Harry
befinner sig i mitten av den tredje uppgiften på hans fjärde år på Hogwarts.
Efter att ha bekämpat en gigantisk skrabba som Hagrid placerat ut försöker Harry
hämta sig i den enoma labyrinten. Harry är rädd och tänker på att han känner
sig väldigt ensam, när han plötsligt hör Cedric’s röst. Han tvärstannar och
lyssnar intensivt men när han får höra Cedric skrika panikslaget ”vad gör du?!
Vad tusan håller du på med?!” agerar Harry snabbt och instiktivt. Han hör Krums
Stämma utala förbannelsen  ”Crucio” och oron stiger som en våg inom honom.
Han lägger örat mot häcken som skiljer han och Cedric åt och vrålar ”Reducto” som bränner ett litet hål i
häcken.

Efter
att ha rivit sönder sin klädnad i de snåriga och taggiga grenarna har Harry
trängt sig igenom det lilla hål han lyckades göra. Han ser Cedric ligga på
marken i kramper och han kastar lamslå besvärjelsen över Krum som träffar honom
i ryggen. Harry rusar det snabbaste han kan fram till Cedric som ligger och
flämtar på marken med händerna för ansiktet. Harry tar Cedrics båda händer och
flyttar dem från ansiktet, Cedric tittar upp och de ser varandra djupt in i
ögonen. Cedric slutar inte flämta men han ler nu. Det gör Harry med och frågar
stilla ”är du skadad?” Cedric skakar på huvudet och säger sedan” nej det är
okej med mig. Han smög sig på mig bakifrån och erkände sin attraktion till mig
, sen försökte han ta på mig men när jag vägrade blev han arg! Jag sa att...
det är en annan... jag tänker på...” Harry såg förvånat på Cedric som nu hade
blivit röd om kinderna och tittade om möjligt ännu djupare men nu kärleksfyllt
i Harrys ögon. Det var helt tyst och de var helt ensamma i den stora laborynten
Harry som fortfarande höll i Cedrics händer tittade snabbt på dem och det
gjorde Cedric med. Cedric log ännu mer och nu gjorde Harry det med. Båda deras
händer flyttades uppåt och Cedric smekte harrys nacke och sedan ner på bröstet,
det var helt blottat efter att rivit sönder tröjan i snåren. Harry visste inte
vad han skulle tro, hans huvud snurrade av tankar. Han tänkte på hela det här
skolåret, hur han och Cedric haft ögonkontakt och små samtal om turneringen. Deras
samtal hade aldrig varit långa men Harry hade hela tiden kännt att det var
någonting mellan dem. Och att det hade blivit bekräftat efter Cedrics antydan
om att gå till prefekternas egna badrum och hur de hade lekt i vattnmet och
klurat ut den andra uppgiften tillsammans, men aldrig hade de rört varandra som
de gjorde nu och håren i Harrys nacke reste sig.  Cedric harklade sig och ögonblicket som
verkat vara för evigt bröts, Harry hjälpte Cedric på fötter igen och de gick
vidare i labyrinten i tystnad. Ibland snuddade deras händer vid varandra och
det kändes som blixtar som flög egenom Harrys kropp, han sneglade på Cedric och
såg att han log och Harry rodnade när Cedric kastade en blick på honom. Cedric
bröt tystnaden. ”Harry... jag menade dig... uhm... när Krum blev arg alltså...
hela det här året... och i prefekternas badrum... men jag vågade aldrig göra
eller säga något!” Harry visste inte vad han skulle säga han hade en underlig
känsla av att han svävade i luften. Harrys skulle precis öppna munnen för att
säga något när Cedric stönade till. ”POKALEN” utropade han! De båda fattade
instinktivt varandras händer och började springa emot den. När de stod framför
den såg de på varandra och bröt ut i en hård kram. Kramen blev lättare och
utveckaldes till en långsam smekning och deras ansikten letade efter varandra
och till slut möttes deras munnar i en intesiv kyss. De hånglade upphetsat i
flera minuter och när de slutade tittade de på varandra med glödande blickar,
Harry kunde inte låta bli att le ett brett leende. ”På tre?” sa han tillslut
och Cedric log nu också ett brett leende, de 
ränkade ”ett...två... TRE!”

De
slungades bort från labyrinten och Hogwarts och landade  pladask på marken, Cedric omade sig på toppen
av Harry. När de båda sett sig omkring och insett att det bara var dom där
pussar Cedric Harry på pannan och säger ”jag tror vi är ensamma... Visste du
att pokalen var en flyttnyckel?”

 ”nej, men jag tycker vi kan utnyttja vår
ensamhet... jag hann inte säga det förut men jag gillar dig med Cedric...
väldigt mycket...” sa Harry blygt.

”var
inte så blyg Harry, jag vet att du gillar mig, jag har vetat det hela året!”
Harry rodnade häftigt. Då de fortfarande låg på varandra började de hångla hårt
och snabbt, inget kunde stoppa dem nu, det var mörkt och de var definitivt
ensamma. Cedric rev sönder resten av Harrys sjorta och Harry började fumla med
Cedrics byxor. De slet aggresivt av varandras kläder och all spänning som varit
mellan dem det senaste året visade sig i deras kyssar och smekningar när
naglarna rev över ryggnarna.  ”borde vi
ta fram trollstavarna?” sa Cedric och skrattade till lite nervöst, Harry var
glad att det var han som hade sagt det först och nickade sedan medans han
andades tungt.  De låg nu helt nakna och
flämtade medan de tittade varandra i ögonen, Harry förde munnnen med en lätt
beröring nära Cedrics öra och viskade sakta ”ta mig Cedric...”

Cedric  tog Harry om axlarna och dirigerade honom
tills han låg på magen och förde sin kuk djupt in i Harry som stönade högt.
Flåsandes och svettandes knullade Harry och Cedric länge, Harry tjöt av
njutning efter varenda stöt Cedric gav. Han tog Harry långsamt och hårt
bakifrån och stönade högre och högre. Båda låg på de fuktiga gräset och skrek
av den bästa orgasm de båda någonsin haft.

Cedric
släppte Harrys röv och lade sig helt utmattad på marken och Harry rullade över
på rygg helt skakig i hela kroppen av den fantastiska upplevelsen. När han
tittade på Cedric var han i gång med att tända en cigarett med sin trollstav,
han log mot Harry, Kysste honom hårt och gav honom ett bloss av cigaretten. ”Vi
har vunnit två saker idag, Harry...” sa Cedric och log. ”Turneringen inom
magisk trekamp och varandra! ” Harry var fortfarande andfådd men kastade med
sitt rufsiga hår och nickade medans han log brett.

Men
deras stund varade inte länge, Harry fick plötsligt en sån fruktansvärt smärta
i sitt ärr att han var tvungen att begrava sitt ansikte i händerna och hörde
sedan ”Avada kedavra” . En grön
ljusblixt susade förbi honom och när Harry öppnade sina ögon låg Cedric orörlig
och död på marken.

Voldermort
hade dödat Cedric. Harry skrek det högsta han kunde.