Det
är ett ganska stort moralisk övertramp att anklaga någon annan för
tillkortakommande i dens behandling av människor, för att sedan själv
påvisa samma kalla och obarmhärtiga inställning som man anklagar den
andre för att ha visat. Visserligen blir inte
kritiken mindre rätt, men dubbelmoral brukar i allmänhet ogillas.
Dessutom utmanar man idén om människors lika värde, när vissa blir
negativt särbehandlade för deras åsikter.I
egenskap av en människa, och allt vad det innebär, bör Margaret
Thatchers bortgång tas med samma respekt man skulle visat vilken annan
person som helst som omkommit, i beaktning för den demokratiska
värdegrunden, som är vedertagen i det västerländska samhället. Sedan kan
det finnas vissa egenskaper som lyfter eller sänker värdet, men i det
etiska system som råder idag, finns det ett minimivärde på en mänsklig
varelse som ingen människa kan hamna under, i egenskap av just människa.
Åtminstone om man ska se till demokratin.Ser
man det som kontroversiellt eller ifrågasätter det, bör det skapas
debatt kring hur man bör värdera människor och på vilka grunder det är
korrekt att göra värderingar av andra. Man måste i så fall diskutera en
rad etiska och moraliska frågeställningar och igen försöka forma ett
nytt system vilket vär(l)den ska utgå från.(En text jag skrev på Facebook)
Dålig text.
1. Det finns ingen "demokratisk värdegrund". Ordet "demokrati"
innehåller ingen som helst form av värdegrund utan är ett system för att
ta beslut.
2. Thatcher hatas inte för sina åsikter eller blir
"negativt särbehandlad" p.g.a. dem. Hon är hatad för sina handlingar och
sin praktiska politik. Oavsett åsikter hade en person som gjorde det
hon gjorde hatats.
3. Människor är inte lika värda. Människor
som Thatcher, Hitler, Saddam Hussein, m.fl. som förstör miljontals
människors liv och dödar massor förtjänar att dö.
4. Respekt är
ingen rättighet utan något man gör sig förtjänt av. Är man ett jävla as
får man ingen respekt. Thatcher gjorde inget under hela sin livstid som
gjorde henne förtjänt av annat än hat.
5. "I
egenskap av en människa, och allt vad det innebär, bör Margaret
Thatchers bortgång tas med samma respekt man skulle visat vilken annan
person som helst som omkommit" Det gör den också.
Alla som gjort liknande saker genom historien är avskydda. Med detta
löjliga resonemang får man inte heller tala illa om Hitler, Stalin, Pol
Pot, m.fl? Urdumt.
Om någon våldtar din mamma, har du då ingen rätt att hata denne? Den kanske har åsikten att det var dennes rättighet och då är du ju odemokratisk om du hatar denne för dess åsikter!?!?!? plz..........
Att dansa på någons grav är moraliskt förfall, vem det än skulle gälla; Hitler, Stalin eller vilken vanlig svensson som helst.
Chibibbi:
Ett mänskligt liv bör inte förminskas - eller?
lol, jo. Hitler, Stalin och andra massmördare var och är jävla as som alla med något innanför pannbenet vill se döda. Skulle man bara snällt ha tittat på medan Hitler tog över Europa? Skulle man inte ha fått döda honom ifall han inte begått självmord? Det blir ju bara skitdumt när man sätter nån slags abstrakt religiös och urdum moralfilosofi före den praktiska verkligheten. Ingen normalt funtad människa utanför Filosofi A-klassrummet i gymnasiet tycker på fullaste allvar att Hitler hade en "rätt att leva", efter vad han gjorde.
mynona:
Jag har aldrig drivit någon tes av att hon kan betraktas som
något offer för patriarkatet, det end ajag har påpekat är att hon
aldrig var en del av den verkliga överklassen. Jag tror att du
tillskrivit vad jag sagt mer betydelse än vad det hade. Margaret
Thatcher tillhörde aldrig arbetarklassen utan alltid en klass som fått
mer än de lägst ned och var i den meningen privilegierad. Hon hade det
bekvämt i hela sitt liv.Men även om jag förstår vad du menar med vad
du säger, så var hon medelklass snarare än överklass: det hade
betydelse, även om det inte fanns någon högre överklass närvarande i den
stad hon växte upp (och det fanns det nog, utan tvekan fanns det en
herrgård utanför staden) så kvarstår den betydelsen, mentaliteten har en
stor betydelse i särskilt ett samhälle som England, där man är
medelklass och arbetarklass även om det inte finns någon överklass inom
mils avstånd. Det jag har talat om är bara vilken samhällsklass hon
hade, inget annat över huvud taget än enbart det, punkt och slut och
inget mer än det, och hur mycket makt hon än hade så ansågs hon aldrig
vara överklass av överklassen (och ja, visst kan jag belägga det om jag
vore intreserad nog, men jag förstår inte varför det skulle vara så
viktigt, det är bara intressant, inget mer).Jag har aldrig
förnekat hennes makt eller påstått att hon var ett offer för
patriarkatet. Hon besegrade alla former av patriarkat rätt ordentligt
pga av sin personlighet och lät knappast någon könsroll stå ivägen för
sig - män var rent av rädda för henne. Så nej, något offer har jag inte
påstått att hon var för något mansvälde. Någon feminist var hon heller
inte och någon feministiskt betydelse hade hon inte i något annat
avseende än att hon blev den första kvinnan på sin post och rent
symboliskt bröt mot sin tid genom att var akvinnlig politiker på
50-talet, men det var hon inte ensam om. Men nej, jag har inte fel då
jag säger att hon inte var av tillräkligt hög klass för att man helt
skulle strunta i hennes kön: vanligen skulle en medelklasskvinna inte ha
kunnat strunta i sitt kön så mycket som hon, hon kunde göra det bara
pga sin personlighet av järn och is; vanligen är det bara kvinnor ur den
absoluta överklassen som kan göra det, om de alltså inte har en sådan
stenhård personlighet. Rent generellt: att man genom klass är överordnad
de flesta män av lägre klass betyder inte att man inte kan förtryckas
av män ur sin egen klass, och vanligen är det ju det som har betydelse
om man nu utgår ifrån att folk umgås inom sin egen klass.Jag
tycker att du läste in alldeles för mycket i vad jag sade. Jag har som
sagt varken hävdat att hon saknat makt eller var ett offer för
patriarkatet. Jag har gjort en klassmässig observation, det är allt. Och
som överklass ansågs hon aldrig vara av överklassen ens efter sitt
giftermål. Man kan tycka vad man vill om den saken, och som marxist är
det väl inte relevant över huvud taget, men i överklassens ögon kan man
inte bli överklass: man föds som det, det är allt. Det är snobberi. Men
som arbetarklass är det naturligt att strunta i sådana distinktioner
eftersom de knappast är relevanta för ens egen situation.Jaja, det var som sagt bara en reflektion i förbigående. Synd med missförstånden.
Okej,
då har jag nog missförstått dig till viss del. Jag trodde du menade att
hon genom att vara kvinna var patriarkalt underordnad män och att hon
aldrig kom ur den positionen. Sorry om det inte är vad du menade.
Självklart är kvinnliga kapitalister patriarkalt underordnade manliga
kapitalister i ett patriarkalt samhälle.
Jag tycker dock att du
verkar ha fel om hennes klassposition ifall jag inte missförstår där
med. När man är Storbritanniens premiärminister och gift med en rik
affärsman så är man både kapitalist och överklass. Ens klassposition
ändras inte heller av hur man ses av andra inom sin klass. Det är något
materiellt och inte en social egenskap som t.ex. "snygg/ful" som kan
ändras utifrån vem du betraktas av. Att hon inte tillhörde
kapitalistklassen som ung håller jag som sagt med om, men jag förstår
inte hur hon skulle kunna klassas som medelklass efter giftermål och sin
position som premiärminister. Men om du nu bara pratar om när hon var
ung så håller jag med dig.
Som ung tillhörde hon enligt den
marxistiska klassdefinition solklart småborgerskapet, och jag skulle
hävda att hon enligt den sociologiska tillhörde överklassen i sitt
lokalsamhälle men kan köpa att man menar att hon där tillhörde
medelklassen. Tycker dock det är viktigt att hålla isär de båda
klassdefinitionerna. "Medelklass" är inte ett marxistiskt begrepp utan
ett sociologiskt. Den sociologiska klassdefinitionen beskriver inte
klass utan snarare social stratifikation i ett samhälle. Vilken kategori
man hamnar i där är mycket mer relationell i förhållande till samhället
man lever i än den tydliga marxistiska klassdefinitionen.
Denna text förklarar bra hur dumt ditt resonemang är:
"The
dictate that one 'not speak ill of the dead' is (at best) appropriate
for private individuals, not influential public figures"
Margaret Thatcher and misapplied death etiquette
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2013/apr/08/margaret-thatcher-death-etiquette
Jo, i sociologiskt avseende var hon i överklassens egna ögon medeklass även efter sitt giftermål och som premiärminister om än inte i politiskt avseende. Ser man saken ur maktpositionellt avseende var hon givetvis samhällets elit som premiärminister, men i överklassens egna ögon var hon fortfarande inte överklass. Det ansågs man inte vara bara för att man hade den posten. En premiärminister ur labourpartiet sågs tex inte som överklass bara pga sin ställning. I sociologiskt snobbmässigt perspektiv kan man bara bli överklass genom att födas in i den. Det här må inte ingå i marxistisk ideologi, men det har en betydelse i realiteten i mänskligt mentalitetsavseende och det är så många ser saken, varför jag inte tycker att det ska ignoreras eftersom människans mentalitet styr verkligheten. Att gifta sig in i överklassen kan på sin höjd medge att överklassen låtsas att man är en del av den, men man fortfarande inte accepterad på allvar. Det hindrar förstås inte att man blir omtyckt i de kretsarna, eller, som Thatcher, ansågs användbar pga att man är till nytta.
Du har givetvis rätt enligt materiell definition, javisst, men enligt snobberiets regler blir man inte överklass bara genom att bli rik eller få makt. (Ja, jag tror att vi har talat om olika definitioner). Jag är mer intresserad av det sociologiska.
Jo, i sociologiskt avseende var hon i överklassens egna ögon medeklass även efter sitt giftermål och som premiärminister om än inte i politiskt avseende. Ser man saken ur maktpositionellt avseende var hon givetvis samhällets elit som premiärminister, men i överklassens egna ögon var hon fortfarande inte överklass. Det ansågs man inte vara bara för att man hade den posten. En premiärminister ur labourpartiet sågs tex inte som överklass bara pga sin ställning. I sociologiskt snobbmässigt perspektiv kan man bara bli överklass genom att födas in i den. Det här må inte ingå i marxistisk ideologi, men det har en betydelse i realiteten i mänskligt mentalitetsavseende och det är så många ser saken, varför jag inte tycker att det ska ignoreras eftersom människans mentalitet styr verkligheten. Att gifta sig in i överklassen kan på sin höjd medge att överklassen låtsas att man är en del av den, men man fortfarande inte accepterad på allvar. Det hindrar förstås inte att man blir omtyckt i de kretsarna, eller, som Thatcher, ansågs användbar pga att man är till nytta.
Okej, då håller vi väl helt enkelt inte med varandra. Jag tycker att man med den terminologin inte pratar om klass överhuvudtaget utan om identitet, typ "du är inte en riktig punkare om inte de riktiga punkarna tycker att du är det". Det blir ju ett ganska ointressant sätt att diskutera klass på. Klass handlar i grund och botten om makt. Både den marxistiska och sociologiska klassanalysen utgår ifrån det. Den ena från faktiskt makt och den andra från relationell makt (blir det rätt ord? Makt i relation till varandra).
Att människans mentalitet styr verkligheten håller jag inte med om. Oavsett vad vi tycker och tänker i våra huvuden ser samhället ut på ett visst vis och det ändras inte för att vi börjar tänka annorlunda. Det är först när vi agerar och förändrar samhället som det ändras. Att överklassen inte såg Thatcher som överklass säger inget om ifall hon var det eller inte, ifall man pratar om klass och inte om identitet.
ogillar föraktet i tråden.
ni hatar för mycket.
hon var ingen mördare.
Chibibbi:
Jag förstår inte riktigt den kritiken, när jag aldrig påstått att dom är mer ansvariga än henne eller någon annan. Läser man om min text, utesluter jag inte att även hon hade ett ansvar. Följdaktligen, skulle jag önska att ni bemötte det jag faktiskt skrev och inte läsa in annat. Jag menar det jag bokstavligen skriver, om inte annat anges.Tack på förhand!
För att svara på vad jag tycker är problemet , anser jag att det är bristande människo-respekt - och det säger jag, och vänligen notera detta, utan att påstå att ansvarsbördan är högre för den ena parten än den andra.
Jag får helt enkelt omformulera min kritik och försöka lyckas bättre med att få fram mitt budskap.
Just nu ska jag köpa glass, men jag återkommer förmodligen senare ikväll för att ta det hela från början.
du kritiserar firandet av hennes död som om det stred mot något kontrakt vi alla skrivit under på i egenskap av invånare på planeten. så är det väl inte?
