Artie:

Angående din andra fråga, ifall drogberoende ska få pengar "om de ändå bara går till droger", så tycker jag inte att man ska ge människor som inte förmår leva ett nyktert liv trots försök till tillfrisknande pengar till droger, utan jag tycker att man ska ge dem droger.

Då utgår du ifrån att det finns människor som inte kan bli av med sitt drogberoende alls. Jag är tveksam till att så är fallet, jag tror att med rätt hjälp kan alla bli av med sina beroenden, under förutsättning att de själva vill, men jag har svårt att tro att någon som är inne i ett djupt beroende och vet att den kan få droger vill bli frisk från sitt missbruk.

Artie:

En skademinimeringsprincip utgår ifrån att försöka minimera dessa skador. Sveriges narkotikapolitik och attityd gentemot droger förstärker istället ytterligare missbrukets skadeverkningar.

Jag har uppfattningen att det kan bli väldigt svårt göra så att ett svårt missbruk går att kombinera med allt det där. Om man har ett så tungt missbruk att det skadar familj och arbete så kommer torligtvis varken arbetsgivare eller familj (åtminstone inte arbetsgivare) att vilja veta av personen ifråga så länge denne har ett drogberoende. Om man dessutom ger den som missbrukar droger har jag ännu svårare att tro att det kommer leda till att man blir en "bättre" förälder eller arbetare.

Blivande_japan:

Om man dessutom ger den som missbrukar droger har jag ännu svårare att tro att det kommer leda till att man blir en "bättre" förälder eller arbetare.

Man gör det när man ser att det minskar skadan. Som sagt du kan reservera dig över att du inte är övertygad av METODERNA! Vi kan ändå vara överens om att den ETISKA linjen att minska skada som droger har ska vara ledande till politiken på det här området.

Asha:

Man gör det när man ser att det minskar skadan.

Och hur minskar det skadan?

Horrorshow:

Personligen ser jag gärna att varenda kotte får bruka hur mycket heroin dom vill, men jag vill inte vara med och betala när han för tionde gången ska läggas in på rehab för en metadonkur.

Det visar ju hur cyniska och hur mycket okunskap det finns på området. Frågan är vad som är billigast, ett krig emot det påhittade nyktra tillståndet. Eller att minska skadan av syntetiska och naturliga substanser.

De verkliga drogliberalerna är alltså de med nollvision. Det blir i praktiken en laissez-faire attityd, där man låter drabbade lida i tystnad. Allt för att visa krafttag emot de mest marginaliserade människorna vi har i vårt samhälle. Det är en modern version av häxjakten åter igen. Och den kostar multum!

Blivande_japan:

Och hur minskar det skadan?

Jag argumenterar inte för specifika metoder för att minska skadan. Den här tråden handlar om skademinimering vs nolltolerans. Om man är intresserad av att förkovra sig i evidens osv rekommenderar jag Ted Goldbergs bok: Legalisera narkotika?

Asha:

Vill vi ha skademinimering eller nolltolerans?

Eftersom det är ett statistiskt faktum att nolltolerans är i motsatts till skademinimering är det en fråga om moral -slutligen religion. Nolltolerans är en moralfråga (en värdering med rötter i religionen). Skademinimering är en vetenskaplig modell.

För sverige vore det logiskt att använda skademinimeringsmodellen, eftersom vi kallar oss för ett sekulariserat samhälle.

Bruk och missbruk är inte en fråga om åsikter, det är en definitionsfråga. Klassas t.ex. lagmotsridigt drogintag som missbruk i sverige? Vissa skulle påstå det. Alltså är all form av narkotikabruk missbruk, om man utgår från den definitionen. Alltså befinner man sig i en självförsörjande tankegång om man påstår att narkotika bör vara olagligt eftersom man vill undvika missbruk.

Blivande_japan:

Då utgår du ifrån att det finns människor som inte kan bli av med sitt drogberoende alls.

Jag utgår ifrån att det finns människor som inte kan bli av med sitt drogberoende med dagens tillgängliga medel, eftersom det är så det ser ut.

Om vi ser till individnivå är jag inte främmande inför att man med hjälp av en trollstav som förvandlar alla faktorer runtomkring ultimata för ett tillfrisknande också skulle kunna få alla friska, men det är inte intressant att diskutera hur det ser ut i utopiteorin när vi inte lever i den, utopiteorin är inte en legitim ursäkt för att vi ska neka människor droger som medicinering för sin beroendesjukdom när det är ett fungerande sätt att eliminera vissa av sjukdomens skador.

Vissa faktorer som krävs för tillfrisknande kan vi kontrollera: stabilitet, ekonomiskt trygghet.
Vissa kan vi utveckla genom rätt vårdmetod: mening med livet, hopp, stöd och förståelse från anhöriga.
Ja, och så kommer jag till början igen: vi når detta bäst genom en harm reduction-politik och ett samhälle som fullt ut accepterar beroende för en sjukdom, inte en envis nolltolerans som verkar genom straff och utpressning.

Blivande_japan:

men jag har svårt att tro att någon som är inne i ett djupt beroende och vet att den kan få droger vill bli frisk från sitt missbruk.

Om sjukvården ger den beroende droger behöver inte beroendet uttrycka sig i ett missbruk.
Drogen i sig är sällan så farlig som missbrukets konsekvenser vilka vi kan kontrollera genom harm reduction.

Blivande_japan:

Om man har ett så tungt missbruk att det skadar familj och arbete så kommer torligtvis varken arbetsgivare eller familj (åtminstone inte arbetsgivare) att vilja veta av personen ifråga så länge denne har ett drogberoende.

hehe har ärligt talat lust att slänga in ett fett "och?" på det eftersom jag inte alls förstår hur det talar emot att samhället bör inrikta sin narkotikapolitik efter harm reduction.

Blivande_japan:

Om man dessutom ger den som missbrukar droger har jag ännu svårare att tro att det kommer leda till att man blir en "bättre" förälder eller arbetare.

Självklart blir en kvinna som går förbi vårdcentralen varje morgon för sin kontrollerade heroindos och som känner trygghet i att hon får behålla sin bostad och försörjning en bättre mor än en kvinna som står under socialtjänstens press och hot om indraget bidrag, som inte har pengar nog att försörja sitt drogbruk på laglig väg och tvingas ta till desperata medel.

Artie:

Om sjukvården ger den beroende droger behöver inte beroendet uttrycka sig i ett missbruk.

Problemet med droger, som jag förstått det, är att kroppen gradvis vänjer sig vid dem och att man behöver större och större doser för att känna samma "kick". Jag antar att man på sjukhuset inte kan höja doserna då det skulle förvärra missbruket hos personen utsätta densamme för en större fysisk skada. Men om det är så att den som missbrukar drogen hela tiden behöver en större dos har jag svårt att tro att inte denne kommer nöja sig med den dos den får från sjukhuset, utan försöka få tag på ännu mer av drogen för att kunna förhöja den och få samma kick.

Artie:

Självklart blir en kvinna som går förbi vårdcentralen varje morgon för sin kontrollerade heroindos och som känner trygghet i att hon får behålla sin bostad och försörjning en bättre mor än en kvinna som står under socialtjänstens press och hot om indraget bidrag, som inte har pengar nog att försörja sitt drogbruk på laglig väg och tvingas ta till desperata medel.

Det betvivlar jag inte, men det jag betvivlar är att någon som går på heroin är kapabel att ta hand om ett barn, eller någonting annat över huvudtaget.

Artie:

hehe har ärligt talat lust att slänga in ett fett "och?" på det eftersom jag inte alls förstår hur det talar emot att samhället bör inrikta sin narkotikapolitik efter harm reduction.

Jag har inte sagt att jag är för varken det ena eller det andra, men jag tolkade det du skrev som att ett av det största problemen för missbrukare var att de förlorar familj och arbete och jag menade att staten inte kan göra särskilt mycket åt det om personen väl hamnat i ett missbruk.

Blivande_japan:

Jag har inte sagt att jag är för varken det ena eller det andra

ok

jag kanske missförstår det du skriver som motargument när du inte menar att motargumentera.

om det inte är motargument och även om det är något slags motargument så är vi inte i samma universum så jag funderar på hur vi ska hamna på samma stig i gemensam riktning, jag kan inte komma på ett sätt kan du?

Asha:

Det visar ju hur cyniska och hur mycket okunskap det finns på området.

Mycket möjligt att det är cyniskt, men hur kan det bero på okunskap? Jag vill absolut inte lägga mig i vad folk gör för att bli glada/avslappnade/partysugna/whatever, men jag vill heller inte vara med och betala bara för att folk är för dåliga på att knarka.

Asha:

De verkliga drogliberalerna är alltså de med nollvision.

Nollvision mot vadå? Jag är väldigt drogliberal strävar absolut inte mot någon nollvision vad det gäller droganvändande. Eftersom riskerna med ett narkotikabruk är kända är det upp till alla att göra ett val om man väljer att ta droger eller ej, trasslar man sedan till det är det ens eget fel, ingen annans. Ingen annan bör heller belastas.

Artie:

jag kanske missförstår det du skriver som motargument när du inte menar att motargumentera.

jag skriver ju motargument och menar att argumentera mot just det sättet att tänka, men jag kan inte säga att jag är säker på att jag rakt igenom tycker det ena eller det andra egentligen.

Jag är bara lite skeptisk typ.

Artie:

mor heroinist

Fast är du heroinist så kan du inte ta hand om ett barn ändå.

Denna tråd gör mig bara förvirrad.

Men jag är väl för skademinimering.

Asha:

bruk av droger inte är problematiskt

Men kan inte skademinimering innebära att man säger att bruk är farligt. Te x bruk av heroin. Vad jag vet så är det väldigt beroendeframkallande och man slutar oftast som missbrukare (eller?!). Därför behövs det kanske en nolltolerans mot vissa droger. Att det kan vara nödvändigt eftersom det kan vara svårt att stoppa det i ett senare skede, när ett missbruk väl vuxit fram.

Dock så behöver det inte betyda att de som testar/brukar heroin ska behandlas som kriminella. De ska behandlas på ett sådant sätt att ett framtida missbruk blir minimerat.

Alla länder ser ju sin drogpolitik som det sätt som mest effektivt minimerar skadan (egentligen vinner mest väljare på). Men olika länder har olika synsätt på hur den på bästa sätt minimeras?

Jag är som sagt förvirrad så berätta för mig om jag tolkat fel. För som jag ser det så behöver inte det ena säga emot det andra?