Vad hade jag gjort? Det glänste så fint nyss. Det sken i mitt ansikte. Allt ljus föll på mig, men sen, plötsligt, föll allt i mörker. Så stod jag där ensam med en tom, utsträckt hand. Nyss hade jag hållit mitt hjärtebarn i handen, men nu var allt så avlägset. Jag började undra om jag verkligen gjort rätt när jag gett bort denna glädjespridare till dessa djuriska, brutala käftar av ondska. Kanske det var jag som skulle ligga där istället, i gapet på denna törstande best?

Kunde inte hjälpa att slänga en blick in i mörkret. Jag ville se dessa ondskans käftar, dessa ljusets slukare som tagit de som jag så länge hållit kärt. Jag ville få tillbaka den stunden, bara den sekunden då jag stoppade in den skinande biten glädje i mörkret. Kanske kunde jag då åter finna lycka.

Sen blev jag realistisk igen och sa ”Äsch vafan, jag har fler hemma”. Sen tog jag tag med andra handen i påsen och fortsatte panta mina burkar.