Jag har mått dåligt i ca 1 år nu & får hjälp utav kurator. Jag hade då många självmords tankar som ledde till att ja började skada mig själv alltså skära. Det va som att ta bort ångest för nån minut ,smärtan är skön men det blir bara fula märken men ändå fortsätter man . Efter ett tag ledde detta vidare till ätstörning.
Åt mindre ,gick nere i vikt,hetsåt ,svälte i dagar,åt 1 tuggummi för att inte känna av hungern.
Började hata min kropp,mina feta lår,feta mage & fets röv. Började pp 1.56 cm & 54 kg slutade med 1.57 48 kg & nu de senaste året har det legat mellan 1.58 cm & 48-52 kg upp och ner hela tiden. Hetsätning,svältning och om o om igen.
Min kurator tkr att det är otroligt att ja kunnat lyckats behålla G i alla betyg trots detta . Eller rättare sagt mina omdöme är bara 14 år . Trots att ja har mått dåligt,självmordstankar,självskadebeteende sm ledde till ätstörningar som nu leder till BUP.
Hon ska skicka en remiss till BUP på måndag. Jag bara undrar för er som har varit där hur det kommer att bli? Första gången föräldrar sen sa hon att hon kunde följa med andra gången (kuratorn) Men vad händer första gng man är där?
Vad kommer vi att snacka om. Angående min ätstörning,vet inte vilken ja har,men iallafall kommer dom att väga mig första eller andra gången? För er som har vart med om detta hur kommer det att bli?
Hur gick det till är dina föräldrar fick veta?
första gången jag va där med mina föreldrar va drygt ett år sen, de börrjade med att man fick fylla i en lappa med telefonnummer adress medmera, sen träffade jag en socionom/ psykolog, vad det nu heter och hon ställde MASSA frågor och skrev ner allt och sen frågade hon mina föreldrar grejer och sen efter typ en timma när allt frågande va klart fick vi gå och dom sa att dom skulle höra av sig. sen fick jag en tid och träffa en annan socionom, själv den här gången och så har det fortsatt
