Eller "datorspel för folk som inte är intresserade av datorspel". Tror inte att jag skrivit någonting om något sånt här innan så det kanske är dags att prova något nytt och vidga sin offentliga personlighet.

"Walking Simulator" kallas en löst definierad genre inom mediet av inskränkta hardcore gamers/digitala sportnördar. Det är ett gäng förstapersonspel helt utan saker som action och interaktion, eller ens story i vissa fall, förutom när det inte är så. Somliga är verkligen "gå en promenad", andra har fokus på story och visuell elegans med minimal interaktion och har de någon form av faktiskt spelelement så är det i form av olika varianter av "pussel", ingen stress, inget att spela med flera personer, bara en lugn personlig upplevelse.
Här kommer jag att gå igenom några stycken som jag är bekant med och i framtiden eventuellt fler när jag har haft tid att spela dem, har ett gäng som jag inte hunnit ge mig i kast med än.

1. Proteus

Börjar med det absolut simplaste möjliga. Proteus har ingen story, det har inga mål och ingen form av interaktion annat än "gå till en viss plats vid viss tidpunkt för att ändra årstid".
Det är en slumpmässigt genererad ö i finaste 3D-4-bitarsgrafik (men med fler färger, givetvis) där du promenerar runt till ett soundtrack av slumpmässigt skapad synthmusik baserad på vad du ser framför dig för tillfället.
Det är inte mer än ett koncept, knappt ens det, men är ett avslappnande sätt att spendera sin tid när man känner att man behöver det.

Betyg: ¤?

2. Dear Esther

Är någon form av konstprojekt som började som den förmodligen konstigaste Half Life 2-modden någonsin, jag är inte bekant med originalet men versionen som saluförs har modernare, mer intrikat grafik och är en fröjd för ögat.
Spelet går ut på att man vandrar runt på en ö i Skottlands arkipelag, njuter av stämningen och får då och då delar av en historia berättad för sig, en tragedi av en alltmer, ju längre in i storyn man kommer, obalanserad berättare. Det finns mycket mer story än vad som används under spelets gång och somliga strofer väljs slumpmässigt bland många möjliga för att göra varje upplevelse unik och göra det mer värdefullt att spela igenom upprepade gånger.

Betyg: 9/10

3. The Vanishing Of Ethan Carter

Jag är väldigt osäker på vad jag tycker om storyn i The Vanishing Of Ethan Carter av olika skäl som jag inte vill spoila här, man spelar som en medial detektiv som vandrar genom en sedan länge övergiven liten by och letar efter en tragedi rörande pojken Ethan Carter och dennes familj. Det har några simpla pussel som i märklig progression blir simplare ju närmare slutet man kommer, av någon anledning, men styrkan i spelet är dess visuella kvaliteter och realismen i miljön man vandrar genom (och det något märkliga valet att göra en "redux"-version med än mer uppdaterad grafik sisådär 6 månader efter att spelet släpptes), spelet är hyfsat kort och ytan man har att röra sig på är egentligen rätt begränsad, men på ett smart vis så att man inte egentligen märker det under spelets gång, det finns åtskilliga platser där man på allvar kan oroa sig för att gå vilse i skogen, ett starkt tecken på mästerlig design.

Betyg: 7/10

4. 4PM

4PM är ett kort skolprojekt som skaparen uppenbarligen var tillräckligt stolt över för att göra tillgängligt för allmänheten, jag kan inte riktigt hålla med om det beslutet. Det är en mycket kort historia om alkoholism till följd av tragedi med en onödig twist från ingenstans i slutet.

Betyg: 1/10

5. NaissanceE

NaissanceE är ett spel som bygger på att vara fullständigt främmande och pussel med inte helt uppenbar mekanik, inte på ett hardcore-mindfuck-vis som ex. Antichamber utan mer minimalistiskt. Det är en av få titlar på listan som jag inte är färdig med att spela igenom, jag fastnade på någon pusselgrej jag inte helt begrep mig på mitt i någonstans och har inte återupptagit det ännu, men så vitt jag vet så finns det ingen mer aktiv story än texten "Lucy is lost" som dyker upp när man påbörjar det.
Miljöerna är 100% märkliga men även väldigt monotona, det är inte mycket mer än fyrkantighet och mörker/ljus kontrast vilket är lite tråkigt i längden och på det stora hela aningen oengagerande.

Betyg: 5/10

6. Ether One

Jag tror inte att jag egentligen kan säga någonting om storyn till Ether One som inte skulle förstöra upplevelsen för eventuella intresserade, men det handlar om en individs liv och minnen och slutet kommer att emotionellt fucka upp dig. Det som däremot kan sägas är att det är absolut mästerligt gjort med en intressant story, trevliga miljöer och gott om pussel, varav de flesta är frivilliga att utföra (men rekommenderas att lösa samtliga "projektorpussel" för en lätt lindring av slutet, efter slutet). "Pusslen" skall sägas är väldigt svåra på grund av att man sällan hittar någon direkt information om vad man överhuvudtaget skall göra för att lösa dem, de är okonventionella spelmässigt sätt och kräver att man är uppmärksam och läser allt man hittar och studerar alla interagerbara objekt som finns, både i närheten och på andra platser, flertalet var väldigt långsökta och det finns inte en chans att jag hade löst dem utan att konsultera en walkthrough för att ha någon aning om vad jag skulle göra, men jag uppskattade verkligen utmaningen.

Betyg: 10/10

7. Jazzpunk

Jag har tidigare rescenserat det här spelet i tidigare tråden "jungman rescenserar" eller något sådant, kort sagt så är det ett lagomt underhållande spel som till stor del består av halvkassa "puns" och jag gav det nog ett betyg av 6 eller 7 av 10

8. Slender: The Arrival

Det här är den kommersiella versionen av Slender: The Eight Pages som ni eventuellt redan är bekanta med sedan länge och det andra av spelen jag listar som jag inte är färdig med då det verkar alldeles för slumpmässigt hur man skall göra för att undvika Slenderman och verkar mest handla om tur, vilket är ett irriterande sätt att få folk att lägga ner mer tid på att spela det. Ett plus är att miljöerna är snyggt gjorda, åtminstone under de två minuter då solen fortfarande skiner i spelet, sedan spelar det ingen större roll, när det bara är mörker överallt ändå. Trots det kan jag nog säga att är fungerande atmosfäriskt och kan förmodligen vara skrämmande för somliga.
Den här versionen av spelet är även skapat med hjälp av skaparna bakom youtubeserien "Marble Hornets" (varför i hela friden räknas dem som kreativa nog att konsultera? den serien var ett av de större slöserierna av min tid) och innebär att fokus ligger på "gå på grusvägar medan ingenting händer" och en valfri meningslös kameraoverlay på bilden.

Betyg: 4/10

9. Gone Home

Jag har någon märklig böjelse för att vandra igenom stora hus i mörkret och bara njuta av atmosfären och att det därtill utspelar sig under en angenäm tidsperiod (1995) och har en intressant story (eller flera, varje familjemedlem har en egen även om den mest uppenbara är systerns) med inlevelse så gör det Gone Home till en av de bästa upplevelserna jag haft och jag önskar mig en väldigt specifik amnesi så att jag kan uppleva det igen på nytt.
Som sagt så går det ut på att man vandrar igenom ett hus av herrgårdsstorlek en stormig kväll/natt efter att protagonisten man spelar som kommit hem från en längre resa under vilken familjen flyttat till nuvarande boning, men ingen är hemma. Där vandrar man runt och genom att studera/interagera med vissa objekt så får man en historia berättad för sig av huvudkaraktärens syster.

Ett egentligen onödigt, men bra plus är att man kan studera och flytta runt på de flesta mindre objekt i det väldigt detaljerade huset, det gör miljön lite mer levande. Och atmosfären i det här spelet är den bästa möjliga som jag överhuvudtaget ens kan föreställa mig. Tl:dr, jag gillar verkligen det här spelet.

Betyg: 10/10

10. The Stanley Parable

The Stanley Parable är ett humoristiskt spel kring den fria viljan som går ut på att spela det om och om igen för att prova alla möjliga alternativ som man har för att spela igenom det och se åtskilliga olika slut på historien, ständigt ackompanjerad av en trivsam berättarröst (med många, många rader monolog) som försöker leda en på "rätt" väg. Utmärkt sysselsättning när man behöver göra något kul.

Betyg: 8/10