Du borde dö.
Gömmas under djup snö.
HAtad och glömd.
Utan känslor, helt tömd.
För alltid vandra.
I förvirringens land.
Till du hittar, lyckans strand.
Han kommer vara där.
Ensam men, kär.

Du visste från början.
Men du fortsatte ändå.
Nu är det din tur, att slagen få.
Du ska få känna hur det känns.
Känslan när hela ditt liv bränns.

Nej jag bara skojar.
Jag kan inte göra de.
Så i fortsättningen ska jag bara stanna och le.
Le åt dig, din patetiska hynda.
Så när du ser mig, kommer du alltid skynda.
Skynda bort från hon som blev kvar.
Hon som du tog i från allt.