Hej!
Jag är en kille på 16 år, som känner mig otroligt deprimerad, och det går oftast i vågor (har ofta humörsväningar). 2010 började jag på högstadiet, och nyfiken som man var så trodde man att det skulle gå bli bra, men fy fan så fel jag hade. sjunde klass gick la relativt bra, men sen när en av mina bästa vänner slutade i den klassen och började i en ny, så blev allt förändrat. Det började med att jag blev utfryst, att folk såg mig som om jag kom från en annan planet osv. när jag började 8:an blev allt hur jävla överjävligt som helst. jag gick ner säkert 10 kg, slutade gå till skolan under ett tag osv.
men efter ett tag så började jag umgås med ett par andra i en annan klass. (folk i den klassen som min bästa vän började i), och jag övervägde att börja i den klassen istället, så ja. när andra terminen i 8:an skulle börja så bytte jag helt enkelt klass. allt var helt perfekt när jag bytt klass, jag var med kompisar nästan varje dag och allt var frid och fröjd, men nu under det senaste 7 månaderna har alla blivit så jävla osäkra och nu är det nästan värst.
jag slutar 9:an nu i sommar, men jag orkar fan inte mer. Två från denna klassen har börjat frysa ut mig från klassen, vilket resulterat till att jag börjat skita i allt. Ja, verkligen skita i allt. Jag pratar knappt med någon i hela skolan, och det är som att jag blivit osynlig. känns som att det bara är lärarna som gillar mig nu i skolan. Jag har en kompis som är ett år yngre än mig, och häromdan när vi var ute och promenerade så sa han att alla är sura på mig. Han sa att de andra tyckte jag bara pratar skit. Och jag har verkligen inte gjort något sånt. Jag vet att alla kompisarna som jag vart med snackat skit om varandra, men jag har aldrig gjort det. Tycker det är för in i helvete svinigt att de ska skylla på mig. jag har inte dem nånting, dessutom känner dem inte mig längre.så ja, nu känner jag mig helt nere. vet inte vad jag ska göra. jag skiter verkligen i alla just nu, jag mår inte direkt bra, men ångesten och nedstämdheten går som sagt i vågor. alla i min klass pratar verkligen skit om varandra, jag skulle kunna avslöja för alla vad den har sagt om den, men det tjänar inget till.
jag bara längtar tills jag slipper denna jävla skitskolan och får börja gymnasiet, för så jävla skoltrött som jag är nu tror jag inte man kan vara.
Tack för att du egna tid åt att läsa detta, för jag vet snart inte vad jag ska göra.
Är ju för bövelen bara en månad kvar nu, kämpa på!
Precis som de sa innan. Försök nu bara att hålla ut den sista månaden, satsa på att få in skolarbeten och liknande. Se fram mot gymnasiet. Hoppas allt ordnar sig!
Högstadiet är ett helvete. Blir bättre i gymnasiet.
Bara att kämpa! Som alla andra har sagt här är bara en månad kvar, stå på dig så fixar du det här 
RödluvaN:
Hej!Jag är en kille på 16 år, som känner mig otroligt deprimerad, och det går oftast i vågor (har ofta humörsväningar). 2010 började jag på högstadiet, och nyfiken som man var så trodde man att det skulle gå bli bra, men fy fan så fel jag hade. sjunde klass gick la relativt bra, men sen när en av mina bästa vänner slutade i den klassen och började i en ny, så blev allt förändrat. Det började med att jag blev utfryst, att folk såg mig som om jag kom från en annan planet osv. när jag började 8:an blev allt hur jävla överjävligt som helst. jag gick ner säkert 10 kg, slutade gå till skolan under ett tag osv.
men efter ett tag så började jag umgås med ett par andra i en annan klass. (folk i den klassen som min bästa vän började i), och jag övervägde att börja i den klassen istället, så ja. när andra terminen i 8:an skulle börja så bytte jag helt enkelt klass. allt var helt perfekt när jag bytt klass, jag var med kompisar nästan varje dag och allt var frid och fröjd, men nu under det senaste 7 månaderna har alla blivit så jävla osäkra och nu är det nästan värst.
jag slutar 9:an nu i sommar, men jag orkar fan inte mer. Två från denna klassen har börjat frysa ut mig från klassen, vilket resulterat till att jag börjat skita i allt. Ja, verkligen skita i allt. Jag pratar knappt med någon i hela skolan, och det är som att jag blivit osynlig. känns som att det bara är lärarna som gillar mig nu i skolan. Jag har en kompis som är ett år yngre än mig, och häromdan när vi var ute och promenerade så sa han att alla är sura på mig. Han sa att de andra tyckte jag bara pratar skit. Och jag har verkligen inte gjort något sånt. Jag vet att alla kompisarna som jag vart med snackat skit om varandra, men jag har aldrig gjort det. Tycker det är för in i helvete svinigt att de ska skylla på mig. jag har inte dem nånting, dessutom känner dem inte mig längre.så ja, nu känner jag mig helt nere. vet inte vad jag ska göra. jag skiter verkligen i alla just nu, jag mår inte direkt bra, men ångesten och nedstämdheten går som sagt i vågor. alla i min klass pratar verkligen skit om varandra, jag skulle kunna avslöja för alla vad den har sagt om den, men det tjänar inget till.
jag bara längtar tills jag slipper denna jävla skitskolan och får börja gymnasiet, för så jävla skoltrött som jag är nu tror jag inte man kan vara.
Tack för att du egna tid åt att läsa detta, för jag vet snart inte vad jag ska göra.
Kände mig rättså träffad av din text. Jag har varit emd om att bli utfryst och det är fruktansvärt, känns som om alla hatar än utan att man ens gjort något annat än att vara sig själv. Jag lät detta göra så att jag hatar mig oxå... det är svårt att känna sig som en människa folk skulle vilja vara med igen. Jag går i nian och längtar så jävla mycket till att börja på gymnasiet och slippa alla dessa männiksor som går i min klass! Jag orkar inte längre. Mina betyg blir sämre då jag inte riktigt orkar bry mig utan bara vill få denna dryga månad överstökad. Om du vill prata mer och dela experiences så medella gärna mig här!
världens högstadieelver är idioter <3
Bra att jag inte är ensam.men jag bor på ett ganska inskrängt ställe där det ofta förekommer rasism osv.alla på detta stället har fördomar, och det kanske utvecklat fördomar mot mig för att jag kanske inte är som alla andra, utan jag är mig själv. tror du det kan ha med nåt att göra?
DetKommerAldrigVaÖverFörMig:
Kände mig rättså träffad av din text. Jag har varit emd om att bli utfryst och det är fruktansvärt, känns som om alla hatar än utan att man ens gjort något annat än att vara sig själv. Jag lät detta göra så att jag hatar mig oxå... det är svårt att känna sig som en människa folk skulle vilja vara med igen. Jag går i nian och längtar så jävla mycket till att börja på gymnasiet och slippa alla dessa männiksor som går i min klass! Jag orkar inte längre. Mina betyg blir sämre då jag inte riktigt orkar bry mig utan bara vill få denna dryga månad överstökad. Om du vill prata mer och dela experiences så medella gärna mig här!världens högstadieelver är idioter <3
simon253:
Högstadiet är ett helvete. Blir bättre i gymnasiet.
Enda skillnaden mellan högstadiet och gymnasiet är att man då istället måste vara utstuderat välklädd samt dricka ohyggliga mängder sprit.
I högstadiet räcker det med att rafsa på sig vilken märkesprydd skit som helst och prata skit om dom som ingen annan gillar så är man automatiskt en i gänget.
RödluvaN:
Bra att jag inte är ensam.men jag bor på ett ganska inskrängt ställe där det ofta förekommer rasism osv.alla på detta stället har fördomar, och det kanske utvecklat fördomar mot mig för att jag kanske inte är som alla andra, utan jag är mig själv. tror du det kan ha med nåt att göra?
Om man är annorlunda så kommer dem som inte är det alltid hitta fel med dig för att må bättre om sig själv.
Jag har mått relativt okej ett tag men det känns som om jag "ramlar ner i hålet" igen... Känns som om ingen bryr sig och jag hatar allt om mig 🙁
gymnasiet är kul 🙂
