Vet inte hur länge jag har mått såhär nu.
Minns bara att det började någon gång när jag gick i 4:an eller 5:an.
Alltid samma visa...aldrig en tyst minut för mig själv..
Det var då som rösten började komma till mig och det var då mina blodådror i kroppen började leva.
Började skada mig själv på flera olika sätt, jag strök min kläder när de avr på kroppen, jag "råkade" klippa mig själv när vi pysslade i skolan. Jag brukade springa in i vassa föremål av "misstag".
Tillslut så tog jag till rakbladet, eller närmsta vassa föremål iaf.
Detta var början på min mardröm...
Jag levde med rösterna inom mig i hemlighet tills dess att jag gick i vårterminen i nian. Det var då jag blev upptäckt av skolkuratorn...
Efter det så blev jag inskickad till kuratorn vaje dag tills jag slutade nian.
Men då blev jag skickad till BUP istället och gick där i ungefär ett år.
Men eftersom jag lärde mig hur man lättast ljuger för en psykolog/kurator så fick jag lämna dem strax efter jag hade gått ut gymnasiets första år.
Men när jag sedan fortsatte så upptäckte min mamma detta och skickade iväg mig till PUT(psykiatriska ungdoms teamet). Där gick jag i nästan 2 år.
Jag gick där tills den dagen jag blev 18 år och inte längre var tvångsbehandlad där.
Nu så frågar jag mig själv varenda dag om jag kommer kunna växa ifrån detta...för varje dag trycker ner mig allt mer och mer i den djupa mörka och troligen bottenlösa tunneln....
Jag vet inte vad jag ska göra, det enda jag vet är att jag inte vill gå till en psykolog eller kurator för att snacka om det...för det har uppenbaligen inte fyllt någon funktion... Det enda de har gjort med mig har varit att namge mig med diagnosen: Schitzofreni och paranoidisk deppression.
Det hjälper mig inte om man säger så...för jag tänker int ta några tabletter för att bli någon jag inte är och aldrig komemr att bli.
Vad ska jag göra?
Paranoiiid:
Det hjälper mig inte om man säger så...för jag tänker int ta några tabletter för att bli någon jag inte är och aldrig komemr att bli.
om du värkligen lider av Schitzofreni är det bäst att du tar tabletterna nu. annars kommer du få ett helvete senare. det finns faktist vissa som har haft Schitzofreni som senare har blivit fria helt från sjukdomen.
Du behöver ändra tankesätt. Lyssna på vad psykologen säger. Det är viktigt att du trivs med ditt liv.
ti-92:
om du värkligen lider av Schitzofreni är det bäst att du tar tabletterna nu. annars kommer du få ett helvete senare. det finns faktist vissa som har haft Schitzofreni som senare har blivit fria helt från sjukdomen.
men jag vill inte ta några tabletter..jag gjorde det under ett eller två år..men jag var aldrig mig själv...allt blev bara värre och värre..och då föddes min kärlek till alkoholen...vilket gör att jag inte tänker fortsätta ta tabletter för något som egentligen inte borde finnas i mig..jag vill inte leva i en diffus dimma pga tabletterna, bara för att bli frisk...jag vill kunna leva ett liv där jag är mig själv och jag lever så som jag gör, just pga att jag själv vill det....men det funkar inte varesig med sjukdomen eller med tabletterna.......
Infraröd:
Du behöver ändra tankesätt. Lyssna på vad psykologen säger. Det är viktigt att du trivs med ditt liv.
Hur ska jag kunna trivas med ett liv jag inte själv kan styra? :S
Dra till en psykiatriker din rackare.
Paranoiiid:
vilket gör att jag inte tänker fortsätta ta tabletter för något som egentligen inte borde finnas i mig..
det som du göra är känt, för de som lider av sjukdomen.
de tror inte att de är sjuka det därför de inte tar dem. sen blir allt värre och jag menar inte på en månad eller veckor. sjukdomen utvecklas man tar tabbleter för att stppa uteveckling av sjukdomen ska bli värre. du kommer ändå ha sjukdomen även om du tar tabletterna. de mste ha infomerat dig? du kommer aldrig bli frisk av detta.
ti-92:
det som du göra är känt, för de som lider av sjukdomen.
de tror inte att de är sjuka det därför de inte tar dem. sen blir allt värre och jag menar inte på en månad eller veckor.
jag säger inte att jag inte är sjuk...jag vet att jag är sjuk och behöver jälp...men inte för de saker som läkare påstår...jag behöver hjälp med att kunna leva utan "honom".
men jag kan inte, jag är beroende ...behöver "honom" för att ta mig igenom livets dagar...trots att "han" inte hjälper mig på ågot sätt....det är precis som en drog som sagt...man är beroende av det, det förvärrar situationen..men man behöver det för att klara av att leva...
jag vill såklart inte ha det så här...men jag kan inte leva utan "honom" heller..."han" är en del av min personlighet nu..
äsh, vafan man överlever ju? hur länge tänkte du leva ändå? 2 år till? knarka ihjäl dig för fan det ska jag göra![[bigcheers]](/img/smilies/bigcheers.gif)
var tvungen. förlåt.
vad vill du själv är väl första frågan?
lilasmet:
äsh, vafan man överlever ju? hur länge tänkte du leva ändå? 2 år till? knarka ihjäl dig för fan det ska jag göra
var tvungen. förlåt.
vad vill du själv är väl första frågan?
är du verkligen säker på att man överlever? hur fan kan du säga något så dumt som att "man överlever" det vet du verkligen ingenting om...visst du kanske har överlevt, men vad är det som säger att man överlever genom att leva vidare...vissa överlever genom att döden tog över dem....
Nu är det så att jag planerar inte att dö, men jag planerar heller inte att leva...
vilket gör att jag själv inte vet vad jag vill göra eller inte göra....
Är det inte schizofreni som förkortar livslängden?
Paranoiiid:
är du verkligen säker på att man överlever? hur fan kan du säga något så dumt som att "man överlever" det vet du verkligen ingenting om...visst du kanske har överlevt, men vad är det som säger att man överlever genom att leva vidare...vissa överlever genom att döden tog över dem....
Nu är det så att jag planerar inte att dö, men jag planerar heller inte att leva...
vilket gör att jag själv inte vet vad jag vill göra eller inte göra....
gud vad bitter och seriös du var då![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
jag är också lite sjuk säger de men ässsh, överlever gör man ju alltid. det gör man ju. eller jag tror det iaf, man har ju gjort det hittills ![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
klart jag är rädd för mig själv också, har jättemycket "blackouts" där jag typ försöker ta livet av mig eller liknanade, men jag har ju inte lyckats hittills right![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
visst du är sjuk, du verkar ju veta det. Har de gett dig utredning, behandling och prognos? och vad känner du helst för att göra idag? Du kan ju lika gärna ligga i sängen eller överväga att faktiskt göra något. vet att det är svårt, men försök ha små mål varje dag.
Mitt dagliga mål är t.ex att ta mig upp ur sängen, gå till köket och ut till brevlådan, somliga dagar uppfyller man ju dem inte, men jag försöker iaf.
nu är det svårt att prata om sånt här då jag är så jävla överglad nu så det är konstigt. men ändå, gräv inte ner dig, du har man tappat allt. satsa på en nära framtid, idag, imorgon..
lilasmet:
gud vad bitter och seriös du var då
klart jag är seriös..
jag är seriös med allt jag säger eller tycker...speciellt är jag seriös i frågan om vem jag är...och det är det som är det stora frågetecknet.
medans dina mål är att ta en dag i taget osv osv.. så är mitt mål att försöka hitta frid. men det är extremt utmattande, vilket gör att jag tar till andra drastiska metoder, som för tillfället ställer dem mesta till rätta, men efteråt bara förvärrar det hela.
har ingen som helst självdisiplin, kan inte behärska mig alltid...eller väldigt sällan iaf.
Webbitch:
Är det inte schizofreni som förkortar livslängden?
det beror helt och hållet på vem amn pratar med.
när jag gick på PUT så sa de till mig att jag intekommer leva länge om jag fortsätter som jag gör(men det är ju pga ett skadligt beteende)
vissa påstår att det tar livet av en, emdans vissa överlever det och fortsätter ett liv i frihet utan några större symptom...
Paranoiiid:
så är mitt mål att försöka hitta frid
waaay to big.. jag har inte heller någon aning om vem jag är, tappade bort det för ett tag sen..
dock har jag vissa fasta punkter jag försöker utgå ifrån(veganism, skriva texter), du har inga sådana? det kan hjälpa en känna sig lite lugnare.
jag tror på att man ska börja så smått som möjligt för att sedan bygga på, för då har man alltid något att gå tillbaka till om det hamnar snett.
