Notera att samma problem som du har nu kommer att uppstå i dina nästa relationer, då ditt hjärta är detsamma.
Om du anser att allt vad som är fel beror på din far så misstar du dig, studera dig själv INNERLIGT och ärligt, om du är utan synd så fortsätt i så fall att klandra honom.
Men om du själv har begått brott emot dina medmänniskor med lögner, ilska, bitterhet och hämnd, sluta i så fall kasta anklagelser på honom för med samma mått som du dömer ska du själv bli dömd.
Försök inte ta ut dammkornet ur din nästas öga innan du lyckats ta ut bjälken ur ditt eget öga.
Jag ser din tro men jag delar den däremot inte. Alla väljer själv hur man ska leva sitt liv, ditt nuvarande val är detta. Precis som mitt val är att leva mitt liv utifrån min egna vilja, då jag tror på att det här livet är det enda jag kommer att ha.
För mig är definitionen av familj, en egen vald samling av människor man älskar. Inte vem man biologiskt är släkt med. Min familj kommer ändras med tiden, och jag känner inget tvång på att ha den ett visst sätt.
Det du nämnde om att man bara känner sig lycklig av ensamhet en kort tid är korrekt i mitt fall. Jag har redan upplevt behovet att någon att lita på, någon att umgås med mm. Men det är fortfarande okej för mig, för att jag gör mitt bästa med mitt liv. Jag är dessutom inte helt ensam, men det behöver egentligen inte ha med min mor att göra. Jag tror på att min glädje blir större när jag jobbar för det jag vill och önskar med mitt liv. Jag kämpar för mig själv, och det kommer jag alltid att göra. Jag accepterar att olika religioner finns, jag accepterar din livsstil, tro och religion. Men jag kan inte dela den, eller förstå den helt ut. Men det är okej för mig, då jag vet att jag kan vara glad utan den. Utan någon att tillbe.
Du får säkert ett bra liv med den vägen du valt. Då vi alla har olika vägar som passar just för oss. Det är det fina med livet, att vi alla är olika.
Som ett tillägg, till din extra text så säger jag att ingen är felfri. Inte jag, inte du, inte någon. Men det här är mina känslor mot honom. Han är inte orsaken till alla mina problem, vissa problem äger ingen ansvar för. Men det är ändå så då mina känslor inte fungerar ihop med honom på ens fungerande nivå så var saker tvunga att bli på det sätt det blev.
