på något sätt kände jag mig alltid utfryst av min omgivning jag var aldrig ensam men kände mig oftast ensam ändå , min flykt var att röka cannabis faktiskt och det gjorde jag i fyra år men det gick överstyr min add diagnos påverkade mig personligt mycket också .
det kommer underlätta något när du söker hjälp, ibland kan det räcka med att gå förbi kuratorn på skolan och prata med hen om något helt annat och se att personen är snäll. om man inte går i skolan kan man självremittera sig till psykiatrin eller boka tid hos husläkaren. räcker med att säga de orden du skrev här, så vet de vad de ska göra.
du behöver weed vännen
Zymba: VARFÖR skulle det bli bättre, när jag redan har förstört så mycket? Finns liksom ingen chans.
De människor som har orsakat dig skada, deras närvaro i ditt psyke styr fortfarande och trycker ner dig. För att du ska må bättre behöver du aktivt driva ut "de onda andarna" genom att komma i kontakt med din vrede mot det de har gjort dig. Det är det terapeuten menar och jag är övertygad om att det går att göra, tro mig jag har slagits med en hel del egna demoner!
Razor: De människor som har orsakat dig skada, deras närvaro i ditt psyke styr fortfarande och trycker ner dig. För att du ska må bättre behöver du aktivt driva ut "de onda andarna" genom att komma i kontakt med din vrede mot det de har gjort dig. Det är det terapeuten menar och jag är övertygad om att det går att göra, tro mig jag har slagits med en hel del egna demoner!
uppskattar att du försöker muntra upp mig, men jag är helt övertygad om att det inte kommer att gå
svårt att bli motiverad då
Zymba: uppskattar att du försöker muntra upp mig, men jag är helt övertygad om att det inte kommer att gåsvårt att bli motiverad då
Vet du vad, jag är en ihärdig och beslutsam jävel. 
Zymba, fundera ett tag över hur din mormor hade velat att du skulle fortsätta leva ditt liv. Hon hade nog inte velat att du gav upp hoppet. Försök föreställa dig vad hon skulle ha sagt, vad skulle hon råda dig att göra?
Hur kommer det sig att psykisk sjukdom blir vanligare och vanligare bland unga?
NiklasW:
Hur kommer det sig att psykisk sjukdom blir vanligare och vanligare bland unga?
Jag är ingen expert, jag skulle gissa att det är en kombination av olika faktorer. Den första jag tänker på är den hela "digitala generationen". Det vill säga att man kan växer upp med sociala medier, och man ser folk som bara delar med sig när de är lyckliga. Man får se folk som är framgångsrika, som utvecklas. Vad det nu är. För vissa är relationer, andra jobb/studier, eller bara andras välmående. Man blir naturligt självkritisk. Och unga människor är väldigt kritiska mot sig själva. Så att ständigt känna sig sämre än sina "vänner" för de lilla man får se från deras liv placerar man på sig själv.
Samt att psykisk hälsa/ohälsa börjar först nu förlora sin tabu. Så folk kommer ut med det mer och mer. Vilket är jättebra för de som hållt det för sig själv. För många kan då se att de är inte ensamma i världen med dessa besvär. Så man ser mer för folk vågar prata mer om det.
Kan ha helt fel med detta, men det är vad jag misstänker iaf just nu rent spontant.
Gick ner 15 kg pga anorexi som även gav mig dumma tankar eftersom jag är undernärd och min hjärna inte kan jobba som den ska. Är dock inlagd nu och får inte röra mig, bara åka rullstol
Razor: 1) Ut ur depression och nedstämdhet med Kognitiv beteendeterapi,
ISBN 978-91-85675-06-7
För er som är intresserade av den här boken, jag har skannat in den och har lagt upp den för nedladdning här: Inskannad bok - pdf. Varsågod.
Razor:
För er som är intresserade av den här boken, jag har skannat in den och har lagt upp den för nedladdning här: Inskannad bok - pdf. Varsågod.
Schyst. Tack!
Zymba: Schyst. Tack!
Det är lugnt, hoppas att du läser den och att den kan bidra till mer insikt och hjälp.
har inga som helst erarenheter av depression och har inget att skriva i den här tråden egentligen.
har dock läst varenda post och blev rörd. glad över att många mår bättre och ledsen över att det är svårt att komma ur depressionen för andra. kram till er 
Zerafina: har inga som helst erarenheter av depression och har inget att skriva i den här tråden egentligen. har dock läst varenda post och blev rörd. glad över att många mår bättre och ledsen över att det är svårt att komma ur depressionen för andra. kram till er
Tack. Jag hoppas att du aldrig hamnar där, jag ser inget positivt alls med depressioner.
