som önskar att sonen tagit sitt liv ist för att skjuta ner massa oskydliga barn och ungdomar och dessutom aldrig mer vill veta av sitt barn.
Är det så fel egentligen? En psykolog sitter och säger att en förälder alltid måste vara där för sina barn och ha en villkorslös kärlek osv osv osv.
Såklart det ska va så om barnet är fem och typ tagit en kniv i köket på dagis och skurit sina vänner. Men man måste ju ändå markera att det är FEL. Förtroende och kärlek osv måste väl förtjänas?
Hur tycker ni? Skulle ni kunna träffa ert barn som vanligt ifall den gjorde något brott av den här karaktären?
Vissa anser att pappans attityd nu avspeglar relationen de hade när ABB var liten och tycker sig kunna dra paraleller till hans "kärlekslöshet" och den här terrorhandlingen. Vad tror ni?
aha de har typ aldrig haft nån kontakt med varandra. Ändrades frågen i era ögon nu?
