vet inte jag skulle inte klara av det

jag tycker det är mysigt så länge man kan ses relativt regelbundet

det är ondska.

positivt: man slipper ses så ofta
negativt: dyrt att åka runt en massa

dvärgkastarn:

positivt: man slipper ses så ofta

varför?

Tror det kan vara fint förutsatt att båda verkligen engagerar sig och kan turas om att åka fram å tillbaka. Har inget emot att resa runt lite grann om jag har något trevligt som väntar på mig när jag kommer fram. Blir väl dessutom "så mycket mer" när man väl träffas osv, tror att det väger upp för den tid man spenderar på varsitt håll.

Ibland kan det nog vara rätt skönt också om man slipper den där pressen att ses bara för att möjligheten finns.

jag skulle säga dåligt att vara ifrån varandra längre. riktigt, riktigt dåligt.

bra i en viss tidsperiod om man har haft ett långt förhållande.

själv hade jag aldrig någonsin velat det.

vill umgås med min partner ofta och gärna länge, sova över och bo där.

Jag och min karl har haft distansförhållande ganska mycket under vår tid tillsammans. Jag väntade på honom i åtta-nio månader i början, och nu väntar han på mig hela våren. Det är trist som fan att man måste vara ifrån varandra, emellanåt blir saknaden olidlig och man känner sån jäkla frustration att man nästan vill döda någon.

Men det är så JÄVLA värt det. Varje minut är värd väntan om man har ett riktigt starkt, bra förhållande. Det är ju det som är grejen. Om båda två tror på förhållandet och känner sig helt trygga i det så står man ut no matter what. Och så kommer man ur det tusen gånger mer förälskade än man var innan, för saknaden får en att inse hur mycket man verkligen betyder för varandra.

Även om distansen kan vara bland det värsta jag gått igenom, så är belöningen värd allt. Så jag säger: go for it! Jag har aldrig varit så lycklig som när jag kysser min karl efter en månads längtan (vilket jag ska göra imooorn ååååh wiiii!!!!!!)

Edit: en annan väldigt positiv sak med distansförhållanden är att man kommer nära varandra på ett helt annat sätt. Jag är faktiskt otroligt glad att jag har och kommer att ha gått igenom detta för man får ett mer "psykologiskt djup" i relationen och kommer närmare varandra på det sättet än när man har varandra fysiskt nära. Och när allt är över känns det som man klarar vad som helst tillsammans, för båda har lidit så otroligt mycket pga distansen och blivit sjukt starka av det tillsammans.

ceka92:

varför?

var inte helt allvarlig när jag skrev det men det är lite sant ändå.

gillar att vara själv ibland (ofta) och ibland har jag svårt att få saker gjorda när jag är med någon. var ihop med en tjej som inte fattade det oavsett hur ofta jag förklarade. var 1 helvete.

dvärgkastarn:

gillar att vara själv ibland (ofta) och ibland har jag svårt att få saker gjorda när jag är med någon. var ihop med en tjej som inte fattade det oavsett hur ofta jag förklarade. var 1 helvete.

+1

Jätteviktigt med sånt tycker jag. Att man inte förlorar sig själva i varandra utan kan ha separata liv och intressen utanför förhållandet. Det underlättar vid distansförhållanden, då är det som man "vänjer sig" vid att ha egna liv till skillnad från annars där man kan vänjas vid raka motsatsen.

It's super boys and girls
give it a try eller två

Och ja, jag har det själv, återkommer med resultatet om några år

applepie01:

Vad tycker du själv?

Beror på hur ofta man ses.
Har varit ihop med min pojkvän mer än 2 år och vi ses en gång i veckan. Skulle vi inte ses nån vecka skulle jag nor inte orka... Eller jo, visst skulle jag inte lämna honom men det skulle kännas förjävligt att sakna så mycket...

Beror på hur långt, vad det är för förhållande, hur vi fungerar ihop, hur situationen är, med mera.

Låter rätt positivt ändå!
& lycka till för er som go for it! 😉