Hittade inte någon tråd som direkt handlar om mitt problem. Det finns en del om depressioner och ångest men hoppas att ni inte blir irriterade över denna tråd ändå.
Jag har väl de flesta tecken på "Duktig-flicka-syndromet" och är rädd varje dag att jag snart ska knäckas. Jag har i hela min skoltid varit väldigt seriös med skolarbetet och hittills fått höga betyg. Jag känner nästan alltid motivation till att lära mig saker och jag pluggar verkligen bara för mig egen skull, det finns ingen förutom mig själv som pressar mig. Men jag får oftare och oftare typ..panikattacker som jag vet handlar om detta. Jag gråter och mår illa och får huvudvärk. Samtidigt känner jag mig löjlig och det känns som att jag slösar viktig tid (att hinna plugga på..) när jag ligger och grinar.
Jag har en väldigt förstående mamma som alltid hjälper mig och jag kan verkligen prata med henne. Trots det orkar jag inte alltid gå till henne med mina problem då hon ibland nästan blivit lite irriterad på mig för att jag inte kan ta till mig det hon säger. (att allt hittills har ordnat sig, att jag kan det jag ska ha prov på osv.)
Jag vet ju verkligen vad mina problem är, men jag har så svårt att verkligen göra något åt dem. Ibland vill jag bara gå till någon psykolog som kan få mig på nya tankar på riktigt och inte bara för stunden.
Jag går nu i trean och har alltså bara några månader kvar att stå ut, men sedan väntar ju högskolestudier osv.
Jag vill bara veta om någon känner igen sig (inte bara nån som håller med om att skolan är jobbig, utan som verkligen bryter ihop av pressen som du själv sätter på dig själv..) i det jag beskriver eller om någon har tagit sig ur detta. Skulle bara vara skönt att ha någon att prata med, för jag kväver mig själv innifrån.
Fråga gärna om det är något.
Kram på er!
Alltså så var jag också! Sen fick jag magsår och då vände allt. Då blev det tyvärr tvärtom, jag sket i allt istället.
Jag vet inte vad man kan göra alltså. :O
Singel?
Låter ju väldigt positivt 😉
Nej, jag har fan ingen aning om hur man ändrar sig på riktigt. Jag kan vara jättepositivt inställd vissa dagar och känna "jag klarar allt". Men jag är så trött på att falla nån gång i veckan.
Bilden av mig i skolan och sådär gör ju också att man blir mer pressad. Alla räknar med att jag ska kunna och veta allt..
nazgul:
Singel?
![[rolleyes]](/img/smilies/rolleyes.gif)
nazgul:
Singel?
Ja, hurså?
Hade det varit lättare annars? 😛
Kanske, jag saknar kärlek i alla fall, och kärlek gör en glad. Oftast.
Bell:
Kanske, jag saknar kärlek i alla fall, och kärlek gör en glad. Oftast.
Call me....
nazgul:
Call me....
Så du anser dig vara lösningen på mina problem? ![[tired]](/img/smilies/tired.gif)
bevisa, tack ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
nazgul:
Call me....
![[zzz]](/img/smilies/zzz.gif)
Bell:
bevisa, tack
Frukost på sängen! Är det bevis nog?
nazgul:
Frukost på sängen! Är det bevis nog?
tyvärr inte, men jag skulle ändå bli glad för omtanken i all hopplöshet ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Bell:
för jag kväver mig själv innifrån.
Sluta me de då ![[party]](/img/smilies/party.gif)
Om de inte känns bra, är de inte bra.
Bell:
tyvärr inte, men jag skulle ändå bli glad för omtanken i all hopplöshet
![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
Limneson:
Sluta me de då Om de inte känns bra, är de inte bra.
Det är ju just det. Jag kan inte sluta. För jag vill ha bra betyg, bra jobb, bra liv (okej, jag fattar att allt inte handlar om betyg) och jag fattar inte hur man INTE satsar på mvg. Det är väl som en drog antar jag. Kick av att få bra betyg, men allt där emellan bryter ner en.
Bell:
Det är ju just det. Jag kan inte sluta. För jag vill ha bra betyg, bra jobb, bra liv (okej, jag fattar att allt inte handlar om betyg) och jag fattar inte hur man INTE satsar på mvg. Det är väl som en drog antar jag. Kick av att få bra betyg, men allt där emellan bryter ner en.
Satsa är en sak, men att förvänta sig är en annan. Klart man ska satsa på MVG, men förvänta/bli nöjd med kanske VG.
