Tredje Moseboken (Leviticus), 24 kapitlet
Lampstället och skådebröden
Herren talade till Mose:
Befall israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se till att lamporna ständigt brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. Han skall alltid hålla lamporna på lampstället av rent guld brinnande inför Herren.
Du skall ta siktat mjöl och baka tolv kakor; varje kaka skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl. Dem skall du lägga i två staplar med sex i varje på bordet av rent guld inför Herren. Vid varje stapel skall du lägga ren rökelse, som i stället för bröd är deloffret, ett eldoffer åt Herren. Varje sabbatsdag skall man alltid lägga fram bröden inför Herren. Det skall vara en evig förpliktelse för israeliterna. De tillfaller Aron och hans söner som skall äta dem på helig plats, ty de är något högheligt. De skall för all framtid vara hans andel av Herrens eldoffer.
Hädelse bestraffas
Bland israeliterna fanns en man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk man, och sonen till den israelitiska kvinnan smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. De satte mannen i förvar i väntan på ett besked från Herren.
Herren talade till Mose:
Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.
Och du skall säga till israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.
Slår någon ihjäl en människa, skall han straffas med döden. Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det: liv för liv. Skadar någon sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort: bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan skall tillfogas honom själv. Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det, men den som slår ihjäl en människa skall själv dödas. En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.
Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.
Hans-Peter:
Hej.Och det är precis det resonemanget som gör att du kommer att brinna i helvetets skärseld.
Jag ska be för att du finner Jesus innan det är för sent.
För sent? För vad? För sent för att kyssa honom i arslet?
Pegasus:
För sent? För vad? För sent för att kyssa honom i arslet?
För sent innan räkenskapens dag nalkas för dig.
Tredje Moseboken (Leviticus), 25 kapitlet
Sabbatsåret
Herren talade till Mose på Sinaiberget:
Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.
Friåret
Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.
Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. Om du säljer åt din landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. Du skall betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal grödor han säljer åt dig. Ni skall inte göra orätt mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. Ni skall hålla mina bud, och mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. Och om ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller skörda, skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det sjätte året, så att det blir gröda för tre år. Ännu när ni sår under det åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden.
Inlösningsrätt
Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. För all jord som blir er måste ni medge återköp. Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.
Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret
Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.
Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.
Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.
Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Pegasus:
Bli ju skit rädd nu
Det borde du bli då helvetet nalkas för alla syndare på räkenskapens dag.
Tredje Moseboken (Leviticus), 26 kapitlet
Löften och varningar
Ni skall inte göra er några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land för att tillbe vid den, ty jag är Herren, er Gud. Mina sabbater skall ni hålla och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren.
Om ni följer mina stadgar och håller mina bud och rättar er efter dem, skall jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och träden på fälten bär sin frukt. Trösktiden varar fram till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden. Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i landet.
Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall härja i ert land. Ni skall jaga era fiender på flykten, och de skall falla för era svärd; fem av er skall jaga hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna skall falla för era svärd.
Jag skall ta mig an er och göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla mitt förbund med er. Ni kommer att kunna äta av den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort den för att få plats för den nya.
Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och lät er gå med högburet huvud.
Men om ni inte lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud, om ni förkastar mina stadgar och känner sådan avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter mina bud utan bryter förbundet med mig, då skall jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med fasa, med sjukdom och feber som får er blick att slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni så er säd; era fiender kommer att äta den. Jag skall vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era fiender. Era motståndare får makten över er, och ni kommer att fly, fast ingen förföljer er.
Och om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er sjufalt värre för era synder och kväsa ert stora övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och marken under er som koppar, så att allt ert slit blir förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på fälten bär ingen frukt.
Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.
Om ni trots detta inte låter varna er utan avvisar mig, skall jag i min tur avvisa er: jag skall slå er sjufalt värre för era synder. Jag skall låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara utlämnade åt fienden. Jag skall förstöra era brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er, och ni skall äta men inte bli mätta.
Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött. Jag skall ödelägga era offerplatser, riva era rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky för er. Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda era helgedomar och vända mig bort från den blidkande lukten av era offer. Ja, jag skall själv lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner där, kommer att bäva. Jag skall skingra er bland folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall läggas öde och era städer bli ruiner. Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, då ni bodde där. De av er som överlever och bor i fiendeland, dem skall jag göra så harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande löv och flyr som om de flydde för svärd och faller, fast de inte är förföljda. De skall stupa som för svärd, den ene över den andre, fast de inte är förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot era fiender. Ni skall gå under bland folken, och era fienders land skall uppsluka er. De av er som överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna synders skull, men också för att deras fäder har syndat skall de tyna bort som de.
Då skall de bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig, så att jag i min tur avvisade dem och lät dem komma till sina fienders land. Då skall deras förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och sona sitt brott, och då skall jag minnas mitt förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och landet skall jag minnas. Men landet måste överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.
Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.
Deuteronomy 22:23-24 "If a man happens to meet in a town a virgin pledged to be married and he sleeps with her, you shall take both of them to the gate of that town and stone them to death—the girl because she was in a town and did not scream for help, and the man because he violated another man's wife. You must purge the evil from among you."
Jodå, väldigt bra utgångspunkt för hur vi ska leva. Och detta är bara ett exempel. Bibeln är en sagobok, inget annat, och ser därför ingen anledning till varför dagens ungdom skulle behöva kunna någonting om den.
Deuteronomy 22:23-24 "If a man happens to meet in a town a virgin pledged to be married and he sleeps with her, you shall take both of them to the gate of that town and stone them to death—the girl because she was in a town and did not scream for help, and the man because he violated another man's wife. You must purge the evil from among you."
Jodå, väldigt bra utgångspunkt. Och detta är bara ett exempel. Bibeln är inget annat än en sagobok och ser därför ingen anledning till varför dagens ungdom skulle behöva kunna någonting om den.
emiliaa: Jodå, väldigt bra utgångspunkt. Och detta är bara ett exempel. Bibeln är inget annat än en sagobok och ser därför ingen anledning till varför dagens ungdom skulle behöva kunna någonting om den.
Det är Herrens budskap och vilka är vi att ifrågasätta det?
Tredje Moseboken (Leviticus), 27 kapitlet
Friköp av gåvor till Herren
Herren talade till Mose:
Säg till israeliterna: Om någon skall uppfylla ett högtidligt löfte till Herren, som medför värdering av människor, är värdet för en man mellan tjugo och sextio år 50 siklar silver efter tempelvikt. Gäller det en kvinna, är värdet 30 siklar. Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år, är värdet för en man 20 siklar och för en kvinna 10 siklar. Gäller det någon som är mellan en månad och fem år, är värdet för en pojke 5 siklar och för en flicka 3 siklar silver. Gäller det någon som är sextio år eller däröver, är värdet för en man 15 siklar och för en kvinna 10 siklar. Om någon är så fattig att han inte kan betala fulla värdet, skall man ställa honom inför prästen, som bestämmer vad han skall betala. Prästen skall bestämma värdet efter betalningsförmågan hos den som avlagt löftet.
Gäller det sådana djur som kan ges som offer åt Herren, skall varje djur man ger till Herren vara heligt. Man får inte ersätta det eller byta ut det, bättre mot sämre eller sämre mot bättre. Men om man byter ut det, skall både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. Gäller det däremot ett orent djur som inte kan offras åt Herren, skall man ställa djuret inför prästen, och prästen skall bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering skall gälla. Men om man vill friköpa djuret, skall värdet ökas med en femtedel.
Om någon vill helga sitt hus åt Herren, skall prästen bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering skall stå fast. Men om den som har helgat sitt hus vill köpa tillbaka det, skall värdet ökas med en femtedel. Då blir det hans.
Om någon vill helga en av sina ärvda åkrar åt Herren, skall värdet bestämmas efter hur mycket utsäde som kan sås på den: en homer korn skall svara mot 50 siklar silver. Om han helgar sin åker redan under friåret, skall den behålla sitt fastställda värde. Men om han helgar sin åker efter friåret, skall prästen beräkna värdet efter det antal år som återstår till nästa friår: värdet minskas i förhållande till detta. Om den som har helgat åkern vill köpa tillbaka den, skall värdet ökas med en femtedel. Då återgår den till honom. Om han inte köper tillbaka åkern utan den säljs till en annan, får den sedan inte återköpas. När åkern frånträds under friåret, skall den vara helgad åt Herren, liksom en åker som vigts åt Herren; den blir prästens egendom.
Om någon vill helga åt Herren en åker som han har köpt, en som inte tillhör hans ärvda egendom, skall prästen räkna ut värdet efter den tid som återstår till nästa friår, och mannen skall betala pengarna samma dag; de är helgade åt Herren. Under friåret skall åkern återgå till den som sålde den, den hör ju till hans ärvda jord. All värdering skall ske efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel.
Det som är förstfött bland boskapen och som tillhör Herren redan genom att vara förstfött får ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det Herren. Gäller det ett orent djur skall det friköpas efter fastställt värde med tillägg av en femtedel. Om det inte friköps, skall det säljas efter fastställt värde. Gäller det något som är förverkat till Herren, något som en man vigt åt Herren av sin egendom, vare sig det är en människa eller ett boskapsdjur eller en ärvd åker – inget av detta får säljas eller friköpas. Allt som har förverkats till Herren är högheligt och tillhör Herren. Man får inte friköpa en människa som har förverkats till Herren; hon måste dödas.
Tiondet av jorden, både jordens gröda och trädens frukt, tillhör Herren, det är helgat åt Herren. Om någon vill köpa tillbaka något av sitt tionde, skall han lägga till en femtedel av värdet. Gäller det tionde av nötboskap eller får, allt som vallas av herdar, skall vart tionde djur vara helgat åt Herren. Man får inte undersöka om det är bra eller dåligt, och man får inte byta ut det. Men om man byter ut det, skall både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. Det får inte köpas tillbaka.
Dessa är de bud som Herren gav israeliterna på Sinaiberget genom Mose.
Fjärde Moseboken (Numeri), 1 kapitlet
Israeliterna mönstras
Herren talade till Mose i uppenbarelsetältet i Sinaiöknen den första dagen i andra månaden, året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:
Räkna hela den israelitiska menigheten, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, alla av manligt kön, person för person. Du och Aron skall mönstra alla vapenföra israeliter från tjugo års ålder och uppåt, häravdelning för häravdelning. En man från varje stam skall hjälpa er, en som är överhuvud för sin familj. Detta är namnen på de män som skall bistå er: från Rubens stam Elisur, Shedeurs son, från Simons Shelumiel, Surishaddajs son, från Judas Nachshon, Amminadavs son, från Isaskars Netanel, Suars son, från Sebulons Eliav, Helons son, från Josefs söners stammar dels Elishama, Ammihuds son, från Efraims stam, dels Gamliel, Pedasurs son, från Manasses, från Benjamins stam Avidan, Gidonis son, från Dans Achieser, Ammishaddajs son, från Ashers Pagiel, Okrans son, från Gads Eljasaf, Deguels son, och från Naftalis Achira, Enans son. Detta är de män i menigheten som blivit utvalda; de skall vara hövdingar över sina fädernestammar och överhuvuden för Israels ätter.
Mose och Aron tog dessa namngivna män till hjälp och samlade hela menigheten den första dagen i andra månaden. Folket infördes i rullorna, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, från tjugo års ålder och uppåt, så som Herren hade befallt Mose. Så mönstrade han dem i Sinaiöknen.
Av Rubens, Israels förstföddes, ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, alla av manligt kön, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Rubens stam var 46 500 man.
Av Simons ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, alla av manligt kön, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Simons stam var 59 300 man.
Av Gads ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Gads stam var 45 650 man.
Av Judas ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Judas stam var 74 600 man.
Av Isaskars ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Isaskars stam var 54 400 man.
Av Sebulons ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Sebulons stam var 57 400 man.
Av Josefs ättlingar: Av Efraims ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Efraims stam var 40 500 man. Av Manasses ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Manasses stam var 32 200 man.
Av Benjamins ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Benjamins stam var 35 400 man.
Av Dans ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Dans stam var 62 700 man.
Av Ashers ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Ashers stam var 41 500 man.
Av Naftalis ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade av Naftalis stam var 53 400 man.
Detta var de som blev mönstrade; de mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, som var tolv män, en från varje fädernestam. Så mönstrades israeliterna familj för familj, alla vapenföra i Israel från tjugo års ålder och uppåt. De mönstrade var sammanlagt 603 550 man. Men leviternas fädernestam blev inte mönstrad med de andra.
Lägrets organisation
Herren talade till Mose:
Levis stam skall du inte mönstra och räkna tillsammans med de övriga israeliterna. Du skall i stället ge leviterna i uppdrag att ansvara för förbundstecknets boning med hela dess utrustning och alla tillbehör. De skall bära boningen och alla dess redskap, de skall ha vård om den, och de skall ha sitt läger runt omkring den. Vid uppbrott är det leviterna som skall ta ner boningen, och vid nästa lägerplats skall de sätta upp den igen. Om någon obehörig kommer den nära skall han dödas. När israeliterna slår läger skall varje man hålla sig till sitt läger och sin fana, häravdelning för häravdelning. Men leviterna skall ha sitt läger runt förbundstecknets boning, så att inte vreden drabbar den israelitiska menigheten. Leviterna skall sköta uppgifterna vid förbundstecknets boning.
Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.
Hans-Peter:
Det är Herrens budskap och vilka är vi att ifrågasätta det?
Äckliga svin är vi aka människor.
Pegasus:
Äckliga svin är vi aka människor.
Du missar poängen. Vi är alla Herrens skapelser och vilka är då skapelserna att ifrågasätta sin skapare?
Fjärde Moseboken (Numeri), 2 kapitlet
Herren talade till Mose och Aron:
Israeliterna skall slå läger var och en under sin fana, vid sina familjers fälttecken. De skall slå läger runt omkring uppenbarelsetältet men ett stycke därifrån.
På framsidan, åt öster, skall Judas här ha sitt läger, ordnad i avdelningar. Nachshon, Amminadavs son, är hövding över Judas män, de 74 600 som mönstrats i hans avdelning. 5Intill honom skall dels Isaskars stam ha sitt läger med Netanel, Suars son, som hövding över Isaskars män, de 54 400 som mönstrats i hans avdelning, dels Sebulons stam med Eliav, Helons son, som hövding över Sebulons män, de 57 400 som mönstrats i hans avdelning. De mönstrade i Judas läger är sammanlagt 186 400 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den första platsen.
Rubens här skall ha sitt läger på den södra sidan, ordnad i avdelningar. Elisur, Shedeurs son, är hövding över Rubens män, de 46 500 som mönstrats i hans avdelning. Intill honom skall dels Simons stam ha sitt läger med Shelumiel, Surishaddajs son, som hövding över Simons män, de 59 300 som mönstrats i hans avdelning, dels Gads stam med Eljasaf, Deguels son, som hövding över Gads män, de 45 650 som mönstrats i hans avdelning. De mönstrade i Rubens läger är sammanlagt 151 450 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den andra platsen.
Vid uppbrott skall uppenbarelsetältet och leviternas läger inta platsen i mitten, mellan de övriga lägren. Alla skall bryta upp i den ordning de varit lägrade, var och en på sin bestämda plats och under sin fana.
Efraims här, ordnad i avdelningar, skall ha sitt läger på den västra sidan. Elishama, Ammihuds son, är hövding över Efraims män, de 40 500 som mönstrats i hans avdelning. Intill honom dels Manasses stam med Gamliel, Pedasurs son, som hövding över Manasses män, de 32 200 som mönstrats i hans avdelning, dels Benjamins stam med Avidan, Gidonis son, som hövding över Benjamins män, de 35 400 som mönstrats i hans avdelning. De mönstrade i Efraims läger är sammanlagt 108 100 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den tredje platsen.
Dans här skall ha sitt läger på den norra sidan, ordnad i avdelningar. Achieser, Ammishaddajs son, är hövding över Dans män, de 62 700 som mönstrats i hans avdelning. Intill honom skall dels Ashers stam ha sitt läger med Pagiel, Okrans son, som hövding över Ashers män, de 41 500 som mönstrats i hans avdelning, dels Naftalis stam med Achira, Enans son, som hövding över Naftalis män, de 53 400 som mönstrats i hans avdelning. De mönstrade i Dans läger är sammanlagt 157 600 man. Vid uppbrott skall de inta den sista platsen, under sin fana.
Detta var de israeliter som blev mönstrade, familj för familj. De mönstrade i samtliga läger var sammanlagt 603 550 man, ordnade i häravdelningar. Leviterna blev inte mönstrade tillsammans med de övriga israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.
Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose: så slog de läger under sina fanor, och så bröt de upp, var och en med sin släkt och sin familj.
