Din offentliga dagbok
Skriv!

Jag lyssnar på så många sad songs. vet inte varför men jag gillar att gråta. Trodde att jag kom över min depression. Jag har ångest varenda jävla dag. Skolan suger fast jag älskar skolan. Kulturama är den bästa skolan som finns. Kommer mamma att bli glad över min överraskning till henne. Hon fyller ju år! Låten om "You promised that you'd never leave. Where are you now?" påminner mig om pappa. När han bara lämnade mig ute, ensam mitt i natten. Jag var bara 5. Hur kunde han göra så??!! Han somnade en gång på flygplatsen. Jag sa att vi skulle ta det flygplanet som var där. Men han sa att det inte var den. Han sa att jag skulle fråga hon som jobbar där. Jag var 5 år kunde inte engelska, och vi var i Turkiet. Hade mellanlandat! När pappa sov så gick jag till tanten och sa "stockholm, stockholm?" Hon fattade ju inget. Det flygplanet missade vi. Och pappa skällde på mig sen att jag aldrig väckte honom, det var mitt fel! Hur kunde jag vara skyldig?
Mamma är bäst. Jag tänker varje dag på hur underbar hon är! Hur mycket hon tröstade mig varje gång pappa var dum mot mig. Han ljög. Han svek mig totalt. Jag väntade varje kväll vid fönstret och kollade om pappas bil kom. Jag kunde se mamma kolla på mig genom "fönsterskuggan". Hon fick tårar men torkade bort dom för att inte visa mig att hon mådde dåligt. Idag när jag är 12 så tänker jag efter att mammas hjärta krossades i bitar när hon såg mig så där ledsen! En gång så lämnade pappa av mig hemma, och jag var jätteledsen. Jag ville fortsätta vara med pappa. För att jag visste att det skulle dröja 2 veckor till, tills jag får träffa honom. Jag grät jättemycket när jag kom till mamma. Hon hade grillat den där dan. Så när klockan var 10 på kvällen så tar hon fram ett gulligt litet picknick bord och värmer upp maten som var kvar. Vi äter, skrattar å har kul! Det bästa jag hade var min mamma. För att det var bara hon i mitt liv. Inga kompisar, för att jag alltid rev folk! Bara när ngn gjorde mig arg. Och det var rätt ofta. 1 år senare kommer min lillebror. Samuel! han är det bästa som någonsin har hänt mig!! När mamma var gravid och pappa fick veta det, så hotade han mamma, att om inte hon gör abort så kommer pappa att lämna oss! Mamma sa det till mig och jag sa att pappa får gå. Bebisen ska vara kvar!!! Varför skulle jag vilja ha kvar en skitstövel hemma? Pappa får dra om han vill. Han gör ändå mamma och mig sårade.
Idag är Samuel 6 år. Jättejobbig men världens bästa lillebror. Han är den bästa som någonsin finns<3