ekivok ekvilibrist: De flesta har ju lyckligtvis fattat att planekonomi (centraliserad eller ej) inte fungerar. Återstår, precis som du skriver, bytesekonomi, kooperativ osv. men frågan är om man ens förespråkar det längre?

Om de flesta fattat att planekonomi inte fungerar så har de fel, och det vore ju inte första gången de flesta hade fel. 

Just den planekonomiska biten fungerade helt ok i Öststaterna. Fram till 70-talet (då de införde marknadsreformer) så hade de bättre ekonomisk tillväxt än Väst. Sovjetunionens industrialiseringstakt saknar motstycke såväl före som efter i historien. Inte ens Japans industrialisering i början av 1900-talet klår den. Jämför också den sociala utvecklingen i Väst- respektive Östtyskland. Trots sämre förutsättningar så var Östtyskland överlägset ur social synpunkt. Bättre utbildning, vård, äldreomsorg, barnomsorg, jämställdhet etc etc. 

Jämför också planekonomiska Kina 1949-1978 och marknadsekonomiska Indien samma period. Två länder med väldigt likartade förutsättningar. Indien hade sju gånger så många döda i svält. Indiens system var klart sämre på att tillvarata folkets grundläggande behov. 

Och då ska sägas att dessa planekonomier var organiserade på en primitiv teknologisk grund, utifrån svaga sociala förutsättningar och inom ramen för en byråkratiserad stat och en politisk diktatur framvuxen under årtionden av blodiga krig. De hade heller inte lyxen att kunna lära av historien som vi kan, och kritisk analysera vad som fungerade och vad som inte fungerade för att hitta andra vägar.

I princip är planhushållningen överlägsen. Den kan ta tillvara på nästan alla fördelar med marknadsekonomin och slipper lida av bristerna. Marknadsekonomin skapar massarbetslöshet sida vid sida vid utslitning och utbränning. Den lägger ner enorm produktionskapacitet på trivial statuskonsumtion samtidigt som den negligerar grundläggande behov. Hur kan "det som är mest lönsamt" vara en bättre princip att organisera produktionen efter än "det vi finner rationellt och gott"? Även ur krass ekonomisk synvinkel är marknadsekonomin misslyckad då ingen marknadsaktör tänker mer än ett par år fram i tiden och då marknadens lönsamhetskalkyl inte inkluderar alla kostnader utan klassar dem som "externa". Det vältras således över på oss och på framtida generationer, ex. miljöförstöring, socialt och mänskligt lidande i alla dess former. Det är ett undermåligt, anti-demokratiskt och irrationellt system.

I den kapitalistiska marknadsekonomin så speglas vad människor "vill ha" endast via efterfrågan. Vilja och behov som inte motsvaras av efterfrågan registreras inte. Om 30% av folket skulle behöva en bättre näringsstandard men saknar inkomster för att kosta på sig det så registerar den kapitalistiska marknaden detta som att de inte "vill ha" bättre mat.
Kapitalismen är inte ens en passiv registrator ens av de behov som motsvaras av penningefterfrågan utan styr i allt större utsträckning vilken efterfrågan som ö.h.t. tillåts ta sig uttryck. Det finns ett stort behov av hållbarare konsumtionsvaror, bättre barnböcker, hjälpmedel åt rörelsehindrade osv. men genom att inte producera sådant styr i verkligheten kapitalismen efterfrågan till något annat.
Och marknaden i sin idylliska torghandels-gestalt existerar knappt utan nästan alla marknader är monopoliserade och domineras av ett fåtal aktörer som inte styrs av marknadskrafterna utan styr dem. Marknader finns kvar där de tvingar deltagarna att bete sig på ett sätt som främjar monopolen, t.ex. marknaderna för underlevarantörer och arbetskraft. 

I den socialistiska planekonomin upphävs anarkin. Planekonomin inför medvetenhet och styrning i den totala ekonomiska utvecklingen. Ekonomin kommer att styras och utvecklas på basis av ansvariga politiska beslut. Ett helt system av medvetna beslut byggs upp. Inget beslut fattas isolerat från andra beslut. Inget beslut fattas i hemlighet bakom stängda styrelsedörrar. Varje lokalt beslut fattas i medvetande om centrala beslut och parallellt med andra lokala beslut, om vilka de har kännedom. Öppenhet, sammanhang, planmässighet i nuet och framtiden råder. Svårigheter som kan uppstå, kan givetvis bero på dåliga eller okloka beslut. Men de beror inte på blinda eller anonyma krafter. De beror av ansvariga handlingar som kan korrigeras genom andra handlingar och beslut. I planekonomin kan ingen skylla naturförstörelse på okontrollerad vinststrävan eller anonyma krafter, inte heller skylla avfolkning i stor stil på "utvecklingen". Det finns för alla väsentligare ekonomiska händelser ett ansvar. Detta ansvar vilar på beslutssystemet.

I planekonomin behöver man aldrig riskera falska lönsamhetskalkyler genom spekulation och andra parasitiska företeelser. Okontrollerad värdestegring förekommer inte i den socialistiska ekonomin och spekulation är givetvis också förbjuden. Man kan i planekonomin inte heller "skapa" lönsamhet genom övervältring av kostnader. Sådana kostnader kan alltid spåras, mätas och påföras det avsnitt av ekonomin som gett upphov till dem. 

Den socialistiska planekonomin har också sin lönsamhetskalkyl som uttrycker förhållandet mellan intäkter och kostnader av en viss verksamhet. Men medan kapitalismen har en begränsad och skenbar lönsamhetskalkyl som dikterar fördelningen av ekonomiska resurser så har den socialistiska planekonomin en mer allsidig lönsamhetskalkyl som blott tjänar som  mätinstrument och information för beslut. Avgörande är dock den sociala och mänskliga nyttan och värdet. 

Sen har den socialistiska planekonomin också sin marknad. Marknad finns i alla ekonomiska system med arbetsdelning. Den socialistiska planekonomin har också sitt prissystem, baserad på den socialistiska produktionen. Men marknaden styr inte på samma sätt utan det gör beslutssystemen av valda representanter, de arbetande i produktionen, de boende i bostadsområden och kommuner. 

Socialismen socialiserar kapitalägarnas produktionsmedel. Aktieägande och aktiebolag upphör. Det betyder inte att de ska förstatligas. Förstatligande är inte socialism. (Även om visst statligt ägande är befogat, ex. viss infrastruktur, en del forskning, mycket energiförsörjning, kreditväsendet, en betydande del av utbildnings- och vårdsektorn osv) Om man förstatligar de från kapitalisterna överflyttade företagen så återskapar man ett motsatsförhållande i produktionen och det innebär också att statsapparatens makt ökar mycket starkt. Statsapparaten får i stor stil en arbetsköparposition som inte är eftersträvansvärd ur socialistisk synvinkel. 

Den från kapitalisterna exproprierade egendomen överförs snarare till en ny organisatorisk och juridisk form som kallas folkegendom. Och denna är juridiskt självständig från både stat och kommun. Folkegendomen som organisation är sammanknuten med de arbetandes direkta makt och självstyre och man kan aldrig identifiera en viss andel eller summa som tillhör en enskild individ eller juridisk person, utan man har del genom sitt arbete eller sitt boende, dvs. via sina omedelbara vardagliga funktioner som människa. 

Ur folkegendomssystemet växer en demokratisk förvaltningsmakt fram som existerar parallellt med den reformerade statsapparaten. Statlig centralism möter folklig decentralism för att lösa planekonomins behov av samordning och översiktlighet och arbetarsjälvstyrets krav på självständighet gentemot staten. 

allestädesnärvaro: Jag hävdar inte att de som styr staten är synnerligen korrupta eller ointresserade av att lösa samhällsproblem. Men uppenbarligen så kvarstår eller rent av tilltar arbetslösheten, hemlösheten, kriminaliteten, utbrändheten, missbruket och en mängd andra sociala problem. Varför? Har vi inte tillräckliga kunskaper i samhället? Har vi inte tillräcklig kapacitet i vår produktionsapparat? Det har vi.

Ställer mig tvivlande till att hemlösheten, kriminaliteten, utbrändheten och missbruket har ökat. Bostadsbrist och rumänska tiggare är inte det samma som hemlöshet, även om det förstås är allvarliga problem i sig. Det dödliga våldet har minskat (men ekonomisk brottslighet och annat ökat, om jag inte missminner mig? Kanske också gängbrottslighet av den typen som länge förekommit i många andra länder...). Psykiska sjukdomar ökar bland unga (också ett jävligt stort problem, min avsikt är inte att förringa det!), men samtidigt mår befolkningen i sin helhet förmodligen bättre än någonsin och man har börjat prata om psykiskt lidande på ett helt annat och allvarligare sätt än förr. Du är väldigt ivrig att måla upp en massa problem i det samhälle du lever i, men några konkreta lösningar syns inte till. Hur tycker du som kommunist att de ska lösas? Finns det något som pekar på att de lösningar du föreslår faktiskt hjälper?

allestädesnärvaro: Det är inte så att de styrande i vare sig stat eller näringsliv är illasinnade eller inkompetenta (dock ofta inskränkta). Och det ser likadant eller värre ut i alla länder. Det finns uppenbarligen en strukturell dynamik i kapitalismen som skapar utslagning.

Jag håller helt med om att samhällen tenderar att bli råa när kapitalism tillåts härja fritt. Men vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet. Marknadsekonomi har visat sig fungera utmärkt när det gäller att skapa välstånd m.m., men reglering och omfördelning krävs för att få bukt med sociala och miljömässiga problem. Du måste ju ändå se att det är precis på det sättet de nordiska länderna har blivit så stabila, humana, rättvisa, jämlika osv. osv.! Empiri visar att det är ett utmärkt sätt att bygga samhällen med hög välfärd där människor mår bra och känner sig trygga etc. etc.  - om kommunism fungerar bättre i dessa avseenden, så är det upp till dig att bevisa det!

allestädesnärvaro: Socialism (kommunism är det långsiktiga resultatet av socialism) innebär en demokratisering av samhället över hela linjen. Den innebär en omvandling av stora företag till folkegendom som ägs av folket och förvaltas av de arbetande.

Jag vet det, men hur gör det samhället bättre? Yvigt prat om demokrati är som jag tror att någon skrev tidigare i väldigt vagt, det säger helt inte så mycket. De flesta håller med om att makten i så stor utsträckning som möjligt ska ligga hos folket (men samtidigt måste det naturligtvis vägas mot populism och andra avigsidor). Kommunism är dessutom långt ifrån det enda sättet att ge folket makt, så jag förstår ärligt talat inte varför du trycker så hårt på det.

Mycket av det du skriver låter vettigt, men jag tycker ärligt talat inte att det finns någon substans i det. Ge mig gärna några tydliga och övertygande argument för kommunismen - och på vilket sätt kommunismen skulle tackla de problem du målar upp - så kan vi diskutera dem! Varför ska vi ersätta den samhällsordning vi lever i just nu - en samhällsordning som historiskt sett fungerar hur bra som helst och som dessutom tillåter och premierar förbättringar för människorna som lever i det - med den radikalt annorlunda som du föreslår? Finns det ett enda skäl?

ekivok ekvilibrist: Finns det ett enda skäl?

Exempelvis ansvarslös produktion som förstör vår jord.

ekivok ekvilibrist: Jag vet det, men hur gör det samhället bättre?

Vet att det är vad kommunism innebär, alltså. Men håller inte med om att socialism måste handla om om vem som äger produktionsmedel och liknande. Mer om att det välstånd som genereras genom marknaden ska komma alla till del, som jag skrev innan...

Razor: Exempelvis ansvarslös produktion som förstör vår jord.

Kapitalism leder till det (ansvarslös produktion och konsumtion), ja, men marknaden kan regleras så att det undviks. Och människors värderingar och handlingsmönster kan förändras, så att de slutar envisas med att försöka konsumera sig lyckliga. Förstår inte var kommunism och planekonomi kommer in i bilden, eller hur det skulle vara den bäst lämpade ideologin för att komma till rätta med problemen.

ekivok ekvilibrist: Kapitalism leder till det (ansvarslös produktion och konsumtion), ja, men marknaden kan regleras så att det undviks.

Det försvåras/omöjliggörs av alla lobbyister med feta plånböcker.

ekivok ekvilibrist: Och människors värderingar och handlingsmönster kan förändras, så att de slutar envisas med att försöka konsumera sig lyckliga.

Det är svårt när företagen gör sitt bästa för att maximera vinsterna, genom att just försöka övertyga människor att de måste ha prylarna och att dessa prylar är viktiga för deras personliga identitet o.s.v.

ekivok ekvilibrist: Förstår inte var kommunism och planekonomi kommer in i bilden, eller hur det skulle vara den bäst lämpade ideologin för att komma till rätta med problemen.

Jag är ingen expert, men jag tror att man då iaf tar bort företagens massiva manipulation av folket som de vill ska köpa sig en personlighet, en mening med livet o.s.v.  

ekivok ekvilibrist: Du är väldigt ivrig att måla upp en massa problem i det samhälle du lever i, men några konkreta lösningar syns inte till. Hur tycker du som kommunist att de ska lösas? Finns det något som pekar på att de lösningar du föreslår faktiskt hjälper?

Jag hävdar inte att allt blir sämre. En del saker blir bättre, om än mer till följd av att människor lär sig av sina erfarenheter än att samhällsstrukturerna blivit bättre. Hur som helst kvarstår problemen en masse och det finns ingenting som tyder på att vi i nuvarande takt skulle påtagligt reducera dem inom all överskådlig framtid. Men jag ser inget godtagbart skäl att resignerat acceptera det som en nödvändighet att massa människor ska må piss.

Det vore lite väl anspråksfullt av mig att påstå att jag sitter på svaren. Ok, vissa frågor är rätt lätta att göra, bostadsbrist t.ex. är ju bara att bygga massa bostäder. Men det finns massa frågor som för sin lösning fordrar att samhället mobiliserar mängder av resurser för ändamålet. Problemet idag är att det inte i nog mån är rationellt och möjligt inom ramarna för ett kapitalistiskt klassamhälle. Marknadsekonomin ger ytterst lite möjlighet för oss att allokera resurser dit de behovs. Och överlag är det ju en katastrof hur klassamhället reducerar 90% av mänskligheten till hjon. Alltså, vi såg vad som hände när några enstaka procent borgare frigjordes från underordningen: Ekonomisk, politisk och kulturell guldålder. Ändå fortsätter vi behandla resten av mänskligheten som att de inte hade något eget bidrag att tillföra.

Hur som helst. Jag kan peka på några förvaltningsreformer jag tror är angelägna efter en revolution. T.ex. mentalsjukvården. Hela dess grundval är ovetenskaplig. Dess behandlingsformer strider mer och mer mot vetenskapens landvinningar. Den klassiska institutionssjukvården och sjukdomssynen, den föråldrade politiskt-administrativa ledningen, den psykiatriska utbildningen - allt uppvisar bild av bristande ändamålsenlighet. 

Socialpolitiken, där dåligt kvalificerade och traditionellt tänkande socialnämnder huserar utan central kontroll med människors förhållanden. Den ordinära typen av lokalpolitiker har lyckats göra denna sektor till ett godtyckets och den reaktionära familjesynens kaos. Den rent administrativa misskötseln är, särskilt utanför storstäderna, i många fall häpnadsväckande.  

Kriminalvården. De politiska riktlinjerna har i väsentlig mån fått stanna på pappret. I anstaltspraktiken spelar den sk. vårdaspekten en underordnad roll. Anstalterna har en utformning som i åtskilliga fall är en ren utmaning mot den officiella målsättningen. Duger på sin höjd till att dölja social misär från medelklassen. 

På alla dessa områden och många därtill krävs massiva insatser för att bryta sönder gamla värderingar och administrativa strukturer. Den ökade politiska insyn och uppföljning som folkrepresentationen förutsätts ta om hand måste kompletteras. Det kan ske genom särskilda, nya administrativa planeringsgrupper. Deras uppgift blir att totalt omforma de berörda områdenas riktlinjer, praxis och organisation. Dessa grupper blir ett slags rörliga "stötpatruller" inom organisationen. De ska ansvara direkt inför regering och folkrepresentation och ha befogenhter att snabbt genomföra reformer. Till "stötpatrullernas" uppgifter ska exempelvis höra att fullständigt förnya grunderna och synen i fråga om den psykiska sjukvården. De ska hålla räfst och rättning med de kommunala apparaterna. De ska tillse att kriminalvården omorganiseras och fängelserna rivs. "Stötgrupperna" ska sammansättas av ansvariga politiker ur det socialistiska beslutssystemet och av företrädare för avancerad forskning och modern administrativ expertis. 

Ett viktigt drag i den socialistiska förvaltningsreformens inverkan på byråkratins karaktär utgör naturligtvis självstyrets uppbyggnad också på den statliga och kommunala sektorns arbetsplatser. Detta medför makt för de arbetande i inre angelägenheter, arbetsfördelning, arbetsmiljö osv. På sjukhusen betyder detta att den toppstyrda strukturen bryts sönder - sjukvårdsdirektörer och överläkare mister det mesta av sina befälsfunktioner, biträdespersonalen rycker fram till avgörande inflytande över arbetsorganisationen och tillför även själva behandlingsmetodiken sina kunskaper och erfarenheter. Patienterna infogas aktivt i diskussioner och beslut.

Inom utbildningssektorn blir självstyrets och självansvarets princip särskilt angelägen. Socialismen har bruk för en annan typ av människa än kapitalismen. Det socialistiska samhället ställer på varje medborgare krav om självansvar, initiativ, skapande fantasi. Socialismen har föga glädje av underkastelse, auktoritär disciplin, ensidig specialisering. En långtgående utveckling av självansvaret hos studerande av alla kategorier blir därför nödvändig. Detta måste införas redan i den tidiga barnåldern. Styrelse- och rektorsvälde är oförenligt härmed och bör avskaffas. Illusionen om fasta kursplaner och fasta kunskapsmått bör ge vika för en friare, mer skapande studieform. Disciplinen måste komma som en naturlig följd av självansvarets utveckling. 
Högskoleväsendet måste undergå en djupare förändring. Studerande och personal måste ges självstyre på institutionsnivå efter principen om allmän och lika rösträtt. Professorsvälde och köpt forskning ska avskaffas. Ledningen för universiteten bör bestå av valda, politiskt ansvariga representanter. 

Vad beträffar polisen så ska militariseringen av ordningspolisen helt avvecklas. Sen hur grundligt polisen måste reformeras i ett tidigt skede beror förstås på hur stor andel av polisen som med våld motsatte sig folkflertalets strävanden i samband med övergången till socialismen. En socialistisk polismakt måste inse att nycken till ett framgångsrikt arbete är goda relationer med folket. Polisen bör därför agera mot individer som begått ett brott och inte alienera sig från folket genom insatser mot mer eller mindre diffust definierade "gäng". 
I dag går polisens verksamhet ofta ut över anhöriga till den kriminella individen, hela dennes umgängeskrets utvecklar därmed en stark fientlighet mot polismyndigheten. En socialistisk polismyndighet måste lita till folket och kan inte använda sig av integritetskränkande metoder som ex. buggning, infiltratörer eller profilering. Den bör i minimal utsträckning arbeta proaktivt med att försöka gissa sig till vem eller vilka som kommer att begå ett brott, när och hur. Polisen bör istället agera strikt reaktivt mot brott som redan begåtts.

Men det socialistiska arbetarsjälvstyret kommer inte ifrån att skaffa sig en väpnad makt som är förankrad på ett annat sätt än den traditionella. En sådan väpnad makt behövs som garanti mot alla oförutsedda händelser, inte bara i övergångssituationen utan också framgent. Den är en faktor till stöd för arbetarsjälvstyret. Den är dessutom ett led i statsfunktioneras förankring bland folket, något som blir aktuellt på alla områden av samhällslivet. Eventuellt kan en lösning ta form av en milisstyrka, förankrad i det folkliga beslutssystemet, dvs. på arbetsplatser och i bostadsområden. Milisen ska vara en civil styrka och inte stå under det traditionella militära befälet. Den kan överta vissa ordningsuppgifter och därför onödiggöra den för allmänheten främmande och ur politisk synpunkt betänkliga militariserad ordningspolisen. Den kan också tänkas medarbeta i med ordningsuppgifterna sammanhängande socialpolitiska uppgifter. Den blir, kort sagt, en väpnad styrka av nytt slag, förankrad direkt i folket och ägnad skyddet av dess fri- och rättigheter.

På tal om fri- och rättigheter så är vår nuvarande rättighetsbalk ett skämt. Inga utav våra grundlagsfästa fri- och rättigheter äger i praktiken grundlagsskydd. Samtliga kan inskränkas eller avskaffas genom en nattmangling i lämpligt preparerad riksdag. Och så sker också! Avlyssning och kontroll utövas fortlöpande och med flit av myndigheterna mot stora gruppera v medborgarna. Och tryckfriheten kan inskränkas genom allmän lagstiftning eller genom förordningar, som utvidgar eller skärper det område inom vilket tryckta uppgifter är straffbara. Också i allmän lagstiftning och i rättsproceduren föreligger allvarliga luckor och oklarheter då det gäller de praktiska friheternas utövande. En rad lagbegrepp får sin innebörd bestämd helt av de politiska konjunkturerna (ex. "spioneri", "försök till spioneri", "störande av allmän ordning", "förargelseväckande beteende", "samhällsfarlig ryktesspridning" eller "beljugande av myndighet".). De är inte relaterade till bestämda typer av situationer, ej heller till väl avgränsade slag av handlingar. 

Den socialistiska författningen ska göra rent hus av detta stinkande augiasstall. Det kan ske i huvudsak genom följande åtgärder. Ytterligare friheter ska grundlagsfästas: Strejkrätter, rätt till demokratiskt självstyre på arbetsplatser, i bostadsområden, undervisningsanstalter och vårdinstitutioner samt genom skyldighet för alla enskilda organisationer att tillämpa genomförd medlemsdemokrati. Kvinnornas rätt till fullständig likställighet med männen ska grundlagsfästas. Frihet från diskriminering på grund av ras, åsikt, nationalitet osv. ska grundlagsfästas. Flyktingsrätt till asyl ska grundlagsfästas. Barnens rättigheter ska grundlagsfästas. Tvivelaktigheter som terroristlagen eller lagen om tillfälligt omhändertagande ska förklaras grundlagsvidriga.
De i författningen inskrivna fri- och rättigheterna ska i princip inte kunna inskränkas eller upphävas genom allmän lag. De ska kunna förändras i den för grundlagsparagrafer föreskrivna ordningen - två riksdagsbeslut med mellanliggande val. De situationer där inskränkningar i friheterna i annan ordning ska kunna ske, ska förses med stränga kvalifikationskrav och särskilt preciseras: krigsfara, epidemier, svårare inre oroligheter. Endast de friheter ska kunna inskränkas som har direkt med situationen att göra. En epidemi är t.ex. skäl att inskränka församlingsfriheten men inte tryckfriheten. 
Tryckfriheten ska stärkas. Offentliggörande av sekretessbelagd uppgift ska vara straffri, om offentliggörandet syftat till att uppenbara brott eller felaktigheter inom förvaltningen. Gränserna för brott mot staten ska preciseras. De ska knytas till förövarens medvetna avsikt och handlingarnas faktiska effekt och betydelse. Begrepp som "eventuellt uppsåt" och "indirekt uppsåt" ska utmönstras. Brott under benämningar som "samhällsfarlig ryktesspridning" eller "beljugande av myndighet" ska kunna beivras endast i särskilda nödsituationer om vilka grundlagen talar. 
Underrättelseverksamhet ska försiggå med användande endast av de metoder vilka finns särskilt föreskrivna. I inget fall ska underrättelseverksamheten tillåtas handlingar, vilka strider mot svensk lag. Regeringen ska godkänna med vilka främmande länders underrättelsetjänst samarbete ska få ske. Ansvarig minister ska underrättas om uppgifternas art. 

Åtskilligt kan sålunda göras för att bereda starkare rättsliga garantier för de medborgerliga friheterna. Det väsentliga är emellertid de praktiska betingelser för friheten som det socialistiska samhället kan skapa. Upphävandet av de kapitalistiska egendomsförhållandena och införandet av folkegendom och arbetarsjälvstyre ökar i oerhörd grad friheten, makten över den egna tillvaron, engagemanget i den samhälleliga verkligheten. Överallt blir människan infogad i beslutssystem - må det gälla målen för den socialistiska produktionen eller om man ska plantera träd i sitt bostadsområde. Överallt diskuterar och beslutar människorna över de samhälleliga förhållandena. Genom mobiliseringen av alla mänskliga reserver i den socialistiska produktionen undanröjs grunder för en rad former av socialt beroende, både det som drabbar de sk. handikappade och det som drabbar de till AMS-apparatens surrogatlösningar hänvisade människorna. Allt detta ökar friheten. 

Möjligheten att rent praktiskt utöva fri- och rättigheter kommer även det att vidgas i det socialistiska samhället. Diskussionsfrihet i samhälleliga frågor hålls inte längre ute från arbetsplatserna utan blir en del av arbetslivet. Genom det folkliga beslutssystemet så framtvingas också ett undanröjande av yttre svårigheter för diskussion och mötesverksamhet. Inga privata intressen, inga kostnader behöver längre försvåra tillgängligheten till mötesplatser och platser för opinionsbildning och propaganda. Sådana finns automatiskt i anslutning till arbete och boende. Allmänna platser är folkegendom - varuhusledningar och myndigheter har inga befogenheter att utestänga opinionsbildning från sådan platser. Också tryckerier och distributionskanaler är folkegendom. Journalistiken frigörs således från monopolen. Alla journalistiska föreningar kan konkurrera på lika villkor. 

Socialismen fördjupar frihetens innebörd från en frihet att tycka till en frihet att bestämma.

Du frågade efter lösningar. Jag har givit några ledtrådar. Men det underbara med socialismen är inte att den är ett färdigt koncept med svar på hur allt ska lösas. Utan det underbara med socialismen är att den frigör människorna. Den ger oss alla lika möjlighet - ja rätt - att delta i samhällets utveckling. Det är folkets samlade erfarenheter och förnuft - denna oerhörda källa - som svaren kommer springa ut. Och de kommer vara ofantligt mycket klokare än vad som utvinns ur en skara borgare på samhällets topp - bakbundna av sin egen sociala position och sitt ekonomiska systems nödvändigheter. 

Går väldigt djupgående kring detta i dagens partiledaren där Jonas Sjöstedt gästade. Tipsar att se för folk som är intresserade.

praktiskt möjligt om alla är enade och vill, såklart. 

inte min dröm. 

S3ON: praktiskt möjligt om alla är enade och vill, såklart. inte min dröm.

Inte din dröm att alla blir enade om demokratisering på alla fronter?

Razor:

Inte din dröm att alla blir enade om demokratisering på alla fronter?

Na, vi gillar olika osv 🙂 Jag gillar olika