Jag vet ärligt inte längre om jag håller på att bli galen. Det känns som att jag har helt tappat bort mig själv. Jag minns inte hur jag bruka vara, jag vet inte hur min verklighet ska se ut. Jag vet inte om jag tänker rätt eller gör bra beslut. Jag vet inte om de är en period eller om de ska va så för alltid. Vem fan är jag? Bruka jag tänka så här? Har jag alltid gjort så? Det är bokstavligen som att jag sovit i snart ett år o precis vaknat upp. Eller typ att det har vart en dröm, allt är en dröm. Inget av de här är påriktigt. Den ångesten finns inte påriktigt. Allt skapar jag själv, med min hjärna. Jag behöver bara mig själv. Men jag vill inte vara själv.
Är svaren på dessa frågor så viktiga då? Lev i nuet bara
Man blir sådan när man ifrågasätter för mycket av ens tankar och känslor. Man blir bara förvirrad.
För att komma tillbaka till dig själv, starta med att lista vad du gillar och ogillar starkast i livet. Vad älskar du och vad hatar du? Sen när du vet det gå vidare till mildare känslor.
