Chéri är som ett utdraget avsnitt av "Svenska Hollywoodfruar" inspelat i början av 1900-talet. Likheterna är många: Ett blänkande yttre, själslösa personligheter och i-landsproblem. Men tyvärr saknas de roliga citaten som är den enda anledningen till att någon tittar på TV3:s version.
Handlingen, som är based på den franska författarinnans Colettes roman från 1920, utspelar sig i början av 1900-talet. Léa de Lonval (Michelle Pfeiffer) har gjort sig en förmögenhet på att förföra rika män som så kallad Kurtisan, vilket egentligen bara är ett finare ord för gold digger. Men hon har tröttnat på att behaga andra och försöker istället förverkliga sig själv Anna Anka style. Hon byter sida, och börjar själv förföra yngre män varpå hon blir förälskad i 19-åriga Chéri (Rupert Friend). Tragiken uppstår när Chéri efter en par heta år tillsammans med Léa gifts bort till en yngre flicka.
Filmen är regisserad av Stephen Frears som bland annat ligger bakom Oscarsbelönade The Queen. Tyvärr lyckas han inte ta fram samma brillanta skådespeleri i Chéri utan det känns istället som en oengagerad lärare har högläsning ur manus. Michelle Pfeiffer är likgiltig och odefinierad, som att hon flyter runt bland scenerna utan att man riktigt vet vart man har henne. Ungefär som att ingen förutom hormonberusade tonårstjejer kan förstå varför Edward blir kär i Bella är det svårt att tänka sig att någon som Léa skulle kunna förföra den franska eliten.
Av de fåtal priser Chéri fått är majoriteten för kläderna. Både när man tittar på omslaget och själva filmen så är det just de som sticker ut. Det tidstypiska franska överflödet finns överallt i soffor klädda i färgad päls, hattar stora som rockringar, väggar täckta av draperade tyger i orientaliska färger eller när de ledigt snortar kokain från en silverbricka.
När romanen skrevs 1920 så kan jag tänka mig att kvinnor som blir förälskade i yngre män eller välklädda escordflickor var betydligt mer upprörande, men idag känns det ganska gjort. Det mest provocerande i filmen är istället när Léa, som har levt ett händelserikt liv och är omsluten av rikedomar, beklagar sig till betjänten över att hon börjar bli gammal. En betjänt som ägnat sitt liv åt att tvätta Léas kläder.
Quote till bildtext:
I first met her when she was just beginning to realize that art lovers are a more reliable source of income than art.
Max Strömberg:
förverkliga sig själv Anna Anka style
Hmm... Du har glömt något ord här va?
Max Strömberg:
Tragiken uppstår när Chéri efter en par heta år
ett par heta år
Max Strömberg:
hormonberusade tonårstjejer kan förstå varför Edward blir kär i Bella
Nämenva? Menar du inte tvärtom? Alltså att det bara är tonårstjejer som kan förstå varför Bella blir kär i Edward.
Max Strömberg:
det känns istället som en oengagerad lärare har högläsning ur manus.
Haha
Fin recension med många härliga formuleringar .
Max Strömberg:
brillanta skådespeleri
briljanta
Max Strömberg:
escordflickor var betydligt
escortflickor
Grymt bra recension Max! Den har ett riktigt skönt flyt, meningarna ligger otroligt skönt i munnen, och som Amy säger har du många härliga formuleringar. Perfekt blandning mellan filmens handling och dina åsikter.
Förresten. Du ska inte skriva rubriken inom klamrar []. Det visar att tråden är låst och är något jag gör efter att texterna publiceras.
(I stort sett ALLA nya skribenter gör så, så du är alltså i gott sällskap)
Amy Karlsson:
Nämenva? Menar du inte tvärtom?
Nej, jag menar sådär men jag ska nog förtydliga resonemanget lite:)
André Vifot Haas:
Förresten. Du ska inte skriva rubriken inom klamrar []
Haha smart att man kollar på gamla trådar för att skriva rubriken rätt.
Texten är snart uppladdad.
Förresten, titlar ska vara kursiverade!
Grymt annars Max! Tar och publicerar recensionen på onsdag då!
André Vifot Haas:
Förresten, titlar ska vara kursiverade
Fixat.
Onsdag låter bra:)