Hej allihopa! Jag står inför ett ganska stort problem, och det skulle betyda guld om ni kunde ge era synpunkter på det hela. Jag har stått min tre år äldre bror nära ända sen jag var liten och vi var praktiskt taget som en. Och jag älskar honom otroligt mycket. Han är snäll, smart, rolig, beskyddande. Helt enkelt min hjälte. Det är bara ett litet problem med han. Han är för beskyddande. Och jag förstår han, när jag var yngre umgicks jag med helt fel personer och mådde så dåligt att jag försökte ta mitt liv. Han har hjälp mig så otroligt mycket att komma på rätt bana igen. Men det är nu själva problemet börjar. För några månader sen inledde jag ett förhållande med hans bästa vän. Och han är väldigt noga med att jag INTE ska dejta någon av hans vänner. Varför har jag ingen aning, han är tyst som muren om det. Iallafall, hans bästa vän kan vi kalla O. Jag har växt upp med O och vi var mer eller mindre bästa vänner. Fast nu har det utvecklats med kärlek, och vi försökte smyga med det för att se om det utvecklades till ett riktigt förhållande innan vi gav min bror en sån bomb. Ett dumt val, men jag kan inte göra det ogjort. O får mig att känna mig vacker och värdefull och trots att jag är ung älskar jag honom av hela mitt hjärta. Iallafall. För någon vecka sen var vi ensamma hemma och hade satt på en film, fast vi fokuserade mer på varandra än filmen. För att göra en lång histora kort. När vi ligger halvnakna och hånglar, kommer min bror in i rummet. Vi hade ett hemskt bråk och vi har aldrig någonsin grälat så. Det slutade med att min bror smällde till O och min bror har inte sagt ett ljud till varken mig eller O efter det. Jag mår så jävla dåligt. Jag vill verkligen inte förlora någon av dem. Jag behöver dem båda. Jag älskar dem så. Vad ska jag göra?
Vad besvärligt. Jag vet vad jag hade tänkt men det hade känts svårt för mig att ta upp det och verbalisera det hela för det är en emotionellt snårig sak detta som jag inte hade velat peta i, men du kanske helt enkelt inte behöver reda ut det? I ditt ställe hade jag tyckt att det var för snårigt och känsligt att peta i, så jag hade helt enkelt varit som en "mjuk vägg" mot brodern och helt enkelt fortsatt att ha ett förhållande med O utan att diskutera saken, sedan jag väl klartgjort att så här blir det oavsett. ibland behöver man inte diskutera saker, man kan bara låta dem fortsätta ändå: och ni behöver inte dölja det, men låt din bror vänja sig steg för steg, för han förstår nog att han måste.
Din bror.
mynona:
Vad besvärligt. Jag vet vad jag hade tänkt men det hade känts svårt för mig att ta upp det och verbalisera det hela för det är en emotionellt snårig sak detta som jag inte hade velat peta i, men du kanske helt enkelt inte behöver reda ut det? I ditt ställe hade jag tyckt att det var för snårigt och känsligt att peta i, så jag hade helt enkelt varit som en "mjuk vägg" mot brodern och helt enkelt fortsatt att ha ett förhållande med O utan att diskutera saken, sedan jag väl klartgjort att så här blir det oavsett. ibland behöver man inte diskutera saker, man kan bara låta dem fortsätta ändå: och ni behöver inte dölja det, men låt din bror vänja sig steg för steg, för han förstår nog att han måste.
Fortsätta gulligullet och paja vänskapen mellan brorsan och hans bästa polare ännu mer, än mindre sin egen relation med brorsan för att tillfredsställa sina egna behov?
Det finns en anledning till varför man låter bli syskonet/syskonens polare.
Cobrak:
Fortsätta gulligullet och paja vänskapet mellan brorsan och hans bästa polare ännu mer, än mindre sin egen relation med brorsan för att tillfredsställa sina egna behov?Det finns en anledning till varför man låter bli syskonet/syskonens polare.
Det är inte en oundviklig konsekvens att någon relation blir förstörd för att man har en relation med sitt syskons vän. Det är syskonet som bestämmer att det kan bli så, när syskonen i stället hade kunnat visa mognad nog att se det som en separat sak. Det är vad jag ser som mognad. Man får hålla isär relationerna, och jag hade förväntat mig av både mitt syskon och min partner att de visade så pass mycket mognad. Till och med i mitt nuvarande sinnestillstånd - där jag är så deprimerad att jag är redo att skada mig på andras befallning - tycker jag fortfarande det. Det är en omogen synvinkel som brodern måste växa ifrån. Inte bara för hennes skull, utan för sin egen.
Det rätta svaret här är:
"Du ska inte välja. Du har rätt att få båda, eftersom du redan har båda. Det är inte orätt, omoget, eller bortskämt. Det är sann mognad, och det kräver att ni alla tre visar just mognad."
din kille, din bror har ingen rätt att bestämma sånt här, han kommer förhoppningsvis förstå det även om det såklart känns jobbigt för honom
men ja, när det kommer till kritan finns det inget rätt eller fel dock, det är din bror liksom.. troligtvis blir det nog lugnt mellan dig och honom när ditt och "O"s förhållande tar slut.
mynona:
Det är inte en oundviklig konsekvens att någon relation blir förstörd för att man har en relation med sitt syskons vän. Det är syskonet som bestämmer att det kan bli så, när syskonen i stället hade kunnat visa mognad nog att se det som en separat sak. Det är vad jag ser som mognad. Man får hålla isär relationerna, och jag hade förväntat mig av både mitt syskon och min partner att de visade så pass mycket mognad. Till och med i mitt nuvarande sinnestillstånd - där jag är så deprimerad att jag är redo att skada mig på andras befallning - tycker jag fortfarande det. Det är en omogen synvinkel som brodern måste växa ifrån. Inte bara för hennes skull, utan för sin egen.
Då antar jag att vi definierar "mognad" olika. Kan på ett sätt hålla med, men samtidigt inte.
Välj killen du kanske gör slut med om något år eller din bror som alltid har varit där för dig och kommer alltid vara.
Cobrak:
Då antar jag att vi definierar "mognad" olika. Kan på ett sätt hålla med, men samtidigt inte.
Ja, det har vi. Visst medger jag att jag själv säkert kunde ha gjort en grimas när ingen såg om mitt syskon blev ihop med min vän, men jag skulle anse att det inte var något som angick mig och hade hållit tyst om vad jag ansåg var min egen omogna reaktion.
Men måste passa på att fråga:
Cobrak: Det finns en anledning till varför man låter bli syskonet/syskonens polare.
Vad är anledningen? Rent konkret alltså. Frågar av ren nyfikenhet, för jag vet inte vad som är svaret, och vill gärna veta orsaken för dem som har den här synen på saken.
De är ju knappast rivaler, och det verkar lite... konstigt att kräva att man måste "välja", som om det handlade om kärleksrivaler.
He honom en OzzMan så blir han tyst .
De är ju knappast rivaler, och det verkar lite... konstigt att kräva att man måste "välja", som om det handlade om kärleksrivaler.
Förstår att det låter konstigt att han tvingar mig att välja, skulle också gjort det om jag var i en annan situation. Men jag är ganska (notera att jag ej är säker) säker på att han är rädd att O ska komma emellan oss. Jag menar, det har alltid varit oss två. Vet inte hur jag ska förklara för han att jag behöver båda lika mycket. Och snart står jag inte ut längre, har inte mått såhär dåligt på flera år.. Jag saknar dem båda så.
Zero:
Förstår att det låter konstigt att han tvingar mig att välja, skulle också gjort det om jag var i en annan situation. Men jag är ganska (notera att jag ej är säker) säker på att han är rädd att O ska komma emellan oss. Jag menar, det har alltid varit oss två. Vet inte hur jag ska förklara för han att jag behöver båda lika mycket. Och snart står jag inte ut längre, har inte mått såhär dåligt på flera år.. Jag saknar dem båda så.
Okej, tror jag förstår. Du måste ju göra klart för honom att ditt förhållande med hans kompis inte kommer att förändra din relation till honom, eftersom det är två olika relationer som inte kan jämföras med varandra. Du vet nog bäst hur du ska framföra det, själv hade jag nog försökt att framställa det lite lättsamt-med-underförstått-allvar. Det är självklart att ett förhållande inte kommer mellan dig och din bror; det är bara hans egen oro för det som skulle kunna göra det, inte själva förhållandet. Även om du är kär nu, så vet du ju ändå att man aldrig kan vet vad som händer med en kärleksrelation, men relationen till ett syskon brukar i de allra flesta fall vara livet ut. Det kan du ju säga, på ett sätt som ytligt sett låter lättsamt-i förbigående men med allvarlig underton (är nog så jag hade sagt det). Det är klart att du behöver båda, och du har faktiskt rätt att få båda. Försök säga det till honom, och när det väl är sagt, så fortsätter du helt enkelt förhållandet - ni behöver inte dölja det, men ta det försiktigt och stegvis, samtidigt som du också ger din bror fortsatt uppmärksamhet och visar att förhållandet inte förändrar något genom att helt enkelt bete dig på samma sätt med honom som alltid tidigare, så går säkert hans oro över=)
Du har all rätt i världen att ha ett förhallande med denna O - din broder ska inte lägga sig i dina personliga förhallanden.
Jag förstar att du vill bibehalla en bra relation med bade O och din broder, men du borde fokusera mer pa relationen med din partner, eftersom relationen med din pojkvän troligen är bräckligare än den med din broder. Som sagt - jag har full förstaelse för din broders beteende, men han har ingen rätt att lägga sig i.
(använder ett tyskt tangentbord, ber om ursäkt för avsaknaden av bokstaven mellan Z och Ä.)
Ge din bror lite tid, och om han inte ändrar sig då, välj familjen.
Din bror behöver nog bara tid att smälta det hela, förhoppningsvis kommer han att acceptera det. Människor blir kära och ibland, som i detta fall, råkar man bli kär i syskonets vän. Känslor är svåra att styra.
