I alla mina dagar har jag alltid kollat någon generation uppåt och tänkt att de har sina liv och tankar i perfekt ordning, de är vad de blivit och vet vad de vill.
När jag själv nått den åldern har jag varit fortsatt förvirrad och kollat än högre, så har det fortsatt tills jag märkte att alla, oavsett ålder är lika förvirrade som jag, man blir inte kassör på ica för att man vill det, man blir det för att det är en tillgänglig möjlighet och när man kommer hem bör man fundera på sitt liv och varför. Inte för att de gör det (förmodat), men de har ingen aning om någonting, likt jag.
Alla skapar sig sin egen lilla värld där de övertygar kanske inte sig själva men sin omvärld om att allt är i perfekt ordning, kanske för att vi tror på andras illusioner av funktion och vill vara likadana.
Jag tror inte att någon har koll på sitt liv, slumpen och naturens sortering avgör vem som hamnar var och varför, de flesta har otur, vissa nöjer sig med vad de har och andra strävar alltid efter mer, jag själv hör oblygsamt till den senare skaran.
Om man lyckas och uppnår någon form av mål man tror sig ha eller vänjs in vid av omvärldens dolda förvirring, kanske en livskamrat, några barn och ett fast jobb så kan man sorteras in i mängden som anses ha ett liv. Men om du eventuellt mår det eller något liknande mål så kommer du att finna dig i en fortsatt position av ständigt kaos, alla ytterligheter du lägger till i din person kommer att skapa ytterligare problem com hindrar dig från att finna ro.
Självklart finns det personer som inte vill eller kan dölja sin förvirring, som inte vill förneka det ständiga kaoset i deras liv och omgivning. Vi finner dem som utstötta element ur drömmen om idealet, det är de som sitter på parkbänken och stinker ammoniak, de som strör sina tillgångar vitt kring sitt hägn för materiella ting eller sprider ordet om jehovas ankomst.
De försöker inte dölja sitt kaos från omvärlden utan för sig själva och lämnar sitt yttre öppet medan resten av vårt land äter ihjäl sig på bearnaisesås.
Adam Quadmon kunde inte existera utanför ain sof för att vi var så osäkra och oidealiska, vi vet inte vart vi är, varför eller vad vi ska göra med det, vissa vet hur man bygger murar kring det, vissa murar in sig själva och låter mongolerna gallopera rakt igenom deras liv men ingen har den blekaste aning om någonting, graden av illusion avgör en människas öde.
Intressanta åsikter du har... tyvärr är det för långt för att jag för tillfället ska orka läsa allt. Men av det lilla jag skummat lite här o var så var den första tanken som slog mig: Drugs are bad. Could you share yours with me?![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
![[love]](/img/smilies/love.gif)
Ja vilken bra.
människan är inte allsmäktig nej.
det är lätt att betrakta andra som statiska och fullkomliga, både för att tränga undan och slippa ta hänsyn till deras känslor och för att kritisera och reflektera kring sig själv.
Sen måste man ha i åtanke att alla inte har samma förutsättningar och att man ibland måste sänka kraven på sig själv.
men gud nu vet jag ju vem du är. vad trög jag känner mig.
det sista ordet skulle ha varit "värde" inte "öde" och inga av svaren är missriktade och irrelevanta för originalposten, tänk om, tänk rätt
Jungman Jansson:
inga av svaren är missriktade och irrelevanta för originalposten, tänk om, tänk rätt
troll
Brk g:
troll
ganska säker på att jag menade "samtliga" men är uppenbarligen lite vokabulärt rubbad idag
I vilket fall, ni verkar inte fatta poängen i förvirringen om kaos och förvirring
Jungman Jansson:
ganska säker på att jag menade "samtliga" men är uppenbarligen lite vokabulärt rubbad idag
Jungman Jansson:
I vilket fall, ni verkar inte fatta poängen i förvirringen om kaos och förvirring
kanske beror det på att du är ett pekoralt klethål
du kan ju inte förvänta dig att vi ska tolka dig rätt när du gång på gång skriver fel
Brk g:
pekoralt klethål
hahahhaha![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Brk g:
kanske beror det på att du är ett pekoralt klethål
![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Brk g:
du kan ju inte förvänta dig att vi ska tolka dig rätt när du gång på gång skriver fel
Nä, förväntar mig ingenting av er
Man måste väl alltid ifrågasätta sådant. Allt som man ideal, såhär-ska-det-vara-regler osv är bara konstruktioner. Det är viktigt att man inser detta, så att man på riktigt kan börja fundera kring vad man själv vill med sitt liv, och inte fatta beslut enligt olika mallar, bara för att "det är så man gör". Risken är att man själv är ett resultat av dessa modeller. Men inser man att man, tror jag att man också kan göra något åt det. Det man vill nå är sanningen, verkligheten. Vad är verkligt, vad är bara våra egna uppmålade bilder av den? Vad påverkar oss, hur kan vi göra för att ta tag i vårat eget "öde"?
I många fall kanske inte människor inser att det finns något mer än det liv de har. De bara lever, utan att reflektera kring det eller tänka riktigt. Man är inte förvirrad, för att man inser inte att det finns något att vara konfunderad över. Man är inte medvetet om det, helt enkelt. Sedan finns det säkerligen människor som inser kaoset, men väljer att blunda för detta, då det är enklare att göra så.
Tror du har fel i din beskrivning av de som inte vill dölja sin förvirring. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett tecken på att det inser förvirringen, utan att de inte uppnått idealen i den inbillade verkligheten. Det där har nog mer att göra med förvirringen kring vad man vill i illusionen till verklighet, med dess konstruerade ideal och mallar. Hur bra man lyckas inom den inbillade världen bestämmer ens värde, men det värdet behöver inte vara konstant. Jag tror människan kan förändra sin tillvaro, men då krävs en vilja och insikt om vad man vill. Den behöver inte nödvändigtvis vara "på riktigt", utan kan vara en inbillning (som då är resultatet av utformade mallar).
