tindraaa:

vanligt bland 15 åringa

Brk g:

har inte påstått att TS är bipolär, bara att det är s.a.s. "att ta i" att snäsa emot när någon finner en uppenbar och träffande, om än oproportionerlig, likhet

Det är inte en uppenbar och träffande likhet. Det är överhuvudtaget inte ett symtom som överrensstämmer med bipolär sjukdom, på samma sätt som "ont i foten" inte överrensstämmer med "bruten arm", bara för att bägge sakerna inkluderar smärta.

tindraaa:

Är detta något jag borde kolla upp eller är det något som är vanligt bland 15 åringa?

Kunde vara lite sån när jag var 15, tror att det kan vara hormoner, men beror väl på hur allvarligt det är. Kolla upp det om du oroar dig.

Dan_the_ironman:

Låter som att du är kvinna?

Brk g:

frekvens och amplitud för pendlingen är annorlunda, men principen är liknande.

Jo, det har du självfallet rätt i. Nu utgår både mediakatt och timeisrunningout från diagnosen i sig och inte fenomenet.
Eller så klumpar dem ihop dessa till en och samma sak, och ja, då gör de fel och begår ett vanligt misstag att tro att diagnoser direkt motsvarar verkliga tillstånd.

Om man säger bipolär föredrar jag att se till vad bipolär är enligt dess diagnoskriterier. Om vi ser till dem skulle TS inte bedömas ha diagnosen. Den skulle med största sannolikhet aldrig komma på tal då hennes symtombild skiljer sig markant från bipolär som diagnos då hon inte har längre, tydligt avskilda episoder. Men det vet ju du också. Att det däremot inte skiljer sig från det fenomen som många med bipolär diagnos upplever, är ju faktiskt någonting annat.

Hennes symtombild skiljer sig alltså i sitt väsen från bipolär diagnos, men inte från det fenomen som diagnostiseras genom denna.

Brk g:

att säga annat skvallrar om en naiv övertro på den psykologiska begreppsapparatens hypotetiska distinktioner, som prioriteras över normal samtalshyfs och intuitivt tänkande.

Ah, känner igen mig fast har slutat få dom glada stunderna nu.

mediakatt:

Det är inte en uppenbar och träffande likhet. Det är överhuvudtaget inte ett symtom som överrensstämmer med bipolär sjukdom, på samma sätt som "ont i foten" inte överrensstämmer med "bruten arm", bara för att bägge sakerna inkluderar smärta.

säg bruten fot i stället så är vi överens.

eller typ "jag har blodsockerfall" - "det är lite som diabetes"

eller "jag har kraftigt försämrad hörsel idag" - "det är lite som permanent dövhet"

framtidstron är död:

Om vi ser till dem skulle TS inte bedömas ha diagnosen. Den skulle med största sannolikhet aldrig komma på tal då hennes symtombild skiljer sig markant från bipolär som diagnos då hon inte har längre, tydligt avskilda episoder.

utifrån det som skrivits här skulle hon inte få den diagnosen, nej.

framtidstron är död:

Hennes symtombild skiljer sig alltså i sitt väsen från bipolär diagnos, men inte från det fenomen som diagnostiseras genom denna.

ja, eftersom diagnoser alltid kräver definitioner kan man väl tala om en väsensskillnad där.

Brk g:

säg bruten fot i stället så är vi överens.

Visst, om bipolär sjukdom var någon slags kraftigare version av "plötsliga humörsvängningar". Det är det inte, det gemensamma är förändringar i sinnesläge. Samma sak förekommer för mängder av olika psykiska problem, som panikångest, depression, generaliserat ångestsyndrom, borderline. Det gemensamma vid mängder av olika fysiska sjukdomar är smärta, men det betyder inte att en beskrivning av halsont låter lite som blindtarmsinflammation.

mediakatt:

Det gemensamma vid mängder av olika fysiska sjukdomar är smärta, men det betyder inte att en beskrivning av halsont låter lite som blindtarmsinflammation.

det karaktäristiska både för ts problematik och bipolär sjukdom är polariteten och alternerandet mellan två sinnelag. depression är, förenklat, ett långvarigt nedstämt sinnelag och har alltså inte samma form; panikångest kännetecknas av somatiska symptom och, just, panik vilket ts förmodligen inte hade utelämnat - borderline däremot utmärks av känslomässig labilitet och svartvitt tänkande och är också liknande då det skulle kunna ta sig uttryck i en upplevd brist i den subjektiva kontinuiteten - i.e. plötslighet och svårbegripliga emotioner.

jag tror att du underskattar betydelsen och vidden av "normala" humör/sinnelag. psykologin bör enligt mig verka preventivt, holistiskt och fenomenologiskt, inte bara symptombehandlande, behavioristiskt och empiriskt.