Nej, jag tänker inte kalla AFA för fascister eller dylika idiotier. En god dos förakt för storkapitalister och fascister är bara sunt; den här tråden handlar om hatet mot alla andra.
Jag själv rör ju mig någonstans i den utomparlamentariska vänstern, och främst då bland de frihetliga, men det finns ett par saker jag stör mig rejält på och som jag tror är oerhört kontraproduktiva för klasskampen; främst föraktet för alla som inte håller med en fullt ut. Detta gäller ju givetvis inte alla inom den autonoma miljön, men det förekommer alldeles för ofta och finns i flera fall även här på forumet (ingen nämnd, ingen glömd). Ofta tar det sig uttryck i att man hänvisar till alla som accepterar eller nyttjar det parlamentariska systemet som "klassförrädare", "smygkapitalister" och dylikt. Ibland sträcker det sig även till förakt för alla som tillhör medelklassen*.
Det parlamentariska systemet är korrupt och odemokratiskt, utan tvekan. Medelklassen kan ofta vara nonchalant mot den mer klassiska, lågbetalda arbetarklassen, utan tvekan. Och jag stödjer att man förtydligar motsättningarna och skapar en "vi och dem"-känsla gentemot storkapitalisterna och maktmännen - men vad som riskerar att ske med den autonoma miljön är att "vi" begränsas till en liten grupp ryggdunkande, otåliga revolutionärer medan resten hamnar i en stor grupp av "dem". En liten grupp med stark politisk vilja, stor acceptans för våld (ibland nästan iver till det, återkommer om detta), och dålig input från omvärlden är farligt - risken för elitism och fanaticism är stor, och man blir lätt avskärmad från verkligheten. Risken för moraliskt tvivelaktiga handlingar ökar. Att ställa medelklassen utanför, inte minst med den attityd av "är du inte fattig är du inte välkommen" som är alltför vanlig, är farligt - vänstern måste värva medelklassen, för i grunden står de på vår sida i klassmotsättningarna - de har bara inte förstått det.
Angående föraktet för riksdagspartier och de som engagerar sig i dessa har jag mer förståelse - det parlamentariska systemet sviker gång på gång att leverera några framsteg. Dessutom är partierna ofta snabba med att offentligt förkasta oss som vill mer, så ogillandet är förståeligt. Dock tror jag att man behöver vara lite pragmatiskt lagd också, och se att ens fienders fiender ibland kan vara viktiga allierade. Miljöpartiet och vänsterpartiet är båda för borgerliga för min smak, och jag gillar särkilt inte de steg miljöpartiet tagit högerut, men man måste inse att båda faktiskt är motståndare (åtminstone för syns skull) till det polissamhälle som håller på att skapas. De, och deras ungdomsförbund, driver aktivt opinionsbildande aktiviteter mot ett övervakningssamhälle som är ett stort hot mot klasskampen. Inom partierna finns många aktiva med radikalare åsikter, och att stämpla dem som "klassförrädare" snarare än att ge dessa stöd för att de försöker ta partiet vänsterut är bara idiotiskt. Det parlamentariska systemet kommer inte att leda till ett bra system, men de olika parterna är fortfarande olika i fördelningspolitik, och långt mycket mer i integritetspolitik; något som utan tvekan påverkar arbetarklassens möjligheter.
På det stora hela är det jag vill säga att man måste ha stöd bland folket för att kampen ens ska vara meningsfull. Vilket för mig till mitt andra stora problem med delar av den autonoma vänstern: Det ibland överdrivna våldsanvändandet. Missförstå mig inte; jag är inte längre pacifist (är inte längre tillräckligt naiv), men man måste vara medveten om vad våld sänder för signaler till de civila. När antifascister hotar och/eller misshandlar privatpersoner (ÄVEN om dessa personer stöder en fascistisk ideologi) kommer det leda till att folk i allmänhet känner sig mer otrygga - inte från de som faktiskt förtrycker dem, utan från vad de tror är terrorister. Detta leder dem till att tro att polisen är bra, att den skyddar dem från farliga ligister och att vi behöver fler kameror. Det ställer dem negativt till allting vänster om vänsterpartiet och skapar en attityd av "de är lika illa båda två" om fascister och antifascister. Naturligtvis har medias porträttering av kravaller och dylikt en avgörande betydelse i detta - men så är verkligheten vi lever i.
Ska man använda våld måste man vara säker på att den angripne inte är civil**, man måste ha ett tydligt mål, och man måste vara medveten om konsekvenserna. Att jävlas med poliser för att de är en del av förtryckarmakten är fullkomligt vanvettigt, då det enda det leder till är att de poliser som kanske, eventuellt hade kunnat tänkas stå upp för de mänskliga rättigheter de ska försvara istället finner sig offer för personer som identifierar sig med de som misshandlas på demonstrationer. Att bruka våld i självförsvar mot en polis är en annan femma. Att slå ner random skinnskalle på gatan är även det idiotiskt - även om han är nazist som "knackar bög" så fort han får tid över så kommer han ju inte säga det själv till media, och då kommer det att stå att han var en oskyldig pojke i snagg som blev misshandlad av dessa ligister. Att slå till mot en nazistledare som planerar bögknackningarna, när denne inte kan förneka det inför media, är en annan femma.
Dock har jag ibland upplevt just denna nonchalans inför våldet, och något som störde mig riktigt grovt var när jag hörde från en vänsteraktiv inför cop15 att han "funderar på att dra till danmark och kravalla lite". Det är moraliskt tvivelaktigt att gå in med den inställningen, och det är dåligt för klasskampen.
Detta är bara min personliga reflektion över vad jag upplevt i de sammanhang där jag har kontakt med den radikalare delen av vänstern. Jag menar inte att det alltid är så här, eller ens att det är den dominerande inställningen, men jag finner att den här typen av attityder är tillräckligt vanliga för att det ska vara ett problem. Jag är själv obunden men deltar på en hel del aktiviteter där autonoma är inblandade eller arrangörer, så snälla, förkasta inte mina tankar som flummande av någon nyliberal som inte har en jävla aning om vad det rör sig om. Det är självkritik också, för jag har själv ibland känt att mitt klassförakt gått ut över de som egentligen inte ens tillhör överklassen.
Detta är en tråd främst riktad till andra inom vänstern, och det jag undrar är, till alla andra som rör sig i de här kretsarna, har ni märkt av något liknande? Och till de som själva delar attityden i någon utsträckning (för jag vet att ni finns på forumet), kan ni motivera er inställning? Är det något ni ser som brister som ni behöver förbättra er på, eller är det något ni står stolt för? Isåfall, varför?
*Använder i detta sammanhang ordet "medelklass" för att beskriva den delen av befolkningen som inte kan leva på sitt ägande, och således inte tillhör den ägande klassen, men som ändå åtnjuter en del av den ekonomiska och sociala trygghet som tidigare var förbehållen de som äger. Vill inte komma in på en diskussion om definitioner, men det är så ordet ska läsas i den här texten.
**I det här fallet menar jag med civil vem som helst som inte är en aktiv del i förtrycket; nazistledare i Göteborg, poliser som bussar hundar på obeväpnade barn och dylikt är inte civila, en random person som röstar på SD är civil. Det krävs en medvetenhet i att det man gör är fel, så att säga, för att jag (och de flesta andra) ska se det som acceptabelt att bruka våld mot denne.
Stringburka:
"är du inte fattig är du inte välkommen"
Stringburka:
När antifascister hotar och/eller misshandlar privatpersoner (ÄVEN om dessa personer stöder en fascistisk ideologi) kommer det leda till att folk i allmänhet känner sig mer otrygga
Stringburka:
Att jävlas med poliser för att de är en del av förtryckarmakten är fullkomligt vanvettigt,
Åh, det här var roligt för en gångs skull. Jag börjar hitta mina åsikter nedskriva åt mig.
Stringburka:
Det parlamentariska systemet kommer inte att leda till ett bra system
Dock ser jag ingenting annat som kan vara en bättre lösning. Diktatur faller på en och samma gång som det nämns och att alla ska bestämma på en jämlik nivå är också rätt jobbigt när man är nio miljarder individer som oftast inte tycker samma sak och aldrig kommer att göra det heller.
Att ha partier och låta majoriteten bestämma tycker jag är den bästa idén än så länge (har inte läst eller fått något bättre förslag) eftersom en liten samling kan styra upp ett folk med hjälp av deras förslag och viljor. Kanske är det bättre att de slutar lova en massa saker och istället börjar lyssna på vad folket vill ha och utgå från det.
agitation:
Åh, det här var roligt för en gångs skull. Jag börjar hitta mina åsikter nedskriva åt mig.
Missförstå mig inte, jag stödjer de autonoma i det mesta. Det är bara dessa tendenser som jag inte gillar. De flesta fall jag sett där t.ex. vänsterfolk hamnar i bråk med polisen har det varit i situationer där de autonoma haft det moraliska övertaget.
agitation:
Dock ser jag ingenting annat som kan vara en bättre lösning.
Det gör jag, med tanke på att skillnaden mellan dagens system och en regelrätt diktatur i första hand är att de åtminstone måste låtsas att vi har något att säga till om. När de verkligen vill något så går det igenom, vare sig folket vill eller inte (se t.ex. FRA).
Det är en intressant diskussion, och en jag gärna tar, men det här är nog fel tråd. Finns andra trådar som behandlar sånt, men quota mig där så kan vi diskutera om det 🙂
Stringburka:
"funderar på att dra till danmark och kravalla lite". Det är moraliskt tvivelaktigt att gå in med den inställningen, och det är dåligt för klasskampen.
Den "aktiva klasskampen" utövas av hormonstinna snorungar med just de intentionerna som du skrev. Det är därför det blir kravaller. Talspråket:
"Jag var vänster, sen växte jag upp" är inte tagit ur luften.
Vill ha uppmärksamhet? Brist på annat att göra? Tycker om att bråka? Att de skulle vara politiskt intresserade är bara ett falskt sken.
Jag personligen jämför radikala/militanta/autonoma demonstranter med fotbollshuliganer. De bryr sig i grund och botten inte ett skit om fotboll och i detta fall politik. De vill bara mucka gräl med farbror blå och få utlopp för sin tråkiga (och kanske händelselösa?) uppväxt.
Chryseus:
De vill bara mucka gräl med farbror blå och få utlopp för sin tråkiga (och kanske händelselösa?) uppväxt.
sikkos, du har faktiskt ingen talan i den här frågan.
stringburka: det här är intern kritik och kanske inget som ska föras på ett forum som inte specifikt riktar sig till vänstern.
dzjugasjvili:
sikkos, du har faktiskt ingen talan i den här frågan.
Talan i vilken fråga? Hurvida jag (inte) hatar människor utifrån deras "klasstillhörighet"?![[zzz]](/img/smilies/zzz.gif)
Det jag skrev var mer en förklaring på folket som faktiskt "knackar" poliser och nazister osv. Inte på de som faktiskt är engagerade i vänsterpolitik.
För övrigt heter jag inte sikkos längre, iosib.
dzjugasjvili:
stringburka: det här är intern kritik och därmed inget som ska föras på ett öppet forum.
Nej men! Är det inte bra att Stringburka tar upp den största bristen i ert agerande? ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
Riskerar han att bli lynchad och "knackad" nu kanske?
God jul förresten!
Chryseus:
För övrigt heter jag inte sikkos längre, iosib.
ditt nuvarande namn är betydligt krångligare att skriva.
tråden var riktad till människor som hade erfarenhet av den autonoma vänstern. med erfarenhet menades troligen mer än den bild man fått i media och förutfattade åsikter.
Chryseus:
Nej men! Är det inte bra att Stringburka tar upp den största bristen i ert agerande?
"öppet forum" var kanske fel term. jag menade forum så som det här där större delen av användarna inte har någon som helst erfarenhet i ämnet. jag tror att forum så som socialism.nu hade varit bättre. även det forumet är öppet.
Chryseus:
Riskerar han att bli lynchad och "knackad" nu kanske?
sluta vara en idiot.
dzjugasjvili:
stringburka: det här är intern kritik och kanske inget som ska föras på ett forum som inte specifikt riktar sig till vänstern.
Har du något exempel på vart man kan ta upp det då? Känner inte till så mycket internetforum med inriktning på vänstern, och då jag vet att dessa tendenser finns bland ett par utomparlamentariska på det här forumet tänkte jag att de kanske hade lust att svara.
Chryseus:
Den "aktiva klasskampen" utövas av hormonstinna snorungar med just de intentionerna som du skrev. Det är därför det blir kravaller.
Bullshit. Visst finns det i vissa fall tendenser av överdriven aggressivitet, men jag tror att jag sett bra mycket mer av dessa människor och de allra flesta är jävligt insatta och ser våld som ett nödvändigt ont, om ens acceptabelt. De flesta är icke-våldare i de flesta fall.
Stringburka:
Har du något exempel på vart man kan ta upp det då?
socialism.nu är tyvärr ett rätt inavlat forum (fast ingenting i jämförelse med um), men där finns allt ifrån trotskister till anarkister och en hel del autonoma.
Stringburka:
och då jag vet att dessa tendenser finns bland ett par utomparlamentariska på det här forumet tänkte jag att de kanske hade lust att svara.
jag känner faktiskt inte att din text är riktad till mig då klasskamp inte är min viktigaste fråga. men ifall du vill så svarar jag gärna.
dzjugasjvili:
jag känner faktiskt inte att din text är riktad till mig då klasskamp inte är min viktigaste fråga. men ifall du vill så svarar jag gärna.
Nejdå, den är inte riktad till dig som att du skulle vara sådan - det verkar du inte alls vara. Däremot är jag nyfiken på om du sett liknande tendenser där du varit aktiv, eller om det bara är på internet folk är sådana, samt i Göteborg.
dzjugasjvili:
socialism.nu är tyvärr ett rätt inavlat forum (fast ingenting i jämförelse med um), men där finns allt ifrån trotskister till anarkister och en hel del autonoma.
Jao, socialism kan ju vara värt att testa, men om jag kommer som helt nyreggad där, finns inte en stor risk att jag bara blir ignorerad?
Stringburka:
Däremot är jag nyfiken på om du sett liknande tendenser där du varit aktiv, eller om det bara är på internet folk är sådana, samt i Göteborg.
allt jag skriver här nedan är helt min ytterst subjektiva bild, jag representerar ingen annan är mig själv och det det jag skriver är troligen inte en rättvis bild av den autonoma vänstern.
jag känner igen en del av vad du pratar om, men det är inget som jag upplever som vanligt.
jag har förståelse för föraktet mot medelklassen då det nog snarare har med en önskan att bryta sig loss från det borgerliga samhället att göra än med klasskamp. den svenska medelklassen är i min syn den största symbolen för just vårt samhälle och jag personligen äcklas ärligt talat av den, jag själv och min familj inräknat.
resten känner jag att andra kan uttala sig om betydligt bättre än vad jag kan.
Stringburka:
Missförstå mig inte, jag stödjer de autonoma i det mesta. Det är bara dessa tendenser som jag inte gillar.
Fast jag menade bara att jag personligen höll med i de texterna jag citerade.
Stringburka:
Det gör jag, med tanke på att skillnaden mellan dagens system och en regelrätt diktatur i första hand är att de åtminstone måste låtsas att vi har något att säga till om. När de verkligen vill något så går det igenom, vare sig folket vill eller inte (se t.ex. FRA).
Fast är det inte då vi som grupp ska se till att de inte alltid får som man vill? Istället för att hoppas på att någon, eller några, kommer att avskaffa systemet vi har nu så kan man hitta på en bättre lösning som innebär samma sak men med mindre lögner och girighet? Eller?
agitation:
bättre lösning som innebär samma sak men med mindre lögner och girighet? Eller?
Behålla systemet, men avskaffa mänskligheten?
Nachac:
Behålla systemet, men avskaffa mänskligheten?
Låter väl egentligen som den bästa lösningen.
agitation:
Låter väl egentligen som den bästa lösningen.
Tyvärr.
