra långt ut på landet så det är normalt med en vedhög att plocka i och jag kan se snett på alla som passerar utan att det är nå fel. 

Någonstans i en schysst kåk, med tillräckligt stor bostadsyta åt mig själv, långt ifrån närmsta granne. 

Vill ha en lägenhet i centrum nära alla butiker och vård/skola/omsorg osv, men när det är dags för kids och sånt vill jag ha ett stort hus med en trädgård. Huset ska ha två våningar och en inglasad, uppvärmd altan med matplats. Ska finnas två badrum (ett med dusch, ett med badkar), en ordentlig tvättstuga, walk-in-closets osv. Det får gärna vara en strandtomt och då vill jag ha en brygga med badtunna, och ett hus med jacuzzi, bastu och dusch för flera personer. Köket ska vara superrustat med köksö, vinkyl, massor med förvaringsmöjligheter och en kyl med inbyggd ismaskin och kaffemaskin.

Nu är det bara att vänta på att Dazed ska skratta åt mina borgarfasoner.

Jag är rätt så nöjd med vår lägenhet i solna, men jag hade inte sagt nej till något större och häftigare med tiden.

 såååå

vill bygga eget hus i ferrocement med player one där vi kan vara självförsörjande och loda runt bäst vi vill.

På en vacker plats ute i skogen 

Enplansvilla på 4-5 rum o kök (beroende på om det ska finnas plats för barn eller ej). Det ska inte ligga inne i stan men inte heller helt ensamt ute på landet, utan i någon liten landsbygd så man iallafall har några grannar. Vart i Sverige vet jag inte säkert, men antagligen någonstans i Örebrotrakten eller Dalarna. 

va alla vill bo åt helvete

jag vill ha balkong

Jag vill bo i ett timmerhus vid skog och vid en sjö eftersom det är perfekt natur att bo vid. Helst inte långt ifrån affärer etc. Som detta ungefär:

Ett mindre timrat hus med en veranda där man kan dricka maltsprit och spana efter inkräktare, beläget om inte ute i skogen så iaf i anslutningen till något naturområde.

time:
Nu är det bara att vänta på att Dazed ska skratta åt mina borgarfasoner.

Det går nästan inte att håna ens, det är snarare småborgerligt nöjer jag mig med att anmärka.