Har min man bajslångt bort. Det är jobbigt. Men fint när vi ses och så. Men håller tummarna för Uppsala till hösten för oss båda!

Slumpartad:

Ellervasägerupojk? Vavava?

EmmsEmma:

okej, hur var det att tillslut bestämma sig vart man skulle flytta?

Vet ej, det var la inget speciellt. Det var väldigt givet från början vem som skulle flytta vart osv

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Vi bodde 50 mil ifrån varandra, snabbaste resan tog ca 4 timmar.

Men, är det verkligen 50 mil? Trodde det var ungefär 50 för mig, men då borde det vara längre!

Min räkning får ditt till typ 43 km och mitt till typ 53.

Doubt:

Ellervasägerupojk? Vavava?

Håller me va

Nintendo:

Men, är det verkligen 50 mil? Trodde det var ungefär 50 för mig, men då borde det vara längre!Min räkning får ditt till typ 43 km och mitt till typ 53.

Kortaste vägen med bil är 42 mil, men eftersom jag alltid åkte tåg eller buss som oftast tog en annan väg (över Jönköping) så blev det 50 mil nästa exakt faktiskt. Och om man ska vara riktigt petig så åkte jag oftast ner till Göteborg först och tog buss/tåg därifrån, vilket resulterar i 55 mil.
Fast ibland lyxade jag till det och åkte direkt från min hemort och över Karlstad, då vart det bara 49 mil!

XMinGrönaLampaÄrDödX:

men eftersom jag alltid åkte tåg eller buss som oftast tog en annan väg (över Jönköping) så blev det 50 mil nästa exakt faktiskt

Ah, men då hade vi 70 mil!

... eller 73, för att vara mer exakt!

Capture:

Har haft ett distansförhållande, 60 mil först och sedan 100 mil ett tag. Det är såklart jobbigt, men är man kär så är man. Jag tror att det är viktigt att sysselsätta sig när man inte träffas och inte bara sitta hemma och snyfta. Hitta någon hobby man kan fokusera på, vara med vänner, träna och så vidare. Det blir lätt så att man bara sitter och längtar hela dagarna.

håller verkligen med dig, känns så mycket lättare när man har saker att göra 🙂

beror på hur ofta/sällan man kan träffas. men att sakna varandra kan ju vara en rätt bra sak

Jag hade ett långdistans förhållande i över två år. 52 mil. Och jag tror att distans kan vara ganska bra. Saknad kan förbättra ett föhållande. Men jag skulle råda dig att försöka att se frammåt. Tänk hur snart ni ska träffas igen. tänk på minnen och sånt ni upleft och sådana saker då lär du dig.

Vi behöver inte prata varje dag, men åtminstonde skriva med varandra.

Det är inte distansen som ställer till det i förhållandet, oftast är det de som är den goda saken. Det gäller bara tt ni litar på varandra undertiden ni är ifrån varandra. // Jen

Vi hade, till i januari. Sen flyttade jag till honom.
Det gick bra men fanns tillfällen då det var sjukt jobbigt.
Men hade turen att kunna träffa honom nästan varje helg.
Och annars så satt vi nästan hela tiden på Skype och snackade i och med att vi spelade tillsammans.

Det hade nog kunnat blivit jobbigare om vi inte hade flyttat ihop så snabbt som vi gjorde.

EmmsEmma:

Är det någon som har ett distansförhållande?
Jag själv har det och det går väldigt bra 🙂

Men undrar bara hur det är för andra som har det?
hur gör ni när ni saknar varandra något otroligt?
eller när ni bara vill vara med varandra?

Jag har haft ett distansförhållande som höll i ungefär 1,5 år, men tyvärr var det själva distansen som förstörde det mesta. Vi bodde 25 mil från varandra och efter ett tag fanns inte motivationen till att träffas kvar.

När vi saknade varandra riktigt mycket brukade vi ringa och prata en stund. Själva saknaden är faktiskt en bra känsla som bevisar hur mycket den andra personen betyder för en.

Har haft ett sedan mars.

Distans kan både vara bra och dåligt, iallfall för mig.
Det bra är att när man väl träffas så mår man så himla bra, man har liksom något att längta efter hela tiden! Jag är en person som gillar tid för mig själv så det är ganska så perfekt för mig.
Man får försöka se det positivt liksom!

Det negativa är ju att det kan vara svårt att lita på varandra i vissa förhållanden, då kan det enkelt leda till konflikter vilket är jäkligt jobbigt..

Vi pratar dock telefon varje kväll i flera timmar & skypar. Sedan träffas vi varannan vecka och betalar hälften av tågresan var varje gång.

Men distansförhållande är inget som passar alla, det krävs två personer som verkligen älskar varandra. Man får inte heller glömma hur viktigt det är med förtroende

Jag är så lycklig man bara kan bli

Slumpartad:

Håller me va

dissar du linköping? blir det civilingenjör i uppsala istället el?

Blivande_japan:

dissar du linköping?

Kommer nog inte in i Linköping.

Slumpartad:

Kommer nog inte in i Linköping.

men du har sökt dit eller?
finns samma inriktning i uppsala eller?