Förordning (1984:140) om allmän tolk
SFS nr: 1984:140
Departement/myndighet: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1984-03-29
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
1 § Allmän tolk skall finnas vid Haparanda och Gällivare tingsrätter för tolkning i finska språket.
2 § Allmän tolk förordnas av tingsrätten.
3 § Den som förordnats till allmän tolk är skyldig att på tingsrättens begäran biträda som tolk vid rättens handläggning av mål och ärenden.
Parter och andra rättssökande som anser att en allmän tolk behövs i ett mål eller ärende bör anmäla detta till tingsrätten om inte rätten har bestämt annat.
Lag (1994:243) om Allmänna arvsfonden
SFS nr: 1994:243
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1994-04-21
Ändrad: t.o.m. SFS 2012:84
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / LagrummetInnehåll
1 § Allmänna arvsfonden består av egendom som tillfallit fonden genom arv, gåva, testamente eller förmånstagarförordnande i försäkringsavtal, enligt 32 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) eller genom domstolsbeslut.
Vad som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller också egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Lag (2005:814).
2 § Av de medel som under ett år har tillfallit fonden skall en tiondel läggas till fonden vid årets utgång. Återstoden och årets avkastning skall vara tillgängliga för utdelning från och med närmast följande år men får också läggas till fonden. Lag (1996:309).
3 § Om ett testamente eller en gåva till förmån för fonden har förenats med villkor, beslutar Kammarkollegiet om egendomen skall tas emot.
4 § Testamente till någon annan än fonden får godkännas av Kammarkollegiet om det inte finns någon anledning till klander. Ett testamente, som kan antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, får godkännas även om det finns anledning till klander.
5 § Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder.
6 § Stöd ur fonden skall i första hand lämnas till verksamhet som är nyskapande och utvecklande. Sådant stöd får också, om det bedöms som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar, lokaler och utrustning.
7 § Stöd enligt 6 § får lämnas till organisationer som bedriver ideell verksamhet. Stöd enligt 6 § första meningen får om det finns särskilda skäl lämnas även till en offentlig huvudman.
Stöd får inte lämnas till enskilda personer.
7 a § Arvsfondsdelegationen skall ha en samlad strategi för uppföljning och utvärdering av beviljade stöd. Vid större utvärderingar skall, om inte särskilda skäl föreligger, vetenskaplig expertis anlitas. Lag (2003:1066).
Handläggning av ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden
8 § Arvsfondsdelegationen beslutar om fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden. Om det finns särskilda skäl får regeringen, efter förslag från Arvsfondsdelegationen, besluta att annan myndighet skall fördela visst stöd. Regeringens beslut skall avse en bestämd tidsperiod. Lag (2003:1066).
8 a § Har upphävts genom lag (2008:1423).
8 b § Regeringen utser ledamöterna i Arvsfondsdelegationen.
I Arvsfondsdelegationen skall såväl ledamöter från Regeringskansliet, varav en är ordförande, som andra ledamöter ingå. En majoritet av ledamöterna skall utgöras av personer som inte arbetar i Regeringskansliet.
Ledamöterna i Arvsfondsdelegationen skall ha god kunskap om barn, ungdomar eller personer med funktionshinder. Lag (2003:1066).
9 § Ansökan om stöd ur fonden skall vara skriftlig, och innehålla de uppgifter som behövs för att bedöma sökandens förutsättningar att få stöd ur fonden.
Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud.
Förbindelse och villkor vid stöd till lokaler och anläggningar
9 a § Den som ur Allmänna arvsfonden beviljas stöd till lokaler eller anläggningar skall förbinda sig att under minst tio år använda den lokal eller den anläggning som stödet avser för det ändamål och med de villkor som förutsattes när stödet beviljades.
Om inte något hindrar det eller om det inte av särskilda skäl är obehövligt, skall Arvsfondsdelegationen som villkor för stöd föreskriva att lokalen eller anläggningen skall vara anpassad för personer med funktionshinder. Lag (2003:1066).
9 b § Efter ansökan från den som har beviljats stöd kan Arvsfondsdelegationen, om särskilda skäl föreligger, medge undantag i den förbindelse eller från de villkor som anges i 9 a § första stycket. Lag (2003:1066).
Skyldighet att hålla medel avskilda
10 § Den som har tagit emot stöd ur Allmänna arvsfonden skall, om inte annat anges i beslutet, vara skyldig att hålla medlen avskilda.
Redovisning och återbetalningsskyldighet
11 § Den som beviljas stöd ur Allmänna arvsfonden skall föreläggas att inom viss tid efter mottagandet av medlen skriftligen redovisa hur medlen har använts och på begäran lämna det underlag som behövs för granskningen av redovisningen. Lag (2003:1066).
12 § Stöd ur fonden skall betalas tillbaka
1. om stödet inte har förbrukats inom angiven tid eller för avsett ändamål,
2. om mottagaren inte inom föreskriven tid har lämnat redovisning eller underlag enligt 11 §,
3. om mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att stöd ur fonden har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta.
Stöd till lokaler eller anläggningar skall återbetalas helt eller delvis
1. om användningen av lokalen eller anläggningen ändras, eller
2. om lokalen eller anläggningen säljs inom en tioårsperiod, utan Arvsfondsdelegationens medgivande. Lag (2003:1066).
13 § Om den myndighet till vilken redovisning lämnas finner att det finns skäl att överväga ett åläggande för mottagaren att betala tillbaka stöd ur fonden, skall ärendet överlämnas till Kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Kammarkollegiet får, om det finns särskilda skäl, besluta att mottagaren helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet.
14 § Allmänna arvsfondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet, som en särskild fond.
15 § Fondens rätt till egendom bevakas av Kammarkollegiet. Kollegiet för fondens talan i mål och ärenden som rör fonden.
16 § Medel som tillfaller fonden skall överlämnas till Kammarkollegiet. Kammarkollegiet skall ta emot och granska redovisning för förvaltning av egendom som tillfaller fonden.
16 a § Kammarkollegiet skall varje år till regeringen lämna en redovisning för förvaltningen av Allmänna arvsfonden som avser det senast avslutade räkenskapsåret. Redovisningen skall lämnas i samband med Kammarkollegiets årsredovisning. Riksrevisionen skall i enlighet med vad som föreskrivs i 5 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. granska redovisningen. Lag (2003:1066).
17 § Om det vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna arvsfonden eller om fonden är testamentstagare skall den som har boet i sin vård anmäla detta till Kammarkollegiet. Kammarkollegiet skall förordna en god man att företräda fonden vid boutredningen.
18 § God man behöver inte förordnas
1. om fonden har uteslutits från arv genom testamente och Kammarkollegiet bedömer att det inte finns någon anledning till klander,
2. om boet har större skulder än tillgångar och det inte behövs en god man för att ta vård om egendomen, eller
3. om egendom som har tillfallit fonden som legat utgörs av pengar.
19 § Om egendom har tillfallit fonden genom gåva som inte endast utgörs av pengar skall Kammarkollegiet förordna en god man att ta hand om egendomen.
20 § Kammarkollegiet skall övervaka att den gode mannen fullgör sina uppgifter.
I fråga om god man enligt denna lag gäller vad som är föreskrivet om sysslomän i 18 kap. handelsbalken.
Försäljning av fondens egendom m. m.
21 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kammarkollegiet beslutar om försäljning av fast egendom eller tomträtt som har tillfallit fonden.
22 § Annan lös egendom än tomträtt skall av den gode mannen säljas på offentlig auktion, om Kammarkollegiet inte medger annat.
Fordringar får säljas endast om de inte kan drivas in.
Om särskilda föreskrifter har lämnats genom ett testamente, skall de tillämpas.
23 § Om det i ett dödsbo finns egendom som förvaltas av en god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken och som har tillfallit fonden, gäller ifråga om egendomens försäljning 21 och 22 §§.
24 § Arv eller försäkringsbelopp, som har tillfallit Allmänna arvsfonden, får helt eller delvis avstås till någon annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller till andra särskilda omständigheter kan anses stämma överens med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv eller försäkringsbelopp avstås till arvlåtarens släkting eller någon annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt.
25 § Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt.
Om det finns särskilda skäl får ett belopp av det arv som tillfallit fonden tillsammans med sådan egendom avstås till mottagaren av denna att användas för sådana omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att bevara egendomen.
26 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kammarkollegiet beslutar om avstående av arv och försäkringsbelopp.
27 § Den som vill att ett arv eller ett försäkringsbelopp som har tillfallit fonden ska avstås helt eller delvis, ska ansöka om detta hos Kammarkollegiet. Kammarkollegiet får uppdra åt länsstyrelsen att utreda frågan.
Om Kammarkollegiet inte får besluta i ärendet, ska kollegiet överlämna handlingarna med eget yttrande till regeringen.
En ansökan om arvsavstående ska göras senast tre år efter dödsfallet eller efter det att arvet genom preskription har tillfallit fonden.
Om en ansökan har kommit in för sent ska den avvisas.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt denna lag. Lag (2012:84).
28 § Kammarkollegiets beslut enligt 13 § och 27 § fjärde stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas. Lag (2003:1066).
29 § Kostnader för fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden skall betalas ur fonden enligt de grunder som regeringen bestämmer.
30 § Kammarkollegiets kostnader för att förvalta och företräda fonden enligt denna lag skall betalas ur fonden enligt de grunder som regeringen bestämmer.
31 § Regeringen skall varje år före juni månads utgång lämna redovisning till riksdagen för hur Allmänna arvsfonden har förvaltats och hur stöd från fonden har fördelats under föregående räkenskapsår samt ange den kommande inriktningen av stödet.
Kammarkollegiets redovisning för förvaltningen av fonden skall fogas till regeringens redovisning till riksdagen. Lag (2003:1066).
32 § När delgivning ska ske med Allmänna arvsfonden är chefen för Kammarkollegiet, eller någon annan person som är behörig att ta emot delgivningen för Kammarkollegiets räkning, delgivningsmottagare. Lag (2010:1963).
Övergångsbestämmelser 1994:243
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
1. beslut om stöd och arvsavstående som har meddelats före ikraftträdandet,
2. anmälan som har gjorts till en tingsrätt enligt 7 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden före ikraftträdandet samt
3. ansökan om arvsavstående som har gjorts före ikraftträdandet.
1996:309
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången på redovisning som avser budgetåret 1995/96.
Medel som tillfallit fonden under perioden den 1 juli 1995-den 31 december 1995, med undantag för avsättning till fonden enligt 2 §, samt avkastning för samma tid skall vara tillgängliga för utdelning under 1996.
2003:1066
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. Ärenden angående fördelning av stöd handläggs enligt 8 § i dess tidigare lydelse om ärendet har överlämnats till regeringen före ikraftträdandet. Beslut som avses i 28 § och som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
2010:1963
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller lämnats före den 1 april 2011.
Förordning (2004:484) om Allmänna arvsfonden
SFS nr: 2004:484
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2004-05-27
Ändrad: t.o.m. SFS 2013:864
Tryckt version: pdf, utan ändringar (Lagrummet)
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / LagrummetInnehåll
1 § Bestämmelser om Arvsfondsdelegationen finns i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Delegationen skall därutöver informera allmänheten om arvsfondens ändamål och fondmedlens användningsområde.
2 § Myndigheten leds av en nämnd.
Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande och högst fem andra ledamöter. Ledamöterna utses för högst två år med möjlighet till nytt förordnande. Förordning (2007:1133).
2 a § Kammarkollegiet utför administrativa och handläggande uppgifter åt Arvsfondsdelegationen. Förordning (2013:864).
3 § Arvsfondsdelegationen kan förordna sakkunniga för visst angivet uppdrag.
De sakkunniga har förslags- och yttranderätt i delegationen, men saknar rösträtt.
4 § Arvsfondsdelegationen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.
5 § Har upphävts genom förordning (2007:1133).
6 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen:
7 § om medverkan i EU-arbetet och annat internationellt samarbete,
8 § om arbetsgivarpolitik,
15 § om beslutförhet, och
20 § tredje stycket om beslut utan föredragning. Förordning (2007:1133).
7 § Förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag skall inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen.
8 § Arvsfondsdelegationen skall varje år före mars månads utgång lämna en verksamhetsberättelse till regeringen med en samlad redovisning av myndigheters stödgivning ur Allmänna arvsfonden som avser det senast avslutade räkenskapsåret.
Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden
9 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall ges in till Arvsfondsdelegationen eller, om regeringen enligt 8 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden har överlämnat till en annan myndighet att fördela stöd, till denna myndighet.
10 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall innehålla en beskrivning av det ändamål (projekt) för vilket stöd söks, ekonomisk kalkyl, tid och plats för genomförandet och plan för dokumentation av projektet.
Till ansökan skall i förekommande fall bifogas sökandens stadgar och senaste verksamhetsberättelse samt uppgifter om styrelsens sammansättning.
11 § Om en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden inte uppfyller föreskrifterna i 10 §, skall sökanden ges möjlighet att komplettera ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt skick.
11 a § Fonddelegationen inom Kammarkollegiet beslutar om långsiktig placeringsinriktning, ramar och riktlinjer för hantering av risker samt andra strategiska frågor för förvaltningen av Allmänna arvsfondens kapital. Förordning (2011:1149).
Underrättelse till Kammarkollegiet
12 § Skatteverket ska underrätta Kammarkollegiet, om det vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare.
Skatteverket ska även underrätta Kammarkollegiet när verket har förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 § ärvdabalken i fråga om en arvinge som vistas på okänd ort eller är okänd och när den avlidne, såvitt det är känt för Skatteverket, inte har efterlämnat någon annan arvinge som är berättigad till arvet före Allmänna arvsfonden. Förordning (2011:989).
13 § Kammarkollegiet får besluta om att avstå från arv eller försäkringsbelopp enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, när någon har ansökt om att egendom ska avstås.
Om det i ett ärende om avstående av arv eller försäkringsbelopp som tillfallit Allmänna arvsfonden uppkommer någon fråga av särskild vikt från allmän synpunkt, ska kollegiet lämna över frågan med eget yttrande till regeringen för avgörande. Förordning (2013:864).
13 a § Uppdrag att utreda frågor om arvsavstående enligt 27 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden lämnas till
1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands eller Västmanlands län,
2. Länsstyrelsen i Östergötlands län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,
4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Västra Götalands eller Hallands län,
5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Dalarnas, Värmlands, Örebro eller Gävleborgs län,
6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Västernorrlands eller Jämtlands län, och
7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när den avlidne senast har haft sitt hemvist i Norrbottens eller Västerbottens län. Förordning (2012:357).
Försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m.m.
14 § Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas så snart det kan ske, till högsta möjliga pris och på ett ändamålsenligt sätt.
15 § Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller statlig myndighet om en blivande försäljning, när det med hänsyn till egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter sig sannolikt att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen
a) för ett kommunalt eller statligt ändamål (samhällsbyggnadsändamål), eller
b) för att tillgodose intressen som den har att bevaka.
16 § Frågan om försäljning av egendom prövas av Kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner kronor, och av regeringen, om värdet är högre.
Med värde avses taxeringsvärdet eller, om sådant saknas, det marknadsvärde som har bedömts vid en särskild värdering.
17 § Kammarkollegiet har hand om försäljningen.
Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita andra myndigheter under regeringen.
18 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk skall eventuella hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till dess marknadsvärde. Detta gäller dock inte om Kammarkollegiet eller regeringen beslutat att fastigheten skall säljas till den kommun där den finns för att användas för samhällsbyggnadsändamål.
19 § Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas för verkställigheten av bestämmelserna i 14-18 §§.
20 § Bestämmelserna i 14-19 §§ skall också gälla tomträtt.
20 a § Arvsfondsdelegationens kostnader för fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden och Kammarkollegiets kostnader för att förvalta och företräda fonden, ska betalas med högst de belopp som regeringen bestämmer för varje år. Beloppen fastställs efter en bedömning av vad som utgör rimliga administrativa kostnader i förhållande till Allmänna arvsfondens medel.
Kammarkollegiet respektive Arvsfondsdelegationen ska till regeringen senast i oktober varje år lämna ett kostnadsförslag för det kommande årets verksamhet. När det gäller kostnader för att förvalta Allmänna arvsfondens kapital ska dock förslaget lämnas av fonddelegationen inom Kammarkollegiet. Förordning (2011:1149).
21 § Myndigheters beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser 2013:864
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om ansökan om avstående kommit in till Kammarkollegiet före ikraftträdandet.
Förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar
SFS nr: 1982:270
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1982-04-29
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
nyårsdagen den 28 januari; Konungens namnsdag den 12 mars; Kronprinsessans namnsdag påskdagen den 30 april; Konungens födelsedag den 1 maj pingstdagen den 6 juni; Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag midsommardagen den 14 juli; Kronprinsessans födelsedag den 8 augusti; Drottningens namnsdag dag för val i hela riket till riksdagen den 24 oktober; FN-dagen den 6 november; Gustav Adolfsdagen den 10 december; Nobeldagen den 23 december; Drottningens födelsedag juldagen.
Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
SFS nr: 1971:289
Departement/myndighet: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1971-06-04
Omtryck: SFS 1981:1323
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:905
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / LagrummetInnehåll
1 § Högsta förvaltningsdomstolen är enligt regeringsformen högsta allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i Stockholm.
Kammarrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under Högsta förvaltningsdomstolen.
Kammarrätterna är Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall och Kammarrätten i Jönköping.
Förvaltningsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammarrätterna. Regeringen meddelar föreskrifter om förvaltningsrätternas domkretsar. Lag (2010:1398).
2 § Högsta förvaltningsdomstolen prövar
1. överklaganden av en kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291),
2. överklaganden av andra beslut i förvaltningsärenden som enligt lag ska göras till domstolen, och
3. ansökningar om resning och återställande av försutten tid i andra fall än som anges i 8 §.
I 17 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser om att begäran om förklaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls i vissa fall ska göras hos Högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen prövar som första domstol om ett justitieråd i Högsta domstolen ska skiljas eller avstängas från sin anställning eller vara skyldig att genomgå läkarundersökning. Lag (2013:649).
3 § Högsta förvaltningsdomstolen består av fjorton justitieråd eller det högre antal som behövs. Minst två tredjedelar av antalet justitieråd ska vara lagfarna. Justitieråden får inte inneha eller utöva något annat ämbete.
Ett av justitieråden ska vara domstolens ordförande.
När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta förvaltningsdomstolen, får den som avgått med ålderspension från sin anställning som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd ska även tillämpas på ersättare.
Om justitieråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet. Lag (2010:1398).
4 § Högsta förvaltningsdomstolen får vara indelad i avdelningar. Om Högsta förvaltningsdomstolen är indelad i avdelningar, är Högsta förvaltningsdomstolens ordförande även ordförande på en avdelning. Ett av de övriga justitieråden är ordförande på annan avdelning. Lag (2010:1398).
4 a § Rätten ska, om inte annat följer av andra och tredje styckena eller 4 b § andra stycket, bestå av minst fem ledamöter vid prövning av själva saken i
1. mål där prövningstillstånd har beviljats av Högsta förvaltningsdomstolen,
2. mål där Högsta förvaltningsdomstolen är första domstolsinstans,
3. mål som avses i 35 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291), och
4. mål om resning eller återställande av försutten tid, om prövningen inte är enkel.
I mål som avses i första stycket är rätten domför med fyra ledamöter om tre av dessa är ense om slutet.
I mål om rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får rätten bestå av tre eller fyra ledamöter om det är fråga om att avvisa en för sent inkommen ansökan eller om prövningen annars är enkel.
När Högsta förvaltningsdomstolen avger ett sådant yttrande som avses i 2 § lagen (1974:579) om handläggningen av nådeärenden ska rätten bestå av minst tre ledamöter. Lag (2010:1398).
4 b § I andra fall än sådana som avses i 4 a § beslutar Högsta förvaltningsdomstolen för varje mål eller ärende hur många ledamöter som ska ingå i rätten.
Det som sägs i första stycket gäller även vid prövning av
1. frågor om beviljande av prövningstillstånd i kammarrätt, och
2. överklagade beslut enligt vilka ett överklagande har avvisats som för sent inkommet. Lag (2010:1398).
4 c § Fler än sju ledamöter får inte ingå i rätten, om inte annat följer av 5 §. Lag (2009:345).
5 § Om det vid överläggning till dom eller beslut framkommer att den mening som råder i rätten avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta förvaltningsdomstolen, får rätten besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet ska avgöras av Högsta förvaltningsdomstolen i dess helhet. Ett sådant beslut får också meddelas om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller en viss fråga avgörs av Högsta förvaltningsdomstolen i dess helhet.
Om det i olika domar eller beslut av Högsta förvaltningsdomstolen har kommit till uttryck mot varandra stridande åsikter i fråga om en viss rättsgrundsats eller lagtolkning, gäller första stycket första meningen endast om rätten finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.
När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta förvaltningsdomstolen i dess helhet ska alla justitieråd som inte har förhinder delta i avgörandet. Lag (2010:1398).
5 a § Om rätten består av fler än två ledamöter och en av dessa får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Lag (2009:345).
6 § När Högsta förvaltningsdomstolen behandlar en ansökan om resning i ett mål eller ärende som har avgjorts av Högsta förvaltningsdomstolen, får inte någon ledamot som deltagit i det tidigare avgörandet ingå i rätten, om ett tillräckligt antal ledamöter ändå finns tillgängligt inom domstolen. Lag (2010:1398).
7 § För beredning och föredragning av mål i Högsta förvaltningsdomstolen finns hos domstolen särskilda tjänstemän. Lag (2010:1398).
8 § En kammarrätt prövar
1. överklaganden som enligt lag eller annan författning ska göras till domstolen,
2. mål om ersättning för kostnader enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen,
3. sådana ansökningar om resning i mål eller ärenden som enligt 11 kap. 13 § regeringsformen ska prövas av förvaltningsdomstol, om målet eller ärendet slutligt avgjorts av en förvaltningsrätt eller förvaltningsmyndighet, och
4. ansökningar om återställande av försutten tid för överklagande eller därmed jämförbar åtgärd till en förvaltningsrätt, kammarrätt eller förvaltningsmyndighet.
Regeringen meddelar föreskrifter om kammarrätternas domkretsar. Lag (2013:85).
8 a § Förekommer det vid mer än en kammarrätt flera mål som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av kammarrätterna, om det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part.
En kammarrätt får, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett mål till en annan kammarrätt som handlägger sådana mål.
Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan kammarrätter meddelas av regeringen. Lag (1998:373).
9 § Innefattar besvär även fråga, som det ankommer på regeringen att avgöra, och finner kammarrätten frågorna ej böra avgöras var för sig, skall kammarrätten med eget utlåtande överlämna målet till regeringens prövning.
10 § I varje kammarrätt ska det finnas en kammarrättspresident, en eller flera kammarrättslagmän samt kammarrättsråd av vilka en eller flera ska vara vice ordförande. De ska vara lagfarna. Lag (2010:1398).
11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman.
Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) finns i 13 a §. Lag (2013:85).
12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten.
När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten, är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten.
Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför.
En kammarrätt är domför utan nämndemän
1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs,
2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som avser endast målets beredande, och
3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak.
Handläggs ett mål som avses i andra stycket gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet.
Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) finns i 13 a §.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet.
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av en annan anställd i kammarrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta. Lag (2013:85).
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i kammarrättens domkrets för tjänstgöring i kammarrätten. Regeringen eller myndigheten skall vidare för varje län inom domkretsen fastställa det antal nämndemän som skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (1983:372).
13 a § En kammarrätt ska vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) bestå av tre lagfarna ledamöter och två sådana särskilda ledamöter som anges i 13 b §.
Om en av de särskilda ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför om tre av de kvarvarande ledamöterna är ense om slutet.
En kammarrätt är domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som anges i 12 § fjärde stycket samt vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. Lag (2013:85).
13 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid särskilda ledamöter för varje kammarrätt. De särskilda ledamöterna ska ha god kännedom om kommunal verksamhet.
Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.
Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda ledamöterna efter samråd med dem. Lag (2013:85).
14 § Om det i lag eller annan författning föreskrivs att talan ska väckas vid eller beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, ska det göras vid en förvaltningsrätt.
Ett beslut ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning.
Förekommer det vid mer än en förvaltningsrätt flera mål som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av förvaltningsrätterna om det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part.
En förvaltningsrätt får, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett mål till en annan förvaltningsrätt som handlägger sådana mål.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan förvaltningsrätter. Lag (2009:773).
14 a § Innefattar ett överklagande även en fråga som det ankommer på regeringen att avgöra ska förvaltningsrätten överlämna målet till kammarrätten för handläggning enligt 9 §. Lag (2009:773).
15 § I en förvaltningsrätt ska det finnas en lagman.
Om regeringen inte bestämmer något annat ska det i en förvaltningsrätt även finnas en eller flera rådmän. I de förvaltningsrätter som regeringen bestämmer ska det också finnas en eller flera chefsrådmän.
Lagmän, chefsrådmän och rådmän ska vara lagfarna. Lag (2013:85).
16 § En förvaltningsrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är lagmannen eller en chefsrådman.
Om särskild sammansättning av förvaltningsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Lag (2009:773).
17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet.
Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering och av vissa mål om elektronisk kommunikation finns, förutom i 18 §, bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) respektive lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa hur många nämndemän som ska finnas inom varje förvaltningsrätts domkrets för tjänstgöring i domstolen. Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem. Lag (2009:773).
17 a § Förvaltningsrätten ska vid behandling av mål enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) bestå av en lagfaren ledamot och två sådana särskilda ledamöter som anges i 17 b §.
Förvaltningsrätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna i sådana fall som anges i 18 § första och andra stycket samt fjärde stycket 1. Lag (2009:773).
17 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid särskilda ledamöter för varje förvaltningsrätt. De särskilda ledamöterna ska ha god kännedom om kommunal verksamhet.
Om det medan en särskild ledamot deltar i behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå gälla i det pågående målet.
Förvaltningsrätten fördelar tjänstgöringen mellan de särskilda ledamöterna efter samråd med dem. Lag (2013:85).
18 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. Lag (2013:312).
Vissa bestämmelser om kammarrätt och förvaltningsrätt
19 § /Upphör att gälla U:2014-09-01/ Nämndeman i kammarrätt och förvaltningsrätt utses genom val. Val förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
När val av de nämndemän som ingår i förvaltningsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering ska ske framgår av fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt ska väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts till nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han eller hon är behörig, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han eller hon är folkbokförd.
Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Lag (2009:773).
19 §/Träder i kraft I:2014-09-01/ Nämndemän utses genom val. Val förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Regeringen får för ett visst län besluta att nämndemän i kammarrätt ska väljas bland dem som för samma tjänstgöringstid har utsetts till nämndemän i hovrätt. En nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han eller hon är behörig, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han eller hon är folkbokförd.
Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Lag (2014:905).
20 § /Upphör att gälla U:2014-09-01/ Valbar till nämndeman i en kammarrätt eller förvaltningsrätt är varje svensk medborgare som är folkbokförd i det län eller den del av länet som hör till kammarrättens eller förvaltningsrättens domkrets och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Den som är anställd vid en domstol, Skatteverket, en länsstyrelse, Försäkringskassan, Migrationsverket eller Transportstyrelsen får inte vara nämndeman. Detsamma gäller en lagfaren domare, åklagare, polisman och advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol samt en ledamot av en skattenämnd.
En nämndeman i en förvaltningsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i en kammarrätt.
Till nämndeman bör endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.
Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.
Domstolen prövar självmant den valdes behörighet. Lag (2013:85).
20 §/Träder i kraft I:2014-09-01/ Valbar till nämndeman är varje svensk medborgare som är folkbokförd i det län eller den del av länet som hör till kammarrättens eller förvaltningsrättens domkrets och som inte är underårig, är i konkurstillstånd eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Den som är anställd vid en domstol, Skatteverket, en länsstyrelse, Försäkringskassan, Migrationsverket eller Transportstyrelsen får inte vara nämndeman. Detsamma gäller en lagfaren domare, åklagare, polisman och advokat eller någon annan som har till yrke att föra andras talan inför domstol samt en ledamot av en skattenämnd.
Ingen får samtidigt vara nämndeman i en kammarrätt och i en förvaltningsrätt.
Till nämndeman får endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget.
Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter fyra år.
Domstolen ska kontrollera behörigheten och, i fråga om laglydnad, lämpligheten hos den som har utsetts till nämndeman. Lag (2014:905).
20 a § En nämndeman har rätt till ledighet från anställning i den utsträckning som behövs för att han eller hon skall kunna utföra sitt uppdrag. Lag (2006:851).
21 § /Upphör att gälla U:2014-09-01/ Nämndemän i kammarrätt och förvaltningsrätt utses för fyra år. Den som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en nämndeman som visar giltigt hinder.
Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget.
Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig, upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman, som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar, får ha kvar sitt uppdrag under resten av mandatperioden.
Bestämmelser om mandatperiod för sådan nämndeman som ingår i förvaltningsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän inom domkretsen får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket. Lag (2009:773).
21 §/Träder i kraft I:2014-09-01/ En nämndeman utses för fyra år. Den som har fyllt sextio år får avgå som nämndeman. Domstolen får entlediga en nämndeman som visar giltigt hinder.
Domstolen ska entlediga en nämndeman som genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.
Om en nämndeman inte längre är valbar eller behörig upphör nämndemannens uppdrag. Fullmäktige får dock besluta att en nämndeman som till följd av ändrad folkbokföring inte längre är valbar får ha kvar sitt uppdrag under resten av tjänstgöringstiden.
Om en nämndemans uppdrag upphör under tjänstgöringstiden utses en ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän inom domkretsen får en nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket. Lag (2014:905).
22 § Domstolen får stänga av en nämndeman från tjänstgöringen om han eller hon
1. är föremål för ett ärende om entledigande,
2. är föremål för förundersökning eller står under åtal för ett brott som vid fällande dom kan antas leda till entledigande, eller
3. i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.
Ett beslut om avstängning enligt första stycket 3 skall gälla för viss tid, dock högst sex månader. Lag (2006:851).
23 § Beslut om entledigande och avstängning av nämndemän får överklagas till en särskild statlig nämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.
Regeringen meddelar föreskrifter om nämnden. Lag (2006:851).
24 § En nämndeman som entledigats eller avgått är, om han eller hon alltjämt är valbar, skyldig att fullgöra uppdraget till dess domstolen fått besked om att annan blivit vald samt att även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål i vars handläggning han eller hon tidigare har deltagit. Detta gäller dock inte den som entledigats enligt 21 § andra stycket eller som avgått sedan ett ärende om sådant entledigande eller om avstängning har inletts. Lag (2006:851).
25 § har upphävts genom lag (1986:1285).
26 § I fråga om omröstning i allmän förvaltningsdomstol gäller bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i tillämpliga delar. Lag (1997:392).
27 § Allmän förvaltningsdomstol sammanträder på den ort där den har sitt säte eller där avdelning av domstolen är förlagd. När det föreligger särskilda skäl får domstolen sammanträda på annan ort.
28 § Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol ska vara svenska medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte utöva befattning som ledamot eller föredragande. I fråga om nämndemän i kammarrätterna och förvaltningsrätterna gäller 20 och 21 §§.
Ledamöter och föredragande i allmän förvaltningsdomstol ska ha avlagt domared.
De som står i sådant förhållande till varandra som anges i 4 kap. 12 § rättegångsbalken får inte samtidigt tjänstgöra som ledamöter i allmän förvaltningsdomstol. Lag (2009:773).
28 a § I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av sådana domare som avses i 3, 4, 10 och 15 §§. Lag (2010:1398).
29 § Har upphävts genom lag (2013:85).
30 § Vid allmän förvaltningsdomstol finns kansli.
Övergångsbestämmelser 1984:135
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser i fråga om mellankommunala skatterätten skall dock alltjämt gälla i mål där den handläggning i vilken nämndemän skall delta har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till handläggningen.
1986:1285
Denna lag träder i kraft, i fråga om 20 § den 1 januari 1987, och i övrigt den 1 juli 1988.
1988:617
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän i fall som avses i 21 § första stycket upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de landsting och kommunfullmäktige som nyvalts under detta år.
1988:1481
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i mål enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall.
1989:300
Denna lag träder i kraft, såvitt gäller ändrad beteckning på smittskyddslagen, den 1 juli 1989 och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
1990:362
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.
1990:451
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om nämndemän som valts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
1991:208
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Den som vid ikraftträdandet har förordnande som försäkringsrätts- assessor utan att vara lagfaren får, utan hinder av bestämmelserna i 10 och 12 §§, tjänstgöra som ledamot i mål som prövas av kammarrätt med tillämpning av 20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
1991:539
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 20 § första stycket den 1 juli 1991 i övrigt den dag regeringen bestämmer.
1992:1529
Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket punkten 2 beträffande lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m. m. den 1 januari 1993 och beträffande lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade den 1 januari 1994, och i övrigt den 1 juli 1993. Lag (1993:759).
1994:208
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
1994:1623
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den nya lydelsen av 20 § skall dock tillämpas första gången efter valet år 1998.
3. Val enligt den nya lydelsen av 21 § skall äga rum första gången år 1998.
4. Löpande tjänstgöringstid för de nämndemän som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.
1994:1914
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Hänvisningen i 18 § fjärde stycket 5 till 35 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) tillämpas första gången i mål avseende fastighetstaxering år 1996.
1995:21
Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 § första stycket 1 och 20 § den 1 juli 1995 och i övrigt den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Ansökningar som avses i 8 § 4 och 5 som före utgången av mars 1995 kommit in till Regeringsrätten men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser. Regeringsrätten får dock överlämna ett sådant ärende till kammarrätten.
1997:392
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997. Genom lagen upphävs lagen (1996:1634) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
2. Om handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet gäller 17 § i sin äldre lydelse.
1997:516
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272), bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen (1994:200).
2007:1094
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål som avser upphandlingar på vilka lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är tillämplig.
2009:773
1. Denna lag träder i kraft den 15 februari 2010.
2. Om ett mål eller ärende ska handläggas av länsrätt enligt bestämmelser i någon upphävd lag ska målet eller ärendet efter ikraftträdandet handläggas av förvaltningsrätt.
2010:1398
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Vid tillämpning av 3 § ska med justitieråd som avgått med ålderspension jämställas regeringsråd som avgått med ålderspension.
2011:1303
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. samt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt de skatteförfattningar som avses i 18 § fjärde stycket 2 i dess äldre lydelse.
2013:85
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter i 8 § första stycket 5 gäller för mål som har inletts före ikraftträdandet.
2014:905
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en nämndeman vars tjänstgöringsperiod upphör senast den 31 december 2014.
3. För en nämndeman som utses 2014 upphör tjänstgöringsperioden senast den 31 december 2015.
4. Val av nämndemän ska genomföras 2015 för en tjänstgöringsperiod som börjar den 1 januari 2016.
rätt jobbigt att sitta och jobba igenom allt det där...
erikn90:
rätt jobbigt att sitta och jobba igenom allt det där...
Jag garanterar dig att det kommer att vara värt det i längden. Du är väl medveten om att "jag visste inte" inte är ett giltligt argument när det kommer till att försvara sig om man begår ett brott?
Förordning (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m.
SFS nr: 1977:937
Departement/myndighet: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1977-11-17
Ändrad: t.o.m. SFS 2013:1078
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / LagrummetInnehåll
1 § Överklagande till kammarrätt tas upp
1. av Kammarrätten i Stockholm när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Uppsala eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar,
2. av Kammarrätten i Göteborg när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Karlstad eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar eller av en utlandsmyndighet,
3. av Kammarrätten i Sundsvall när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Falun, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Umeå, Förvaltningsrätten i Luleå eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar, och
4. av Kammarrätten i Jönköping när beslut i närmast föregående instans har meddelats av Förvaltningsrätten i Linköping, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Växjö eller av en förvaltningsmyndighet som är belägen inom dessa förvaltningsrätters domkretsar. Förordning (2009:872).
2 § Ansökningar om resning och om återställande av försutten tid prövas av den kammarrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. Förordning (1997:1110).
3 § Bestämmelser om Kammarrätten i Stockholm i dess egenskap av Migrationsöverdomstol finns i utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:89).
4 § Har upphävts genom förordning (1998:395).
5 § I uppställningen nedan anges vilka förvaltningsrätter med tillhörande domkretsar som ska finnas i Sverige. Förvaltningsrätterna ska ha kanslier på de orter som anges i uppställningen.
Förvaltningsrätt Domkrets Kansliort Förvaltningsrätten Gotlands län samt Botkyrka Stockholm i Stockholm Danderyds, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Nykvarns, Nynäshamns, Salems, Sollentuna, Solna, Stockholms, Sundbybergs, Södertälje, Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Vallentuna, Vaxholms, Värmdö och Österåkers kommuner Förvaltningsrätten Uppsala och Västmanlands Uppsala i Uppsala län samt Norrtälje, Sigtuna och Upplands Väsby kommuner Förvaltningsrätten Skåne län Malmö i Malmö
Förvaltningsrätten Hallands län samt Ale, Göteborg i Göteborg Alingsås, Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda, Göteborgs, Härryda, Kungälvs, Lerums, Lilla Edets, Lysekils, Melleruds, Munkedals, Mölndals, Orusts, Partille, Sotenäs, Stenungsunds, Strömstads, Tanums, Tjörns, Trollhättans, Uddevalla, Vänersborgs, Åmåls och Öckerö kommuner
Förvaltningsrätten Värmlands och Örebro län Karlstad i Karlstad
Förvaltningsrätten Dalarnas och Gävleborgs län Falun i Falun
Förvaltningsrätten Jämtlands och Härnösand i Härnösand Västernorrlands län
Förvaltningsrätten Västerbottens län Umeå i Umeå
Förvaltningsrätten Norrbottens län Luleå i Luleå
Förvaltningsrätten Södermanlands och Linköping i Linköping Östergötlands län samt Vimmerby och Västerviks kommuner
Förvaltningsrätten Jönköpings län samt Jönköping i Jönköping Bollebygds, Borås, Essunga, Falköpings, Grästorps, Gullspångs, Götene, Herrljunga, Hjo, Karlsborgs, Lidköpings, Mariestads, Marks, Skara, Skövde, Svenljunga, Tibro, Tidaholms, Tranemo, Töreboda, Ulricehamns, Vara och Vårgårda kommuner
Förvaltningsrätten Kronobergs och Blekinge län Växjö i Växjö samt Borgholms, Emmaboda, Hultsfreds, Högsby, Kalmar, Mönsterås, Mörbylånga, Nybro, Oskarshamns och Torsås kommuner Förordning (2009:872).
6 § Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Luleå är migrationsdomstolar och har i denna egenskap följande domsområden:
1. Förvaltningsrätten i Stockholm: Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Gotlands län, Västmanlands län, Dalarnas län och Gävleborgs län,
2. Förvaltningsrätten i Malmö: Skåne län, Blekinge län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län och Östergötlands län,
3. Förvaltningsrätten i Göteborg: Västra Götalands län, Hallands län, Värmlands län och Örebro län,
4. Förvaltningsrätten i Luleå: Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Förordning (2013:295).
6 a § Ny beteckning 6 § genom förordning (2009:872).
7 § Överklagande till en förvaltningsrätt tas upp av Förvaltningsrätten i Göteborg när överklagandet avser beslut av
1. Regeringskansliet i ärenden enligt lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd,
2. Kammarkollegiet i ärenden enligt lagen (2010:813) om konsulära katastrofinsatser, eller
3. en utlandsmyndighet. Förordning (2013:79).
7 a § Beslut av Skatteverket som överklagas till en förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Falun om beslutet avser ärenden enligt
1. skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om punktskatt och om återbetalning av mervärdesskatt eller punktskatt enligt 64 kap. 6 § samma lag,
2. författning som anges i 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen,
3. kupongskattelagen (1970:624),
4. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,
5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
6. lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner och landsting,
7. mervärdesskattelagen (1994:200) som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag, eller
8. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter i fråga om kontroll av upplagshavare inom uppskovsförfarandet enligt 6 kap. samma lag. Förordning (2013:1078).
7 b § Beslut av Skatteverket som överklagas till en förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Karlstad om beslutet avser ärenden enligt
1. vägtrafikskattelagen (2006:227),
2. lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, eller
3. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Förordning (2009:872).
7 c § Beslut av Skatteverket som överklagas till en förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Stockholm om beslutet avser ärenden enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Förordning (2009:872).
7 d § Beslut av Kriminalvården som överklagas till en förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Linköping om beslutet gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet och beslutet avser ärenden enligt
1. lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., eller
2. lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården. Förordning (2009:872).
7 e § Beslut av Migrationsverket som överklagas till en migrationsdomstol ska tas upp av Förvaltningsrätten i Stockholm i dess egenskap av migrationsdomstol, om beslutet avser ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen (2005:716). Förordning (2009:1552).
7 f § Beslut av Migrationsverket om visering som fattats i samband med beslut om arbetstillstånd, och som överklagas till en migrationsdomstol, ska tas upp av den migrationsdomstol som är behörig att pröva överklagandet i fråga om arbetstillstånd. Om ett beslut endast avser visering ska överklagandet tas upp av Förvaltningsrätten i Göteborg i dess egenskap av migrationsdomstol. Förordning (2013:603).
Överlämnande av mål mellan domstolar
8 § Innan ett mål lämnas över till en annan domstol enligt 8 a § eller 14 § tredje eller fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall domstolarna samråda med varandra på lämpligt sätt. Om det råder olika meningar i frågan om målet skall överlämnas faller frågan.
Kan enighet inte nås om vilken domstol som skall handlägga mål som har nära samband med varandra, skall de handläggas vid den domstol där talan först inleddes. Förordning (1998:395).
9 § Parterna skall underrättas om att ett mål överlämnas till en annan domstol. Förordning (1998:395).
Övergångsbestämmelser 1984:972
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål om avgifter för år 1984 eller tidigare år.
1992:20
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet.
1995:126
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. För beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1996:26
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1996. För beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1997:1110
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998, då förordningen (1979:239) om länsrätternas kansliorter upphör att gälla. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om mål som har anhängiggjorts vid Länsrätten i Skaraborgs län före ikraftträdandet och som härrör från Habo och Mullsjö kommuner, dels i fråga om mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
2002:824
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter skall dock fortfarande tillämpas i fråga om ärenden som beslutats enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
2003:922
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 7 a § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
2005:995
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter i 7 a § gäller dock fortfarande i fråga om ärenden som har beslutats enligt lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.
2006:1259
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
2009:872
1. Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2010.
2. För avgöranden som en länsrätt meddelat före ikraftträdandet gäller 1 § i sin äldre lydelse.
3. Mål och ärenden som har inletts i länsrätt före ikraftträdandet ska vid ikraftträdandet överlämnas till den förvaltningsrätt som är behörig enligt de nya bestämmelserna. Mål och ärenden som har inletts vid Länsrätten i Stockholms län före ikraftträdandet och som härrör från Sigtuna, Norrtälje eller Upplands Väsby kommun ska dock handläggas av Förvaltningsrätten i Stockholm.
2011:475
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011.
2. För mål som har inletts i migrationsdomstol före ikraftträdandet gäller 6 § i sin äldre lydelse.
2011:1440
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.
2. För beslut i ärenden enligt skattebetalningslagen (1997:483) gäller 7 a § 1 i sin äldre lydelse.
2013:295
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2013.
2. För mål som har inletts i en migrationsdomstol före ikraftträdandet gäller 6 § i sin äldre lydelse.
Lag (1989:253) om allmänna helgdagar
SFS nr: 1989:253
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1989-05-18
Ändrad: t.o.m. SFS 2004:1320
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
1 § Med allmän helgdag avses i lag eller annan författning
söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen,
nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag,
långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag. Lag (2004:1320).
2 § Av de i 1 § angivna helgdagarna infaller
nyårsdagen den 1 januari trettondedag jul den 6 januari långfredagen fredagen närmast före påskdagen påskdagen söndagen närmast efter den fullmåne som infaller på eller närmast efter den 21 mars annandag påsk dagen efter påskdagen Kristi himmelsfärdsdag sjätte torsdagen efter påskdagen pingstdagen sjunde söndagen efter påskdagen nationaldagen den 6 juni midsommardagen den lördag som infaller under tiden den 20-26 juni
alla helgons dag den lördag som infaller under tiden den 31 oktober-6 november juldagen den 25 december annandag jul den 26 december. Lag (2004:1320).
Förordning (1971:1152) om allmänna jordbruksarrenden
SFS nr: 1971:1152
Departement/myndighet: Landsbygdsdepartementet
Utfärdad: 1971-12-17
Ändrad: t.o.m. SFS 1999:1391
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
1 § Denna förordning tillämpas när statliga myndigheter upplåter jordbruksarrende och arrendet omfattar bostad för arrendatorn.
Om det finns särskilda skäl, får arrendeavtalet ges annat innehåll än som följer av denna förordning. Förordning (1999:1391).
2 § Arrendetiden skall utgöra tio år.
Tid för förlängning av arrendeavtal enligt 9 kap. 3 § andra stycket jordabalken bestämmes till tio år.
3 § Är arrendetiden längre än fem år, skall arrendeavgiften anknytas till lämpligt index.
Arrendeavgiften skall betalas senast tre månader före varje arrendeårs utgång.
4 § Arrendet får omfatta andel i samfällighet som hör till arrendestället endast om denna är av omedelbar betydelse för jordbruket på arrendestället.
5 § Arrendatorn skall tillförsäkras rätt att till sitt husbehov fiska i vatten som hör till upplåtelsefastigheten.
Rätten till jakt skall regleras i samband med upplåtelsen.
6 § Säkerhet för arrendeavtalets fullgörande får motsvara högst två års arrendeavgifter.
Lag (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
SFS nr: 2000:192
Departement/myndighet: Finansdepartementet MF
Utfärdad: 2000-04-13
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:979
Tryckt version: pdf, utan ändringar (Lagrummet)
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / LagrummetInnehåll
- FÖRSTA AVDELNINGEN
- 1 kap. Inledande bestämmelser
- ANDRA AVDELNINGEN
- 2 kap. Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m.
- 3 kap. Fondernas ledning
- 4 kap. Medelsförvaltningen
- TREDJE AVDELNINGEN
- 5 kap. Förvaltningen av premiepensionsmedel
- FJÄRDE AVDELNINGEN
- 6 kap. Redovisning och revision m.m.
- 7 kap. Övriga bestämmelser
- Övergångsbestämmelser
FÖRSTA AVDELNINGEN
1 § I denna lag finns bestämmelser om fem från varandra oberoende statliga myndigheter som förvaltar medel inom försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Dessa är Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden.
Dessutom finns Sjätte AP-fonden som förvaltar medel inom försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Den fondens verksamhet regleras i lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden.
2 § Första–Fjärde AP-fonderna förvaltar de medel som enligt 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift ska föras till Första–Fjärde AP-fonderna.
Sjunde AP-fonden förvaltar de medel som enligt 64 kap. 18 § första stycket 2 socialförsäkringsbalken ska föras till fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden. Lag (2010:1281).
Ansvar för AP-fondernas förbindelser
3 § Avtal och andra rättshandlingar som en AP-fond ingår är bindande för staten. Detta gäller dock inte om motparten insåg eller borde ha insett att avtalet eller rättshandlingen inte föll inom fondens verksamhetsområde eller att den som handlat för fonden överskred sin befogenhet.
ANDRA AVDELNINGEN
BESTÄMMELSER OM FÖRSTA-FJÄRDE AP-FONDERNA
2 kap. Medelstilldelning och pensionsutbetalningar m.m.
1 § Försäkringskassan ska omgående till Pensionsmyndigheten överföra de medel som enligt 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter ska föras till Första–Fjärde AP- fonderna. Pensionsmyndigheten ska omgående till var och en av Första–Fjärde AP-fonderna överföra en fjärdedel av de medel som enligt 6 § lagen om fördelning av socialavgifter, 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och 6 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift ska föras till dessa fonder. Lag (2011:1074).
2 § Pensionsmyndigheten ska, i den mån andra medel inte står till förfogande, från Första–Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs för att finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt socialförsäkringsbalken.
Pensionsmyndigheten ska också från fonderna rekvirera de medel som behövs för att föra över värdet av pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt till tilläggspension enligt lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna.
Vid tillämpningen av första och andra styckena ska var och en av fonderna tillskjuta en fjärdedel av medlen. Lag (2010:1281).
3 § Var och en av Första-Fjärde AP-fonderna skall med de medel fonden förvaltar svara för kostnaderna för sin verksamhet och för revision av fondförvaltningen.
4 § Om de medel som någon av Första-Fjärde AP-fonderna förvaltar inte räcker till för att fonden skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag, får fonden låna medel i Riksgäldskontoret.
1 § För var och en av Första-Fjärde AP-fonderna skall det finnas en styrelse. Varje styrelse skall bestå av nio ledamöter.
Styrelsen ansvarar för fondens organisation och förvaltningen av fondens medel.
Styrelsen företräder fonden. Detta gäller också inför domstol.
2 § /Upphör att gälla U:2014-08-02/ Styrelsens ledamöter utses av regeringen.
Ledamöterna skall utses på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen.
Ledamöterna skall vara svenska medborgare. Den som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. Detsamma gäller den som är i konkurs eller har näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsförbud.
2 §/Träder i kraft I:2014-08-02/ Styrelsens ledamöter utses av regeringen.
Ledamöterna ska utses på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen.
Ledamöterna ska vara svenska medborgare. Den som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. Detsamma gäller den som är i konkurs eller har näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud. Lag (2014:847).
3 § Av styrelseledamöterna föreslås två av organisationer som företräder arbetstagarintressen och två av organisationer som företräder arbetsgivarintressen. Om sådant förslag inte lämnas, får regeringen ändå utse ledamot. Dessförinnan skall organisationen ha getts tillfälle att lämna ett förslag. Motsvarande gäller om en organisation föreslår någon som inte uppfyller kraven i 2 § andra och tredje styckena.
Regeringen utser bland de ledamöter som inte har föreslagits av organisationer en till ordförande och en till vice ordförande.
4 § En styrelseledamot utses längst för tiden till dess resultaträkning och balansräkning fastställts under tredje kalenderåret efter det år då ledamoten utsågs.
5 § Regeringen får entlediga en ledamot i förtid. En ledamot skall entledigas i förtid, om ledamoten eller den som enligt 3 § första stycket föreslagit ledamoten, begär det. Om en ledamot entledigas eller hans uppdrag annars upphör i förtid, skall en ny ledamot utses enligt 2 och 3 §§ för den återstående tiden.
6 § Ordföranden skall se till att styrelsen sammanträder i den omfattning som behövs. Om en styrelseledamot begär det, skall ordföranden sammankalla styrelsen.
Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden. I kallelsen skall de ärenden anges som skall förekomma vid sammanträdet.
7 § En styrelse är beslutför om fler än hälften av antalet ledamöter är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall styrelseledamöter som är jäviga enligt 8 § anses som inte närvarande. Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga ledamöter dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden ansluter sig till. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra fler än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter.
Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras. Protokollet undertecknas av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser. Om någon ledamot i samband med beslut anmäler skiljaktig mening, skall denna antecknas i protokollet.
8 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och fonden,
2. avtal mellan fonden och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot fondens, eller
3. avtal mellan fonden och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om fondens motpart är ett företag i vilket fonden innehar fler än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen.
Med avtal som avses i första och andra styckena jämställs rättegång eller annan talan.
Uppdrag att handla på styrelsens vägnar
9 § Styrelsen skall utse en person som skall ha hand om den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Denne skall utses på grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen.
10 § Styrelsen får uppdra åt en enskild ledamot, åt den som enligt 9 § skall ha hand om den löpande förvaltningen eller åt någon annan att avgöra ärenden. Styrelsen skall ange vilken behörighet som ett sådant uppdrag medför. Beträffande den som inte är styrelseledamot gäller vad som sägs i 2 § tredje stycket andra och tredje meningarna samt 8 §.
11 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till ledamöterna i styrelserna.
Mål för placeringsverksamheten
1 § Första–Fjärde AP-fonderna ska förvalta fondmedlen på sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension.
Den totala risknivån i fondernas placeringar ska vara låg. Fondmedlen ska, vid vald risknivå, placeras så att långsiktigt hög avkastning uppnås.
Fonderna ska i sin placeringsverksamhet ha nödvändig beredskap för att kunna överföra medel till Pensionsmyndigheten enligt 2 kap. 2 §. Lag (2009:1002).
2 § Var och en av Första-Fjärde AP-fonderna skall årligen fastställa en verksamhetsplan. Denna skall innehålla riktlinjer för placeringsverksamheten och för utövande av rösträtt i enskilda företag samt en riskhanteringsplan.
Riskhanteringsplanen skall beskriva de huvudsakliga risker som är förenade med placeringsverksamheten och hur dessa risker skall hanteras. Det skall vidare finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker. Riskhanteringsplanen och instruktionerna skall följas upp löpande.
Allmänna placeringsbestämmelser
3 § Första-Fjärde AP-fonderna skall förvalta fondmedlen genom att göra placeringar och ingå andra avtal på kapitalmarknaden, om inte annat föreskrivs i detta kapitel. Första-Fjärde AP- fonderna får också ta på sig förpliktelser som är förenade med sådana avtal.
4 § Minst trettio procent av marknadsvärdet av de tillgångar som var och en av Första-Fjärde AP-fonderna innehar skall vara placerade i fordringsrätter med låg kredit- och likviditetsrisk.
5 § Första-Fjärde AP-fonderna får bara förvärva sådana aktier eller andra andelar i företag som är, eller inom ett år från emissionen av dem avses bli, upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Denna begränsning gäller inte aktier och andra andelar i
1. företag som har till huvudsakligt ändamål att äga eller förvalta fast egendom eller tomträtt (fastighetsbolag), eller
2. företag som har till huvudsakligt ändamål att äga och förvalta sådana aktier eller andra andelar i företag som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES (riskkapitalföretag). Lag (2007:555).
6 § Var och en av Första-Fjärde AP-fonderna får inneha sådana aktier i svenska aktiebolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige till ett marknadsvärde som uppgår till högst två procent av det totala marknadsvärdet av sådana aktier i bolagen.
Vid tillämpning av första stycket skall inte beaktas
1. sådana aktier i bolagen som ingår i svenska eller utländska fonder i vilka AP-fonden innehar andelar som inte medför rätt att rösta för aktierna, och
2. aktier i fastighetsbolag i vilka fonden innehar så många aktier att röstetalet för dem överstiger tio procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Lag (2007:555).
Förvärv av obligationer och andra fordringsrätter
7 § Första-Fjärde AP-fonderna får endast förvärva obligationer och andra fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning. Denna begränsning gäller inte
1. placeringar som syftar till att tillgodose en fonds behov av likviditet, och
2. krediter till ett fastighetsbolag, om fonden ensam eller tillsammans med någon eller några av de andra tre AP-fonderna innehar mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i bolaget.
Begränsning av innehav av onoterade instrument
8 § Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst fem procent bestå av
1. sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES,
2. fordringsrätter som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, och
3. andelar i svenska och utländska fonder som huvudsakligen placerar i sådana aktier eller andra andelar i företag som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.
Ingen av Första-Fjärde AP-fonderna får vara komplementär i ett svenskt eller utländskt kommanditbolag. Lag (2007:555).
9 § Ingen av Första-Fjärde AP-fonderna får inneha så många aktier eller andra andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger tio procent eller, beträffande sådana riskkapitalföretag som avses i 8 § första stycket 1, trettio procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i företaget.
Begränsningen i första stycket gäller inte
1. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES,
2. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och i vilka bolag fonden ensam eller tillsammans med någon eller några av de andra tre AP- fonderna innehade minst hälften av röstetalet för samtliga aktier eller andra andelar i bolaget när aktierna eller de andra andelarna togs upp till handel, och
3. andelar i svenska och utländska fonder som inte medför rätt att utöva rösträtt för de aktier eller andra andelar i företag som ingår i dessa fonder. Lag (2007:555).
10 § Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst fyrtio procent vara utsatt för valutakursrisk.
11 § /Upphör att gälla U:2014-08-02/ Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och
2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 5 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Lag (2006:1382).
11 §/Träder i kraft I:2014-08-02/ Av var och en av Första–Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och
2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden som enligt artikel 107 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ska tillämpas för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Lag (2014:979).
12 § Första-Fjärde AP-fonderna får inte placera fondmedlen i optioner, terminer eller andra likartade finansiella instrument med råvaror som underliggande tillgång.
13 § För att skydda en fordran får Första-Fjärde AP-fonderna
1. köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordran, och
2. som betalning för fordran överta egendom, som utgör säkerhet för fordran, eller annan egendom, om det finns anledning att anta att fonden annars skulle lida avsevärd förlust.
I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första stycket får en fond förvärva aktier i ett bolag, som bildats för att förvalta egendomen eller för att fortsätta en verksamhet som drivs med den.
Har aktier förvärvats enligt första eller andra stycket får fonden, om det finns uppenbar risk för att fonden annars lider förlust, förvärva ytterligare aktier i samma bolag.
14 § Har aktier i ett bolag förvärvats enligt 13 § får fonden, om bolaget överlåter sina tillgångar till ett annat bolag, byta ut dessa aktier mot aktier i det andra bolaget.
15 § Om någon av de begränsningar som anges i 6 eller 8-11 §§ överskrids, skall fonden avveckla den överskjutande delen av innehavet så snart det med hänsyn till marknadsförhållandena är lämpligt. Den delen skall dock avvecklas senast när det kan göras utan förlust för fonden. Motsvarande gäller egendom som en fond förvärvat enligt 13 eller 14 §.
16 § Var och en av Första-Fjärde AP-fonderna får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att skaffa lokaler som behövs för verksamheten eller tillgodose därmed sammanhängande behov.
17 § Första-Fjärde AP-fonderna får låna medel för att tillgodose ett tillfälligt penningbehov och åta sig förpliktelser som är förenade med ett sådant lån.
18 § Första-Fjärde AP-fonderna får uppdra åt ett värdepappersinstitut eller någon annan kapitalförvaltare, som i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ, att förvalta fondens tillgångar.
Var och en av Första-Fjärde AP-fonderna skall överlämna en andel av tillgångarna om minst tio procent av marknadsvärdet till förvaltning enligt första stycket.
TREDJE AVDELNINGEN
BESTÄMMELSER OM SJUNDE AP-FONDEN
5 kap. Förvaltningen av premiepensionsmedel
1 § Sjunde AP-fonden förvaltar fonder för de ändamål som framgår av bestämmelserna om premiepension i socialförsäkringsbalken. Förvaltningen ska ske uteslutande i pensionsspararnas intresse.
När medel förs över med stöd av 64 kap. 23 § andra stycket socialförsäkringsbalken, ska pensionsspararen kunna bestämma att medlen ska
1. placeras i en eller flera angivna fonder,
2. fördelas mellan fonderna efter pensionsspararens ålder, eller
3. fördelas mellan fonderna efter den risknivå som pensionsspararen anger.
När medel förs över med stöd av 64 kap. 24 § andra stycket eller 26 § andra stycket socialförsäkringsbalken, ska medlen fördelas mellan fonderna efter pensionsspararens ålder.
Sjunde AP-fonden får ur var och en av fonderna ta ut medel för de förvaltningskostnader som uppkommit för respektive fond. Om kostnaderna avser flera av fonderna, ska de fördelas mellan fonderna på ett skäligt sätt.
Sjunde AP-fonden ska ta emot medel till och betala ut medel från fonderna enligt de anvisningar som Pensionsmyndigheten lämnar. Lag (2010:1281).
Samarbetsavtal med Pensionsmyndigheten m.m.
2 § Sjunde AP-fonden ska ingå samarbetsavtal enligt 64 kap. 19 § 2 socialförsäkringsbalken med Pensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma paragraf.
Fondbestämmelserna för de fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden får inte tillåta att medel delas ut till någon annan än Pensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom fonderna utöva sådan fondverksamhet som avser förvaltning av specialfonder enligt 12 kap. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lag (2013:571).
3 § Sjunde AP-fonden får inte till fonderna förvärva så många aktier i ett svenskt eller utländskt aktiebolag att röstetalet för dem tillsammans med dessa fonders övriga aktier i samma bolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Lag (2009:1460).
4 § Sjunde AP-fonden får rösta för sådana aktier i ett svenskt aktiebolag som den förvärvat till fonderna endast när kravet på långsiktigt hög avkastning eller behovet av att trygga placeringarnas säkerhet inte kan tillgodoses på annat sätt. Lag (2009:1460).
Fondandelar och inlösen av fondandelar
5 § De fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden ska vara indelade i fondandelar. Alla fondandelar i en fond ska vara lika stora.
Värdet av en fondandel i en fond är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondernas tillgångar ska värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Sjunde AP-fonden ska dagligen beräkna fondandelsvärdet och underrätta Pensionsmyndigheten om värdet.
När medel tillförs någon av fonderna, ska Sjunde AP-fonden utfärda fondandelar till Pensionsmyndigheten. När medel betalas ur någon av fonderna, ska det ske genom inlösen av fondandelar. Lag (2009:1460).
6 § Följande bestämmelser i denna lag för Första–Fjärde AP- fonderna ska gälla också i fråga om Sjunde AP-fonden:
– 3 kap. om fondernas ledning utom 3 § första stycket,
– 4 kap. 1 § andra stycket om mål för placeringsverksamheten med den avvikelsen att det för förvaltningen av fonderna inte krävs att den totala risknivån ska vara låg,
– 4 kap. 2 § om verksamhetsplan utom vad gäller riktlinjer för utövande av rösträtt i enskilda företag, och
– 4 kap. 18 § första stycket om förvaltningsuppdrag. Lag (2009:1460).
7 § Följande bestämmelser i lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska gälla för förvaltningen av fonderna:
– 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en värdepappersfond,
– 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd,
– 4 kap. 2 § om företrädare för andelsägarna i en värdepappersfond m.m.,
– 4 kap. 8 och 9 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,
– 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar,
– 4 kap. 15–23 §§ om information om en värdepappersfond,
– 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond m.m., samt
– 10 kap. 8 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket ska fonderna anses som värdepappersfonder och Pensionsmyndigheten som fondandelsägare. Det som föreskrivs om fondbolag ska avse Sjunde AP-fonden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en värdepappersfond och 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd, meddela föreskrifter om avvikelser från de bestämmelser som anges i första stycket och i ett enskilt fall besluta om undantag från dessa bestämmelser. Lag (2013:571).
8 § Sjunde AP-fonden ska stå under tillsyn av Finansinspektionen. För tillsynen gäller bestämmelserna i 10 kap. 1 § första och andra styckena, 2, 4, 7, 10 och 11 §§ samt 14 kap. 1 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket ska det som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden. Lag (2013:571).
FJÄRDE AVDELNINGEN
6 kap. Redovisning och revision m.m.
1 § AP-fondernas räkenskapsår är kalenderår.
Löpande bokföring, verifikationer och arkivering
2 § En AP-fond skall, i överensstämmelse med god redovisningssed,
1. löpande bokföra alla affärshändelser,
2. se till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter samt systemdokumentation och behandlingshistorik,
3. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen, samt
4. för varje räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning enligt bestämmelserna i 3 §.
3 § En årsredovisning skall bestå av
1. en balansräkning,
2. en resultaträkning,
3. noter, och
4. en förvaltningsberättelse.
Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av AP-fondens ställning och resultat. Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av fondens verksamhet, ställning och resultat.
De tillgångar i vilka fondmedel placerats skall i årsredovisningen upptas till marknadsvärdet.
4 § Fondens samtliga styrelseledamöter skall skriva under årsredovisningen. Har en avvikande mening om årsredovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningen.
Årsredovisningen skall senast den 15 februari året efter räkenskapsåret överlämnas till revisorerna.
Sedan revisionsberättelse enligt 8 § kommit fonden till handa, skall den och årsredovisningen genast överlämnas till regeringen.
5 § Regeringen utser för varje AP-fond två revisorer som granskar förvaltningen av fondmedlen. En revisor skall vara gemensam för fonderna. Revisorerna skall vara auktoriserade.
Den revisor som är gemensam för fonderna skall samordna revisionen av fondernas förvaltning.
Revisorerna får anlita biträde när de fullgör sitt uppdrag.
6 § En revisor skall utses längst för tiden till dess resultaträkning och balansräkning fastställts under tredje kalenderåret efter det år då revisorn fick förordnandet.
Regeringen får entlediga en revisor i förtid. En revisor skall entledigas i förtid om revisorn begär det.
Om en revisors uppdrag upphör i förtid, skall en ny revisor utses för den återstående tiden.
7 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till revisorerna.
8 § För varje räkenskapsår skall revisorerna lämna en revisionsberättelse.
Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de tillgångar som AP-fonderna förvaltar samt uppgift om huruvida det finns någon anmärkning mot årsredovisningen, bokföringen eller i övrigt mot förvaltningen. Revisorerna får också framställa de erinringar som de anser nödvändiga.
En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt anser det nödvändigt med ett särskilt uttalande får ange detta i revisionsberättelsen, om han inte lämnar en egen revisionsberättelse.
Revisorerna skall överlämna revisionsberättelsen till styrelsen senast fjorton dagar efter det att de fick årsredovisningen enligt 4 §.
Fastställelse av resultaträkning och balansräkning
9 § Regeringen skall senast den 1 juni året efter räkenskapsåret fastställa resultaträkning och balansräkning.
Regeringens sammanställning och utvärdering
1 § Regeringen skall årligen göra en sammanställning av AP- fondernas årsredovisningar och göra en utvärdering av förvaltningen av fondmedlen.
Regeringen skall senast den 1 juni året efter räkenskapsåret överlämna fondernas årsredovisningar samt regeringens sammanställning och utvärdering till riksdagen.
Om regeringen vid utvärderingen anlitat någon med särskild fackkunskap, skall kostnaden för detta betalas av den eller de fonder som är berörda. Kostnaden skall fördelas mellan fonderna efter vad regeringen bedömer skäligt.
2 § Styrelseledamöter och revisorer i AP-fonderna samt de arbetstagare och uppdragstagare hos en fond som styrelsen i fonden bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och förändringar i innehavet.
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.
Övergångsbestämmelser 2000:192
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2000:194) om införande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder.
2009:1460
1. Denna lag träder i kraft den 3 maj 2010.
2. Premiesparfonden och Premievalsfonden ska avvecklas senast den 31 maj 2010.
Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster
SFS nr: 2006:412
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2006-05-18
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:917
Tryckt version: pdf, utan ändringar (Lagrummet)
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / LagrummetInnehåll
1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
2 § I denna lag avses med
vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är lämpligt för normal hushållsanvändning,
avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats, bortledande av spillvatten eller bortledande av vatten som har använts för kylning,
vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va),
va-anläggning: en anläggning som har till ändamål att tillgodose behov av vattentjänster för bostadshus eller annan bebyggelse,
allmän va-anläggning: en va-anläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt denna lag,
enskild anläggning: en va-anläggning eller annan anordning för vattenförsörjning eller avlopp som inte är eller ingår i en allmän va-anläggning,
verksamhetsområde: det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän va-anläggning,
huvudman: den som äger en allmän va-anläggning,
fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän va- anläggnings verksamhetsområde eller innehar sådan fast egendom med tomträtt, ständig besittningsrätt, fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt förordnande,
va-installation: ledningar och därmed förbundna anordningar som inte ingår i en allmän va-anläggning men som har ordnats för en eller flera fastigheters vattenförsörjning eller avlopp och är kopplade eller avsedda att kopplas till en allmän va-anläggning,
förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän va-anläggning och en va-installation,
allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900) redovisas som allmän plats eller, om marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,
anläggningsavgift: engångsavgift för täckande av en kostnad för att ordna en allmän va-anläggning, och
brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän va-anläggning som inte täcks av en anläggningsavgift. Lag (2010:917).
3 § Vid tillämpningen av denna lag skall en kommun anses ha ett rättsligt bestämmande inflytande över en va-anläggning om kommunen ensam eller tillsammans med en eller flera andra kommuner
1. helt äger anläggningen,
2. genom ägande förfogar över mer än hälften av samtliga röster i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen eller på annat sätt förfogar över en motsvarande majoritet av beslutsmakten i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen,
3. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen, eller
4. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag som helt äger anläggningen.
4 § Om det behövs för att tillgodose syftet med denna lag, skall det som i lagen gäller i fråga om en fastighet också tillämpas i fråga om en byggnad eller annan anläggning som inte tillhör fastighetens ägare. I så fall skall det som i lagen sägs om fastighetsägaren tillämpas på byggnadens eller anläggningens ägare.
5 § Om någon annan än en fastighetsägare har ingått avtal med huvudmannen om att få använda huvudmannens va-anläggning, skall det som i denna lag gäller en fastighetsägare också gälla användaren.
Kommunens skyldighet att ordna vattentjänster
6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.
En allmän va-anläggnings verksamhetsområde
7 § Av ett beslut om en allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall det framgå vilka fastigheter som verksamhetsområdet omfattar.
8 § Om verksamhetsområdet behöver omfatta en eller flera fastigheter som ingår i en samfällighet för va-frågor, skall verksamhetsområdet bestämmas så att det omfattar alla fastigheter som ingår i den särskilda samfälligheten.
Om det finns synnerliga skäl, får verksamhetsområdet bestämmas med avvikelse från kravet i första stycket.
9 § Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Ordnandet och driften av en allmän va-anläggning
10 § En allmän va-anläggning skall ordnas och drivas så att den uppfyller de krav som kan ställas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och med hänsyn till intresset av en god hushållning med naturresurser.
När det är förenligt med anläggningens huvudsakliga ändamål, bör den ordnas och drivas så att också andra allmänna intressen som har behov av anläggningen kan tillgodoses.
11 § En allmän va-anläggning får inte ordnas
1. i strid med detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser om hur marken skall bebyggas, eller
2. så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
12 § Om en allmän va-anläggning innebär att vattentjänster tillhandahålls genom ledningsnät för vattenförsörjning eller avlopp, skall huvudmannen för varje fastighet inom va- anläggningens verksamhetsområde bestämma en förbindelsepunkt. Förbindelsepunkten skall finnas i fastighetens omedelbara närhet, om det inte finns särskilda skäl för en annan placering.
Huvudmannen skall samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
13 § Huvudmannen skall för den allmänna va-anläggningen ordna
1. ledningar och andra anordningar för vattenförsörjning till eller avlopp från varje förbindelsepunkt,
2. anordningar för bortledande av vatten som inte sker genom en förbindelsepunkt, och
3. de anordningar som i övrigt behövs för att va-anläggningen skall kunna fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.
Huvudmannens skyldighet enligt första stycket omfattar inte vägdiken, rännstenar, rännstensbrunnar eller ledningar som förbinder rännstensbrunnar med den allmänna va-anläggningen.
14 § Huvudmannen skall se till att berörda fastighetsägare i skälig tid underrättas om planerade vattenavstängningar och andra väsentliga ändringar av förutsättningarna för att använda va-anläggningen.
15 § Huvudmannen får upplåta åt någon annan att sköta driften av va-anläggningen.
Fastighetsägares rätt att använda en allmän va-anläggning
16 § En fastighetsägare har rätt att använda en allmän va- anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
17 § Trots 16 § får huvudmannen vänta med att utföra de anläggnings- eller utbyggnadsarbeten som är nödvändiga för att fastighetsägaren skall kunna använda va-anläggningen, om arbetena
1. behöver samordnas med andra arbeten och samordningen annars skulle väsentligt försvåras, och
2. utförs i den ordning som följer av huvudmannens utbyggnadsplan.
18 § Trots 16 § är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas eller vara kopplad till va-anläggningen
1. innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift som är bestämd enligt 34 § eller lämnat en godtagbar säkerhet, eller
2. om fastighetens va-installation har väsentliga brister.
Särskilda anordningar för användningen av en allmän va-anläggning
19 § Huvudmannen skall ordna de pumpar och andra särskilda anordningar som på grund av den allmänna va-anläggningens konstruktion eller utförande behövs på en fastighet för att fastighetsägaren skall kunna använda va-anläggningen.
Om vattenförbrukningen på en fastighet behöver fastställas genom mätning, skall huvudmannen ordna den eller de vattenmätare som behövs för mätningen.
20 § En fastighetsägare är skyldig att upplåta nödvändigt utrymme för en sådan anordning som avses i 19 §.
Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och skydda den mot skada samt vid behov svara för dess elförsörjning.
Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och driftstörningar till huvudmannen.
Användningen av en allmän va-anläggning
21 § En fastighetsägare får inte använda en allmän va- anläggning på ett sätt som innebär
1. att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka skadligt på ledningsnätet eller anläggningens funktion eller på annat sätt medför skada eller olägenhet,
2. att huvudmannen får svårt att uppfylla de krav som ställs på va-anläggningen och driften av den eller att i övrigt uppfylla sina skyldigheter enligt lag, annan författning eller avtal, eller
3. andra olägenheter för huvudmannen eller någon annan.
22 § Om en fastighets va-förhållanden påtagligt avviker från de förhållanden som i övrigt råder i en allmän va-anläggnings verksamhetsområde, får huvudmannen träffa avtal med fastighetsägaren om särskilda villkor för användningen av va- anläggningen.
23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av allmänna va-anläggningar.
Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.
Om fastigheten är obebyggd men enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, skall bedömningen av behovet enligt första stycket 2 göras som om fastigheten vore bebyggd i enlighet med planen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för en annan bedömning.
25 § En avgift enligt 24 § skall avse
1. vattentjänster som tillhandahålls fastigheten genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat förbindelsepunkten och informerat fastighetsägaren enligt 12 §, och
2. bortledande av vatten från fastigheten som inte sker genom en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta.
26 § Utöver vad som följer av 24 och 25 §§ skall en fastighetsägare betala en avgift för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde,
2. är bebyggd eller enligt en detaljplan är avsedd för bebyggelse, och
3. behöver, eller har nytta av, bortledande av vatten från allmän platsmark.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från allmän platsmark inom va-anläggningens verksamhetsområde, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta.
27 § Den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning och underhålls skall betala en avgift för en allmän va- anläggning, om
1. den allmänna platsmarken finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. bortledande av vatten från den allmänna platsmarken behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.
Avgiften skall avse bortledande av vatten från den allmänna platsmarken, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för bortledandet och informerat den som är avgiftsskyldig om detta.
28 § Avgifter enligt 24-27 §§ som avser bortledande av vatten skall även täcka kostnaderna för den rening av vattnet som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Avgifternas storlek och grunderna för hur de beräknas
29 § Avgifter enligt 24-28 §§ får bestämmas som anläggningsavgifter och brukningsavgifter.
30 § Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva va-anläggningen.
Medel får avsättas till en fond för framtida nyinvesteringar, om
1. det finns en fastställd investeringsplan,
2. avsättningen avser en bestämd åtgärd,
3. åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i planen,
4. det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att tas i anspråk, och
5. planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ får inte överskrida det som behövs för att täcka kostnaderna för den vattentjänsten.
31 § Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.
Om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter i verksamhetsområdet, skall avgifterna bestämmas med hänsyn till skillnaderna.
Avgifter enligt 26 och 27 §§ skall fördelas mellan de fastighetsägare som avses i 26 § och de avgiftsskyldiga som avses i 27 § enligt vad som är skäligt med hänsyn till den berörda allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägarnas nytta av vattentjänsten.
32 § Anläggningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än vad som motsvarar fastighetens andel av kostnaden för att ordna va-anläggningen.
33 § Brukningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder som är lika oavsett när på året va-anläggningen används. Om det med hänsyn till vattenförsörjningen, behovet av en tillfredsställande avloppsrening eller av andra skäl behövs särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär under en viss mindre del av året, får dock brukningsavgifter för en sådan tid bestämmas på beräkningsgrunder som innebär högre avgifter än under huvuddelen av året.
34 § Avgifternas belopp och hur avgifterna skall beräknas skall framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till högre belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i 30-33 §§.
Kommunen får meddela föreskrifter om taxan. Kommunen får överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp enligt beräkningsgrunder i kommunens taxeföreskrifter.
35 § Avgifter enligt denna lag skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller huvudmannen.
Om inte annat följer av 36 § skall avgifterna betalas på begäran. På obetalt belopp skall ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) betalas från dagen för sådan begäran.
36 § En anläggningsavgift skall fördelas på årliga betalningar (delbelopp) under en viss tid, längst tio år, om
1. avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter,
2. fastighetsägaren begär att avgiften skall fördelas, och
3. fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.
Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) skall betalas på den del av avgiften som inte har betalats, från den dag det första delbeloppet förfaller till betalning till dess betalning sker. På delbelopp som har förfallit till betalning skall ränta i stället betalas enligt 6 § räntelagen från delbeloppets förfallodag till dess betalning sker.
37 § När en fastighet byter ägare, är den nya ägaren betalningsansvarig för avgifter som förfaller till betalning på tillträdesdagen eller senare, om inte annat följer av andra stycket.
Den tidigare ägaren är betalningsansvarig för brukningsavgifter som är hänförliga till tiden före den nya ägarens tillträde.
38 § Huvudmannen får komma överens med fastighetsägare och andra avgiftsskyldiga i avgiftsfrågor som inte regleras i kommunens taxeföreskrifter.
Inlösen av enskilda anläggningar m.m.
39 § Om det för en fastighet inom en allmän va-anläggnings verksamhetsområde finns en enskild anläggning som kan användas i den allmänna va-anläggningen, är den som äger den enskilda anläggningen skyldig att, om huvudmannen begär det, mot skälig ersättning låta den enskilda anläggningen ingå i den allmänna va-anläggningen.
40 § Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att kommunen ordnar eller utvidgar en allmän va-anläggning, skall huvudmannen betala skälig ersättning till den enskilda anläggningens ägare.
Tillträde för undersökning, installation och underhåll
41 § Huvudmannen har rätt till det tillträde på en fastighet som behövs för att
1. undersöka en va-installation och dess användning innan va- installationen kopplas till den allmänna va-anläggningen eller när det annars behövs för att huvudmannen skall kunna fullgöra sina skyldigheter, och
2. installera, underhålla och i övrigt fullgöra sina skyldigheter i fråga om sådana särskilda anordningar som avses i 19 §.
42 § Den som deltar eller har deltagit i en undersökning eller andra åtgärder enligt 41 § får inte obehörigen avslöja eller utnyttja information som vid undersökningen kommit fram om enskildas affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:515).
Avstängning av vattenförsörjningen
43 § Huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en fastighet, om
1. fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en avgift eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt denna lag,
2. försummelsen är väsentlig,
3. avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa,
4. huvudmannen skriftligen har uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelsen, och
5. fastighetsägaren trots den uppmaning som avses i 4 inte har vidtagit rättelse inom den skäliga tiden.
Kostnaden för en avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.
44 § Om en allmän va-anläggnings verksamhetsområde inskränks med stöd av 9 §, skall huvudmannen ersätta fastighetsägaren eller ägaren av bebyggelsen för den skada som inskränkningen medför. När ersättningen bestäms skall hänsyn tas till åtgärder som huvudmannen vidtagit för att tillgodose fastighetens eller bebyggelsens fortsatta behov av vattenförsörjning och avlopp.
45 § Huvudmannen skall ersätta en översvämningsskada på en fastighet inom den allmänna va-anläggningens verksamhetsområde, om
1. huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och
2. åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens va- anläggning ytledes eller på annat sätt trängt in på fastigheten.
46 § Om en fastighetsägare orsakas en skada på grund av att huvudmannen på annat sätt än som avses i 45 § har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall huvudmannen återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
47 § Om huvudmannen orsakas en skada på grund av att en fastighetsägare har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall fastighetsägaren återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.
48 § Skadestånd enligt denna lag skall avse personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada.
49 § Om en fastighetsägare har betalat en anläggningsavgift och det sedan visar sig att fastigheten på grund av att bygglov vägras inte kan användas på det sätt som förutsattes när avgiften betalades, skall kommunen återbetala avgiften eller en del av den. Återbetalningen skall göras i den mån det som avgiften avsåg inte kommer att leda till motsvarande vattentjänster för fastigheten.
Kommunen skall betala ränta på återbetalningsbeloppet enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då fastighetsägaren betalade avgiften.
Talan om återbetalning skall väckas inom två år från den dag då det beslut på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om den relevanta ändringen i förutsättningarna för fastighetens användning inte rimligen kunde förutses inom den angivna tiden.
50 § En huvudman skall i fråga om verksamheten med att ordna och driva en allmän va-anläggning se till
1. att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god redovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med annan verksamhet, och
2. att redovisningen, när den är fastställd, finns tillgänglig för fastighetsägarna.
51 § Länsstyrelsen utövar tillsynen över att kommunen fullgör skyldigheten enligt 6 § att tillgodose behovet av vattentjänster. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Överklagande och prövning av va-frågor
52 § Länsstyrelsens beslut om föreläggande enligt 51 § får överklagas av kommunen hos Statens va-nämnd.
53 § Statens va-nämnd prövar i övrigt mål om frågor som regleras i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
54 § Statens va-nämnds förelägganden får förenas med vite.
55 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag prövas av Statens va-nämnd självmant eller efter ansökan.
56 § Bestämmelser om Statens va-nämnd och förfarandet i nämnden i mål enligt denna lag samt om verkställighet och överklagande av nämndens beslut finns i lagen (1976:839) om Statens va- nämnd.
Undantag från 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)
57 § Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får en kommun sköta driften av en allmän va-anläggning i andra kommuner, om driften sker på affärsmässiga grunder och ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet.
Övergångsbestämmelser 2006:412
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall upphöra att gälla.
2. För en va-anläggning som förklarats för allmän enligt 31 § den upphävda lagen eller motsvarande bestämmelse i äldre lag och som inte är att anse som allmän enligt 2 § den nya lagen gäller följande.
a) Bestämmelserna i 10-22, 24 och 25 §§, 30 § första stycket, 31 § första och andra styckena, 32 §, 35 § andra stycket, 36-43 och 53-56 §§ den nya lagen skall tillämpas i fråga om anläggningen.
b) Bestämmelserna i den upphävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de bestämmelser som motsvarar de i a) uppräknade bestämmelserna, skall tillämpas så länge anläggningen består som allmänförklarad, dock längst till och med den 31 december 2016.
c) Huvudmannen för anläggningen får inte besluta i frågor som rör anläggningens verksamhetsområde. Det som sägs i 7 § den upphävda lagen skall, från och med den 1 januari 2007 endast avse huvudmannens skyldigheter för tiden dessförinnan.
3. Det som en huvudman enligt den upphävda lagen har beslutat i fråga om en va-anläggnings verksamhetsområde skall gälla även efter ikraftträdandet.
4. För andra allmänna va-anläggningar än dem som avses i 2 skall det som en huvudman enligt 22 eller 27 § den upphävda lagen har beslutat i frågor om användningen av va-anläggningen eller om taxa fortsätta att gälla till dess att kommunen med stöd av 23 och 34 §§ den nya lagen har ersatt huvudmannens beslut med nya föreskrifter, dock längst till och med den 31 december 2008.
5. Bestämmelserna i 50 § den nya lagen tillämpas första gången för det första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2006.
6. Denna lag skall inte tillämpas på mål eller ärende som enligt bestämmelserna i den upphävda lagen har anhängiggjorts före ikraftträdandet.
Betraktar mig som en officiellt laglös individ. Ty samhällets lagsystem äro ofullkomligt.
Draug:
Betraktar mig som en officiellt laglös individ. Ty samhällets lagsystem äro ofullkomligt.
Då får du vara beredd på de rättsliga konsekvenser som kan komma att medfölja.
V.J.: Då får du vara beredd på de rättsliga konsekvenser som kan komma att medfölja.
Undviker det nog. Så kallade Rättsliga konsekvenser delas allt för ofta ut av en efterbliven poliskår som inbillar sig att deras handlingar skulle vara mindre orätta bara för att de har ett snedvridet rättssystem på sin sida. Medkänsla lr förståelse är inte deras grej, extra hårda straff för att sparka lite extra på de som ligger ner på botten av samhället är mera deras melodi. Antar att det är rättvisa i dina ögon.
