Därför ska jag nu ge en kort genomgång på hur de ska användas.

En mening ska alltid inledas med en stor bokstav (dvs en versal) och avslutas med en punkt. Endast första bokstaven i en mening ska vara en versal, resten ska vara små, dvs gemener.

Det finns dock vissa undantag. Egennamn ska även dessa ha en stor bokstav i början. Dvs namn på personer, husdjur, länder, städer etc. Dock inte veckodagar eller månader. Namn på förkortningar t.ex WHO skrivs enbart med versaler, men inte föregående förkortning t.ex.

Politiska partier ska också inledas med varsaler, liksom deras partibeteckning. Oavsett om de finns representerade i Sveriges riksdag eller ej.

Religiösa skrifter, t.ex Koranen och Bibeln. Däremot heter det "en bibel" när man talar om enstaka exemplar.

Förintelsen: När man med Förintelsen avser nazisternas mord på olika människogrupper under andra världskriget så är det ett egennamn och stavas således med versal, till skillnad från "förintelsen" som är vilken förintelse som helst i bestämd form.

Durtonarter: Durtonarter stavas traditionellt med inledande versal, F-dur, medan molltonarter stavas med gemener, d-moll.

Pronomen: Av respekt skrivs stundom de personliga pronomenen du och ni med versal, framför allt i brev. Detta bruk är dock diskuterat, och det är inte alla som uppskattar att bli tilltalade med versal.

Gud: Pronomen som syftar på Gud kan inledas med versal, till exempel Gud skulle kunna stanna jorden om Han ville, Tillkomme Ditt rike. Detta gäller även Gud då det syftar på guden i monoteistiska religioner. Exempel: Min gud är Gud.

Sjukdomar och medicinska diagnoser: Dessa skrivs vanligen med gemener, till exempel röda hund. Diagnoser uppkallade efter en person skrivs med versal, till exempel Downs syndrom.

Detta var en kortare genomgång i hur gemener och versaler ska användas. Märker jag att folk fortfarande slarvar så kommer jag att ge en längre genomgång.

/Mvh Ulla-Britt.