Hör min mamma dumpa sin sambo atm, känner att detta är en stor lättnad. Min mamma kommer att må bra, jag kommer må bra, men mår så dåligt över hur krossad hennes sambo är. Att få lämna sitt hem, sin bästavän (hund), bli lämnad å hamna i en deprimerad lägenhet..
Kommer tänka på detta hela tiden, hur det ska gå för honom..
Är detta konstigt? Vad ska jag göra för att inte tänka på detta?
Nä d nog nt konstigt tänk ba att han e mkt äldre o har säkert gått igenom flera förhållanden som tagit slut innan. Han klarar sig:)
Det må vara konstigt, men jag tycker inte att det är orimligt. Det låter synd.
Det låter lite som att alla är förlorare i detta fallet.
Han är äldre och vet hur man ska hantera en separation. Han är nog mer orolig över hur du ska må nu när de skiljer sig
För mig när det var i början av deras separation så kände jag också en oro över hur han skulle må. Men sedan så insåg jag att jag behöver fokusera på vad jag behöver för att må bra. I mitt fall är det så att man inte kan oroa sig över honom något mer, eftersom att han gräver ner sig själv i skiten. Men generellt sätt så är det snarare ens egna behov man får tänka på först, och om separationen är det som du och din mamma behöver är det något viktigt. Förstår att detta inte gjorde saken så värst tydligare, men det jag nog försöker få fram är att jag slutade må dåligt över hur han mådde när jag insåg att mina behov behövde komma först för att jag skulle kunna fortsätta i den riktningen jag vill med mitt liv.
HiddenMe:
För mig när det var i början av deras separation så kände jag också en oro över hur han skulle må. Men sedan så insåg jag att jag behöver fokusera på vad jag behöver för att må bra. I mitt fall är det så att man inte kan oroa sig över honom något mer, eftersom att han gräver ner sig själv i skiten. Men generellt sätt så är det snarare ens egna behov man får tänka på först, och om separationen är det som du och din mamma behöver är det något viktigt. Förstår att detta inte gjorde saken så värst tydligare, men det jag nog försöker få fram är att jag slutade må dåligt över hur han mådde när jag insåg att mina behov behövde komma först för att jag skulle kunna fortsätta i den riktningen jag vill med mitt liv.
Försökte tänka så idag, frågar mig hela tiden varför jag ska må dåligt. Men ändå är jag ganska nere, liksom idag köpte han en tv som han kom med deprimerad. Han ska bo här tills han har hittat ny bostad..
Har nog aldrig sett en människa såhär sårad och ledsen, vill bara att detta ska gå över. Att han hittar kärleken å får ett fint hem, trodde inte att jag skulle bry mig ett dugg..
Bombiebombie:
Försökte tänka så idag, frågar mig hela tiden varför jag ska må dåligt. Men ändå är jag ganska nere, liksom idag köpte han en tv som han kom med deprimerad. Han ska bo här tills han har hittat ny bostad..
Har nog aldrig sett en människa såhär sårad och ledsen, vill bara att detta ska gå över. Att han hittar kärleken å får ett fint hem, trodde inte att jag skulle bry mig ett dugg..
Mm, det kan jag förstå. Jag hade flera månader att förbereda mig att lämna, med eller utan min mamma. Men det tog inte bort känslan helt o hållet. Tyvärr så är det någonting som tar tid, du kommer nog att uppnå den känslan som du vet om i huvudet att du egentligen har rätt till att känna. Saken kommer behöva landa lite hos dig, sedan kommer förändringarna i dina känslor ske naturligt med tiden. Fördelen med det är väl att du får en större erfarenhet.
