Det var en gång en get
vars mage kändes kass
Han satte sig och sket
på ett hemmabyggt dass
Efter många stånk och stön
Kände han sig klar
Han bad till Gud en bön
"Låt papper finnas kvar!"

Men allt gick inte bra
Ty papperet var slut
Och dylikt bör man ha
Innan man går ut
Geten tänkte skräckslagen
"Vad ska jag ta mig till?
Att sitta på dasset hela dagen
Är ingenting jag vill!"

Han letade så noggrannt så,
men fann bara fördärv
Här fanns ingen hjälp att få
I hans torkarvärv
Inte ens ett enda löv
fanns att tillgå där
Hur skulle han torka sin getaröv
i ett läge som det här?

Han fann sig nu uti en kris
trots hans fromma bön
"Så det är på detta vis
Herren ger mig lön!
En så vidrigt elak Gud
vill jag inte veta av!
Han kan slänga sina jävla bud
i atlantens djupa hav!"

Han svor och förbannade Herren Gud
Han ratade Jesus och Kristi Brud
Och naturligtvis blev han till sist
världens första getsatanist
Plötsligt fick han en idé
Och lösningen han kunde se
Det kändes så passande och bra
Att sin bibel han skulle ta

Bibelsidorna, tunna som löv
Gneds nu mot hans skitiga röv
Så blev han ren och fräsch till slut
Och ifrån dasset gick han ut
Herren blev dock ilsk som få
Och nedslog geten dagen därpå
Vår get blev kastad från jordens yta
Till helvetets kokande bastugryta

Sensmoralen blir av denna rad
"Torka dig aldrig med bibelns blad
Ty då blir du genast slagen död
Och skickas till helvetets brännande glöd"