.. jag ville ha. Hennes leende, hennes utseende, hennes inre. Allt om henne, det var det jag ville ha. Kan inte beskriva det i en dikt, men i en novell är det annorlunda.

Det var en Torsdag, första dagen i skolan 2010. Hon kom till skolan den dagen, ny var hon också. Hon var från en helt annan stad, en helt annan skola. Direkt då jag såg hennes ögon, hennes leende, började jag le själv. Jag var på min goda väg att stå upp, att gå fram till henne och hälsa, säga mitt namn, något! Men det gick inte, någon annan gick redan fram till henne, killen som nu är en av mina bästa vänner. Hon såg honom upp i ögonen, och log. Det fick mig, det fick mig helt enkelt att bli, krossad inom mig. Hennes bruna hår var långt, långt förbi hennes axlar. Det var plattat, men hon hade inget smink som var synligt, ingen fjortis. Det var en drömtjej i min värld. Tjejen som jag skulle ha!

Ett år senare nu, vill jag fortfarande ha henne. Bara ha henne! Men hon älskar en kille som hon inte kan få, vad ska jag ta mig till? Ska jag gå fram till henne en dag och säga:

- Jag älskar dig, visste du det?

Skulle jag ha gjort det? Nä, det är inte min stil. Jag funderar dock alltid på det. Jag har snackat med henne, mjo. Men så är jag, blyg som fasiken. Jag kan alltså inte, kan bara inte!

Hösten 2011 får han som hon älskar en flickvän igen, hon blir. Vad blir hon, förkrossad? Vad ska jag göra nu då!? Jag måste göra något, det är inte roligt att se henne må dåligt. Vi är väl vänner? Mjo, det är vi, hon och jag. Men inget mer, men det vill jag att vi ska vara.

Detta får väl vara "del 1" av min lilla berättelse/novell.

Dela gärna era åsikter, vad kan jag förbättra? Och vad ska jag göra, gå fram till henne?