Sen en tid tillbaka (har jag varit tom och insett att jag borde börja om /Melissa Horn) har jag varit deprimerad, antar jag (jag får typ inte kalla mig deprimerad av bup-läkaren, men finner inget annat ord).
Saken är den att ett av problemen jag fått är att jag inte kan prata. Jag blandar ihop orden i meningar och glömmer bort kanske 60 procent av orden jag ska säga, plus att jag har tappat min förmåga att prata för publik. Detta har jag alltså aldrig haft problem med förut. Det började nog med att jag blev apatisk, slutade tänka osv (ja, jag tänker oftast inte, det är som ett tomrum).
Jag undrar om någon här som är deprimerad känner igen sig?
Det konstiga är att jag kan skriva men jag kan inte få ut en ordentlig mening om jag ska tala.
Jag är i stort sett deprimerad, men istället för ett "tomrum" tänker jag hela tiden på allt. Dock glömmer jag bort ord nuförtiden, aning irriterande.
Jag föreslår att du kollar på scrubs ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
det kommer att hjälpa dig en bit på vägen till ditt gamla du
Sendjil:
Jag föreslår att du kollar på scrubs
det kommer att hjälpa dig en bit på vägen till ditt gamla du
Har ingenting med saken att göra.
Harpya:
Har ingenting med saken att göra.
JD får dig att må bra, och slippa dina bekymmer
och se livet på en ljusare sida ![[cheers]](/img/smilies/cheers.gif)
Sendjil:
JD får dig att må bra, och slippa dina bekymmer
och se livet på en ljusare sida
Jag gör det redan, därför sa jag att det inte har någonting med saken att göra.
ja. vill attribuera detta till: koncentrationssvårigheter. spretigt huvud. vad man gör åt det, vet jag ej.
ajö!
Harpya:
Jag undrar om någon här som är deprimerad känner igen sig?
ja, jag stammar ofta när jag är deppad
Jag är sådan oftast, vet ej om jag kan skylla det på depression men jag fick åtminstone diagnosen depression en gång i tiden. Öhöm.
Harpya:
Jag gör det redan
hehe älska scrubs! ![[love]](/img/smilies/love.gif)
Jag skulle inte kalla mig deprimerad (känner mig bara väldigt låg), men jag känner ändå igen mig. Har börjat vara lite mindre duktig på den muntliga delen i skolan. Brukade irritera mina klasskamrater som bara den med alla mina olika teorier om saker, men nu så bryr jag mig inte särskilt mycket alls. Har tappat suget på att prata och sån skit. Gör ändå ingen glad.
Är inte diagnostiserad, men ja. Tappar ord ibland, får små "blackouts" och liknande. Ibland sätter jag ut orden helt fel i en mening och liknande.
Sendjil:
hehe älska scrubs!
Vafan är det med dig?
Känner igen mig så väl, det gick så långt att började undvika att prata med andra. Jag kunde ha en mening färdig i huvudet, men de ord jag yttrade var något helt annat. Det är nog så fortfarande, och den enda slutsats jag kan dra är att jag reflekterar för mycket.
frek:
Känner igen mig så väl,
mehh..skaffa lite självförtroende.. du duger minst lika bra som alla andra ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Självförtroende är inget man bara "skaffar", man måste tro på sig själv också. Och det gör jag, men depression grundar sig inte bara i dåligt självförtroende.
