Tack så mycket och förlåt
men ta du din jävla salva och tryck upp han
där du kommer åt[...]
Jag kan se dina siste dar
du å Ekman ni kommer till himmiln
men då vill int Gud bä kvar
ame ni muretatsu
osabishiyama yo
ware ni katare
kimi no namida sono wake
wo ooo ooo
Så vi börja gå
Vi kom från järnbärarland
Staffan var en stalledräng, stalledräng, stalledräng.
Han vattnade sina fålar fem, fålar fem, fålar fem.
Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Du kommer födas och dö, födas igen
Så länge du hör musiken
midnatt råder, himlen är svart
i stockholm rusar dagarna förbi
du väntar på mig hemma varje natt
jag längtar efter dig, du är så fin
alla sover, det har blivit kallt
på bussen drömmer folk om ett annat liv
du väntar på mig hemma med vår katt
jag saknar dig för evigt och alltid
Jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister
dåliga bandet jag tycker inte om er
men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer
spela nåt som alla kan jag kan berätta nåt som alla kan
är ni med mig syster, bröder
dansa för att hjärtat blöder
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej
än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt
men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Kiss and tell, baby.
We're bleeding well.
och timmarna vi hade och som gick försvann med tanken bort i dimman
vi vände innan Venus syntes klart
och landa i en säng med valda ord och såg vår sista vargatimme
satyrer vände hem från fläkt och fart
det va lugnt och tyst men knappast underbart
för är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet
nu var vi två men ensamheten gav sig på
och den anföll med ett tal om allt jag inte kunde få
och du såg det men du bad mig inte gå, men förstå
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Vi sprider evangeliet av fasa och av smärta
vid Megiddo - fasans dal - skall vi skära ut Sions hjärta
En eld i hundratusende bröst, en eld som ingen kan släcka
slutet nalkas, det är tid att den nordiska folksjälen väcka
"Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig, även om jag vet att jag måste glömma dig"
